Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arméinspektionen - Armékår - Arméledningen - Armémuseum - Armenien - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
781
Armékår—Armenien
782
och signalavd. samt underhåflssektioner, var och
en under en (truppslags-) inspektör. A.
överfördes 1948 till Arméstaben, och
arméinspektörsbe-fattningen indrogs 1949.
Armékår är den högsta enheten inom en
armé. — A. förekommo första gången 1803 i
Napoleons armé och infördes snart även i hans
motståndares härar. Under 1 :a världskriget
kunde a. bestå av upp till 4 å 5 divisioner jämte
kårtrupper. Under 2:a världskriget
sammansat-tes a. med hänsyn till läge, krigsskådeplatsens
natur m. m. av divisioner av olika slag. I
Sverige är a. det högsta operativa förbandet i fält,
varav finnes i regel en på varje krigsskådeplats.
Dylik a. är sammansatt av det antal fördelningar
och brigader, som läge och tillgångar betinga.
Arméledningen utgöres jämlikt 1942 års
försvarsbeslut av chefen för armén med denne
underställda Arméstaben, Centrala värnpliktsbyrån,
hemvämschefen jämte Hemvärnsstaben och
tjäns-tegrensinspektörerna, arméchefen direkt
underlydande personalkårchefer samt Arméförvaltningen.
Armémuseum, tidigare benämning A r t i 11
e-rimuseum, Stockholm, upprättades 1878. Det
innehåller rikhaltiga historiska saml. av
art.-pjä-ser och andra vapen och föremål, som belysa
det svenska lantförsvarets historia. Även arkivet
innehåller värdefulla saml.
Armenien, ett ödsligt högland i Främre Asien,
mellan Kaukasus, Persien och Anatolien, numera
Zangas dalgång i trakten av Erivan, Armenien
Armenier i nationaldräkt.
delat mellan Turkiet
(56% av ytvidden),
Persien (34%, prov.
Azerbejdjan) och
Ryssland (10%,
Ar-meniska SSR); c:a
310,000 km2, 4—4,5
mill. inv.
A:s gräns i n. mot
Svarta havet bildas
av den Pontiska
kedjan, gränsen i s. av
Taurus’
fortsätt-ningsberg, Armenis-ka Taurus. Mellan
dessa berg fylles
området av talrika
smärre kedjor från
Tauriska systemet, och över dessa kedjor höja
sig talrika forntida vulkanberg, däribland Ararat.
Jordbävningar äro icke ovanliga. Mellan bergen
utbreda sig dalplatåer om 1,000 å 2,000 m höjd,
och i s. ligger den avloppslösa Vansjön djupt
insänkt bland bergen.
Höglandet ger upphov till talrika floder.
Euf-rat och Tigris ha här sina källor. Huvudflod
i norra A. är Aras.
Klimatet är kontinentalt med stränga vintrar
och korta men heta somrar. Vegetationen är
stäpp-artad. Först uppåt bergsluttningarna vidtaga
rikare alpängar. I det hela är den landskapliga
karaktären ödslig och vild.
Befolkningen är mycket blandad. Den består
främst av armenier, turkar och kurder, men
härtill komma turkmener, georgier, ryssar,
perser, m. fl. Nomadiserande boskapsskötsel och
jordbruk äro huvudnäringar. Bomull, tobak, vin
och frukt exporteras. A. har en högtstående
mattfabrikation. Bergsbruket är föga utvecklat
trots rikedomen på mineral. Kommunikationerna
uppehållas i det inre med karavaner, men även
järnvägar finnas. Tebriz, A:s största stad, har
sålunda järnvägsförbindelser med Tiflis och
Te-heran.
Historia. A:s historia börjar på 800-talet f.
Kr., då kalder grundade riket Urartu. Rester
av borgstäder, kanaler och vattenledningar bära
ännu vittne om kaldernas höga civilisation, och
riket överflyglade en tid nästan sin arvfiende
Assyrien. Omkr. 550 dukade det under för ett
indoeuropeiskt erövrarfolk, armenierna.
Redan under 500-talet hade emellertid landets
nya armeniska herrar kommit under persernas
välde och lydde sedan först under Alexander den
store och därpå under seleukiderna. Men under
krigen mot romarna grundade syriska
ståthållare omkring 190 f. Kr. tvenne självständiga
riken, Sto r-A r m e n i e n ö. om Eufrat med
huvudstaden Artaxata vid Aras och L i 11-A
r-m e n i e n v. om samma flod, och redan omkring
150 f. Kr. kom det förra under en gren av de
partiska arsakiderna. Den mest berömde av
denna ätt var Tigranes den store, som bl. a.
underlade sig Lill-Armenien (70 f. Kr.) men
slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
