Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arméns utbildningsanstalter - Arméns änke- och pupillkassa - Armentières - Arméorganisation - Armera - Armerad betong, järnbetong - Armerad betong, ab. - Armeria - Armeria elongata - Armeringsjärn - Armes parlantes - Arméstaben - Armfelt, ätt - Amrfelt, 1. Carl Gustaf - Armfelt, 2. Carl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
793
Arméns änke- och pupillkassa—Armfelt
794
Krigsskolan (med övn.-komp.), KS. Solna
Arméns underofficersskola, AUS,
jämte Försvarets läroverks internat Uppsala
Gymnastik- och idrottsskolan, GIS Solna
Arméns jägarskola, JS................ Kiruna
Arméhundskolan, HS, ................. Sollefteå
Arméns änke- och pupillkassa inrättades 1817
i ändamål att lämna understöd åt delägarnas
änkor och barn. Den började avvecklas 1884,
varvid dess tillgångar och ansvar överfördes till den
s. å. bildade Arméns nya änke- och
pupillkassa, 1937 övertog Staten kassan i
samband med att allmänt familj
epensionsregle-mente började tillämpas.
Armentières [armätiä’r], stad i nordligaste
Frankrike, dep. Nord, vid floden Lys, 23,000 inv.
Omfattande linneindustri.
Arméorganisation, se Härordning.
Armera, utrusta (i synnerhet om en fästning
el. ett fartyg); förse med kanoner, ammunition,
besättning och livsmedel, bekläda (med metall)
el. förstärka.
Armerad betong, j ärnbetong, betong,
som givits större hållfasthet särsk. mot dragning
och höjning genom ingjutning av
armerings-järn.
Armerad betong, ab, Malmö, entreprenadfirma
för affärs- och fabriksbyggnader,
kraftverks-och hamnanläggningar samt för broar och
vägbyggnader. Firman, grundad 1916, har ett
aktiekapital på 2,600,000 kr. och sysselsätter c:a 2,500
arbetare. Årstillverkningsvärdet är 50 mkr
(1948).
Arméria, artnamn på växter, som huvudsaki.
förekomma på havsstränder.
Arméria elongäta, se Gräsnejlika.
Armerings järn, stänger av stål, som ingjutas i
betong för att ge denna förmåga att upptaga
dragpåkänningar.
Armes parlantes [arm parlä’t], fr., ”talande
vapen”, sådana heraldiska vapen, vilkas
bildframställning ger direkt illustration åt en släkts
namn.
Arméstaben som ingår i Arméledningen,
arbetar på organisations-, utrustnings-, taktik-,
utbildnings- och personalavdelningarna samt
trupp-slagsavd. Vissa avd. äro sammanförda till
sektioner.
Armfelt, svensk och finländsk adlig och
fri-herrlig ätt (i Finland även grevlig),
härstammande från en bondsläkt från Frösön i Jämtland.
Stamfadern, löjtnanten Erik Larsson, adlades
1648; en gren av ätten blev friherrlig 1731
med Carl Gustaf A. (se nedan), och båda grenarna
blevo sedan introducerade på Finlands riddarhus.
I Sverige lever den friherrliga grenen ännu kvar.
I Finland fortlever den adliga grenen, och den
friherrliga blev 1812 grevlig med Gustaf Mauritz
A. (se denne).
1) Carl Gustaf A., krigare (1666—1736).
Han hade gjort sina första lärospån i krigets
konst i de franska härarna. Kort efter stora nor-
diska krigets utbrott utnämndes han 1701 till
generaladjutant av kavalleriet vid armén i
Inger-manland och Finland samt blev 1711
generalmajor av kavalleriet. I aug. 1713 erhöll han efter
Lybecker överbefälet över finska armén. Hela
s. delen av landet hade då redan fallit i
ryssarnas händer. Han
försökte förgäves ett
behjärtat motstånd,
särsk. vid Pälkäne s.
om Tammerfors (2—6
okt. 1713). Slaget vid
Storkyro 19 febr. 1714
slutade visserligen med
finnarnas fullständiga
nederlag men
ådaga-lade A:s goda taktiska
omdöme och
personliga mod. A. samlade
i Brahestad spillrorna
av armén, som han
energiskt
omorganise
rade och räddade över Torneå till Sverige.
Han deltog sedan i försvaret av
Norrland och av Stockholm samt fick 1718
befälet över den s. k. jämtländska armén och
inföll i Norge i syfte att erövra Trondheim.
Men de svåra terrängförhållandena, den
bristfälliga utrustningen och A:s tvekan att genast
fortsätta framryckningen, hindrade planens
förverkligande, och Karl XII:s död samt svenska
huvudarméns återtåg nödgade även A. att söka
återvända till Sverige. Under återmarschen över
fjällen blev armén mellan Ås i Tydalen och
Handöl i Jämtland överraskad nyårsdagen 1719
av en tre dygns snöstorm med stark köld. Efter
oerhörda lidanden framkom A. på sjätte dagen
med spillrorna av sin trupp till Duveds skans i
Jämtland. Av de 5,000 man, som deltogo i
marschen, omkommo el. dogo sedan av sina skador
2/s. Efter freden återvände A. till Finland och
blev 1734 t. f. överbefälhavare i Finland och
1735 general av infanteriet; till friherre
upphöjdes han 1731.
2) Carl Gustaf A., den föreg:s sonson,
friherre, militär (1724—92), deltog i 1741—42
års ryska krig och 1758—59 i fälttågen i
Pommern. Dessemellan var han flera år anställd i
fransk krigstjänst. 1780 utnämndes han till chef
för Nylands infanteriregemente, 1787 till
landshövding i Nylands och Tavastehus län och
generalmajor. Vid krigsutbrottet 1788 fick han
överbefälet över en av de två armékårer, som skulle
operera mot ryska gränsen. Det var vid denna
avdelning missnöjet bland officerarna mot
kriget först kom till utbrott. A., som i känslan av
sin oförmåga att behärska situationen flera
gånger anhållit om avsked, lät av konspirerande
officerare, särsk. mågen, major H. Klick,
övertala sig att som förste man underteckna den
beryktade ”Liikalanoten” (8 aug.), vari man å
nationens vägnar till kejsarinnan Katarina
framställde anbud om fred. Han framträdde även vid
tillkomsten av Anjalaförbundsakten. För sin
delaktighet häri dömdes han 1790 till förlust av liv,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
