Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aristokrati - Aristolochiaceae - Aristophanes - Aristoteles - Aristotelia - Aristotelian Society - Aristoxenos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
757
Aristolochiaceae—Aristoxenos
758
narkiska statsformen. I Europa störtade de sista
aristokratiska republikerna — Venezia, Genua m.
fl. — genom franska revolutionen. Men de flesta
stater bevarade el. återupptogo efter Napoleons
fall mycket av äldre tiders feodal-aristokratiska
karaktär. Efter hand ha dock adelns sociala och
politiska företräden även i Europas monarkiska
stater avskaffats och demokratiska principer
blivit förhärskande. — Sverige har aldrig haft en
aristokratisk statsform, men under långa tider
har a. varit övermäktig i förhållande till både
folket och konungen.
Från egentliga a., där börd är ett av villkoren
för politiskt företräde skiljas byråkrati el.
ämbetsmannavälde och plutokrati el.
timo-k r a t i, som förbehåller makten åt de rika.
2) Adel, särsk. den högre adeln, den förnäma
världen.
Aristolochiaceae, en växtfamilj, bestående av
örter el. slingrande buskar med enkelt,
sambla-digt blomylle och ståndarna oftast
sammanvuxna med pistillen. Pollinationen
förmedlas genom flugor, som på gr.
av kronans byggnad ej förmå
lämna blommorna, förrän ståndarna
utsläppt sitt pollen. De hithörande
växterna äro nästan uteslutande
hemma i varma el. varmt
tempererade länder. I Sverige finnas endast
två förvildade arter: h å 11 r o t,
Aristolochia clematitis, och h
assel ö r t, Asarum europaeum.
Största släktet inom familjen är
Aristolochia, av vilket ett flertal
arter odlas som spalj éväxter. I
Amerika användas dessutom flera arter
som medel mot ormbett.
Aristo’phanes, se Aristofanes.
Aristo’teles, grekisk filosof (384—322 f. Kr.).
Född i Stagira i Trakien och därför ofta kallad
”stagiriten”, tillhörde A. en gammal läkarsläkt.
Vid 17 års ålder kom han till Aten,
centralpunkten för den grekiska kulturen. Där fick
A. sin vetenskapliga utbildning i Akademien
under Platons ledning. Dennes lärjunge förblev
han under 20 år, d. v. s. till Platons död. 342
kallades han till Makedonien som lärare för
konung Filips då 14-årige son Alexander.
Redan innan den sistnämnde började sitt indiska
fälttåg, återvände A. 334 till Aten. Där
grundade han sin egen filosofskola. Sannolikt efter
deras vana att under filosofiska samtal
promenera (grek, peripatefn) i gymnasiets pelargångar
kallades hans lärjungar peripatetiker.
Efter Alexanders död 323 flydde A. undan
politiska förföljelser till Chalkis, där han dog redan
följande år.
Som skriftställare utvecklade A. en oerhörd
produktivitet. Av hans populära avhandlingar,
ungefärligen i samma form som Platons
dialoger, finnas i behåll endast korta citat hos
senare skriftställare. Till bruk vid sin
undervisning utarbetade han tillsammans med sina
lärjungar samlingsverk. Om dem får man en
föreställning genom den framställning av Atens
stats
författning, som 1890 upptäcktes på en egyptisk
papyrus. A :s’ övriga bevarade skrifter äro
läro-skrifter, som sannolikt voro anteckningar till
hans muntliga undervisning och endast delvis
utarbetats i full färdig form. Till dessa höra
hans ”Logiska skrifter”, ”Fysik”, den sedan s. k.
”Metafysiken”, två framställningar av ”Etiken”
m.m.
I sin filosofiska grunduppfattning söker A.
övervinna den platonska dualismen, i det att han
ej fattar begreppen såsom en värld för sig utan
såsom det aktuella, formen el. kraften i den
sinnliga verkligheten. Den andra
konstituerande faktorn är materien. Denna är till sitt
väsen möjlighet och längtar att förverkligas i
och genom formen. Varje enskilt ting är sålunda
en produkt av form och materia.
Förenings-bandet mellan båda är rörelsen el.
utvecklingen. Förutom formen såsom tingets inre,
teleologiska orsak fordras för dess uppkomst och
utveckling även en yttre, mekanisk orsak, vilken
utgöres av ett redan förverkligat ting. Såsom
rörelsens första orsak antager A. en ”orörd
rö-rare”, som är den rena formen och består i
tänkandet av tänkandet, det gudomliga tänkandet,
i vilket motsats ej, som i det mänskliga, finnes
mellan subjekt och objekt. Människans själ är
kroppens form och kan därför ej vara till utan
kroppen. — A :s’ naturfilosofi är dynamisk och
teleologisk i motsats mot atomisternas mekaniska
teorier. Världsbyggnaden fattar han geocentriskt.
— I etiken söker A. anvisa vägen för
människan att nå den lycksalighet, efter vilken alla
sträva. Då människans säregna natur består i
hennes förstånd, är för henne lyckan en av
förståndet ledd verksamhet. De olika dygderna
fattar A. såsom den rätta mitten mellan motsatta
ytterligheter. — Inom estetiken ha A :s’ teori om
tragedien såsom medförande en rening
(kathar-sis) av fruktan och medlidande samt det uppslag
han givit till läran om de s, k. tre enheterna
i dramat utövat ett stort historiskt inflytande.
A. behandlade alla sin tids vetenskaper,
möjligen med undantag av matematiken, och under
nära två årtusenden ha hans teorier behärskat
det vetenskapliga tänkandet. Längst har hans
inflytande bevarats i logiken, vars egentlige
grundläggare han var. — Av den omfattande
A.-litteraturen må här endast nämnas H.
Sie-beck, ”A.” (i Frommanns ”Klassiker der
Philo-sophie”, 1910) ; W. Jæger, ”A. Grundlegung einer
Geschichte seiner Entwicklung”, 1923; A. E.
Tay-lor, ”A.”, 1943, sv. övers. 1944.
Aristotélia, växtsläkte av fam. Elaeocarpaceae.
Hit hör A. maqui, ett i Chile växande träd med
värdefull ved och i medicinen använda blad.
Aristotelian Society [äriståti’lj an sasai’ati],
Englands förnämsta filosofiska sällskap, stiftades
i London 1880 för att främja ett systematiskt
studium av filosofien.
Aristo’xenos, grekisk musikskriftställare
(omkring 354—omkr. 300 f. Kr.). Av A., som är
den grekiska antikens störste musikförf., ha
bevarats 2 böcker om rytmik, vilka haft stor
betydelse för modernt musiktänkande.
Blomma av
Aristolochia
sipho.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
