Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arkegoniater - Arkeisk - Arkelstorp - Arkeolog - Arkeologiska kommissionen - Arkeologiska kongresser - Arkeozoisk - Arkesilaos - Arkespor, urmodercell - Arki- - Arkiater - Arkimandrit - Arkimedes, Archimedes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
765
Arkegoniater—Arkimedes
766
Arkegoniater, gemensam
benämning på de växter,
vilkas honorgan är ett ark
e-g o n (se d. o.), näml, mossor,
kärlkryptogamer och
gymno-spermer.
Arkèisk, en term, som vanl.
användes för att beteckna
jordens äldsta bergarter
(arkeiska formationer) och
den tid, då dessa bildats (a
r-keiska tiden). De
arkeiska bergarterna ha en tydlig
prägel av sin höga ålder, i det
de vanl. äro starkt påverkade
av bergartsmetamorfos. De
bestå av olika slags graniter,
gnejser, amfiboliter,
glimmer-skiffer, marmor m. m. och
bilda berggrunden inom större
delen av Skandinavien och Finland samt
kontinenterna utanför bergskedjezonerna.
Arkelstorp, stationssamhälle i Oppmanna
socken, Skåne.
Arkeolog [-å’g], fornforskare. —
Arkeologi, fornkunskap (se d. o.), fornforskning. —
Adj.: Arkeologisk.
Arkeologiska kommissionen i Finland
inrättades 1884 med uppgift att övervaka bevarandet
av landets fornlämningar. Den utger (sedan
1890) ”Analecta archaeologica fennica”.
Arkeologiska kongresser höllos i de särskilda
länderna till 1865, då en internationell kongress
för förhistorisk antropologi och arkeologi
stiftades i Spezia. Sådana kongresser ha sedan
hållits i olika städer i Europa, 1874 i Stockholm.
•— För att sammanföra forskarna i länderna
kring Östersjön anordnades 1912 de baltiska
arkeologkongresserna, den första i
Stockholm. Liknande nordiska arkeologmöten
ha hållits sedan 1916.
Arkeozöisk är en term, som på senare tider
och särskilt i Amerika kommit till användning
för de arkeiska bildningarna och det tidsrum,
under vilket de avlagrades. Många skäl,
däribland fossilfynd, tala för att redan under den
arkeiska eran organiskt liv existerade på vår
jord.
Arkesiläos, grekisk filosof (omkr. 315—241
f. Kr.), grundläggare av en skeptisk riktning
bland Platons efterföljare, den s. k. Mellersta
akademien.
Arkespör, urmodercell, kallas den el.
de celler, ur vilka genom fortsatta delningar
sporerna framkomma. Hos de högre växterna
finnas i de unga ståndarknapparna arkesporceller,
vilka bilda de s. k. pollenmodercellerna.
Embryosäcken bildas ur ett a. i det unga fröämnet.
Arki-, se Archi-,
Arkiäter, förste läkare, överläkare. Denna
titel bars redan under kejsartiden i Rom av
kejsarens livmedikus. Till Sverige kom den som
titel på konungarnas livmedici på 1600-talet men
är nu icke längre i bruk.
Arkegon av ormbunke (Polypodium vulgäre).
A cellerna inuti arkegonet äro nedifrån:
äggcell, bukkanalcell och halskanalceller, de
senare i upplösning, B buk- och halskanalceller
upplösta, äggcell färdig för befruktning.
Längdsnitt av ett fertilt
skott hos mossa (Funaria)
med 4 arkegon (t. v.) samt
längdsnitt av ett arkegon.
Arkimandrit, kallas inom grek.-kat. kyrkan
överabboten, uppsyningsmannen över ett antal
ab-boter och kloster.
Arkimedes, Archimedes, antikens mest
betydande matematiker (287—212 f. Kr.). Av
hans skrifter ha elva avhandlingar av dels
geometriskt, dels aritmetiskt och dels mekaniskt
innehåll bevarats till vår tid. 1880 utgavs av
dansken J. L. Heiberg en på textkritiska
undersökningar grundad upplaga, ny ed. 1910—15.
De geometriska frågor, som
företrädesvis behandlas i dessa avhandlingar, äro
rektifi-kation (bestämning av en krokig linjes längd),
kvadratur (bestämning av storleken av en av
kroklinjer begränsad yta) och kubatur
(bestämning av en volym, begränsad av buktiga ytor),
och för lösandet av dessa uppgifter användes
genomgående en metod, som i grunden är den
moderna, d. v. s. en verklig integration. Genom
dessa arbeten har således A. anticiperat
upptäckter, som mer än 1800 år senare gjordes av
New-ton och Leibniz. Bland de mest berömda av
dessa geometriska arbeten är avhandlingen om
cirkeln, i vilken talet n, d. v. s. förhållandet
mellan cirkelns omkrets och dess diameter,
inne-slutes mellan gränser (31/? <^<310/7i), samt den
uppsats, i vilken den sedermera efter A.
uppkallade arkimediska spiralen infördes och
på ett mästerligt sätt undersöktes.
Av A:s aritmetiska arbeten ha vi
endast ett i behåll, näml, ”sandräknaren”. Här
bevisas sådana satser som att sfärens yta är 4 ggr
stor cirkelns, att dess volym och yta äro 2/s av
resp, volym och yta hos den omskrivna cylindern
o. s. v.
Även på mekanikens område förefinnas
arkimediska arbeten av grundläggande betydelse;
vi äga nämligen dels två avhandlingar om plana
ytors jämvikt och dels två om flytande kroppar,
vilka senare avhandlingar bilda grunden till en
före A:s tid okänd vetenskapsgren,
hydrostati-ken, och vars viktigaste resultat är den berömda
s. k. arkimediska principen (se d. o.).
Rörande A:s levnadsomständigheter och
verksamhet på andra områden ha endast sparsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
