Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Armödla - -arn - Arnamagnæanska samlingen - Arnarfellsjökull - Árnason, Jón (biskop) - Árnason, Jón (sagosamlare) - Arnatto - Arnauld, 1. Antoine d. ä. - Arnauld, 2. Antoine d. y. - Arnauld, 3. Jacqueline Marie (Angélique) - Arnault, Antoine Vincent - Arnaut - Arnberg, Johan Volter - Arndt, Ernst Moritz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
801
-arn—Arndt
802
Armödla.
med ljusa fläckar. Den saknar bakben. Längd
omkr. 70 cm. A. lever i mindre vattensamlingar
i Nordamerika.
-arn, i talrika mellansvenska ortnamn, särsk.
ursprungliga önamn, betyder ”skär”, ”holme”,
samma ord som fsv. arin, eldstad, härd.
Amamagnæänska samlingen, se Magnusson,
Arne.
Amarfellsjökull [a’dnarfälsjö’ködl], en
betydande platåglaciär ung. mitt på Island; 1,350 km2
stor och 1,600 m hög.
Amason [åu’dna-], Jön, isländsk biskop (1665
—1743). Han blev biskop i Skålholt 1722, känd
för sträng uppsikt över prästerskapet och
främjande av bamaundervisningen. Han skrev bl. a.
en latinsk-isländsk ordbok 1728.
Amason [åu’dna-], Jön, isländsk
sagosamlare (1819—88), bibliotekarie vid landsbiblioteket
i Reykjavik. A. var en ivrig samlare av
folksägner. A:s förnämsta arbete är ”tslenzkar
bjödsögur og æfintyri” (2 bd, 1862—64).
Arna’tto, se Bixaceae.
Amauld [arnå’]. 1) Antoine A. d. ä.,
fransk jurist (1560—1619). Han var ansedd som
Frankrikes förnämste sakförare på sin tid, ivrig
förfäktare av Henrik IV :s sak och känd genom
sitt försvar av Parisuniversitetet mot jesuiterna,
som därför förföljde honom.
2) Antoine A. d. y., den föreg:s son, teolog
(1612—94), var en av de franska jansenisternas
främsta ledare i deras kamp mot jesuiterna,
prästerskapet och regeringen samt tillika en av de
verksammaste främjarna av den andliga rörelse, som
utgick från Port-Royal. Genom jesuiternas
försorg utstött från Sorbonne, där han var lärare,
måste A. fly till Nederländerna, där han
fortsatte sin litterära verksamhet. Hans huvudverk
är ”Logique de Port-Royal”.
3) Jacqueline Marie A., mera känd
under sitt klosternamn, A n g é 1 i q u e, den
föreg:s syster, abbedissa i cisterciensklostret
Port-Royal (1591—1661). Hon var from,
kraftfull och välgörande. Under hennes styrelse blev
Port-Royal reformerat i strängt asketisk
riktning samt medelpunkten för den jansenistiska
rörelsen.
NF I — 26
Arnault [arnå’], AntoineVincent, fransk
skald (1766—1834). A:s sorgespel följde den
klassiska riktningen. Bland dessa märkas
”Cin-cinnatus” och ”Oscar”, uppf. i Sverige 1801
(”Oscar, Ossians son”). A:s memoarer,
”Souvenirs dun sexagénaire”, äro av värde.
Arnåu’t, det turkiska namnet på alban.
Arnberg, Johan Volter, nationalekonom,
bankman (1832—1900), fil. dr i Uppsala 1854
och docent i politik 1856. Han deltog 1864 i
bildandet av Upplands
enskilda bank, vars
verkställande direktör
han var till 1872. 1874
valdes A. till
fullmäktig i riksbanken. A.
tog en betydelsefull
och framstående del
i bankens ledning och
var där efter A. V.
Dufvas död (1883)
den tongivande.
Betydelsefullt var särsk.
hans motstånd mot
de enskilda bankernas
sedelutgivningsrätt,
och han verkade målmedvetet för riksbankens
omdaning till en hela landet omfattande
centralbank. Resultatet av hans värdefulla historiska
och ekonomiska forskningar äro nedlagda i ”Om
arbetets och bytets frihet” och i ”Anteckningar
om frihetstidens politiska ekonomi” (1868).
Arndt, Ernst Moritz, tysk skald och
patriot (1769—1860). F. i Putbus på Rügen
och son till en förvaltare, som härstammade
från Sverige, blev A. docent i historia i
Greifs-wald 1800. Hans studier i historia fäste hans
uppmärksamhet vid fäderneprovinsens sociala
förhållanden, framför allt fick den därstädes
ännu rådande
livegenskapen i honom en
svuren fiende. Ar 1803
utgav han ”Versuch
einer Geschichte der
Leibeigenschaft in
Pommern und
Rügen”, som var en
ljungande protest mot
livegenskapen. Det
fäste också Gustav IV
Adolfs
uppmärksamhet vid hans person.
Åren 1803—04
genomreste han Sverige i
olika riktningar. Sina
intryck skildrade han sedan i ”Reise nach
Schwe-den im 1804” (”Resa genom Sverige” I, 1807—
08). Efter återkomsten utnämndes han till prof,
i hist. vid Greifswalds univ. 1806. S. å.
började han utgiva sitt mest bekanta arbete,
”Geist der Zeit”, som bl. a. innehöll
våldsamma utfall mot den franska revolutionen
och Napoleon. Då landet hotades av de
napoleonska arméerna, begav sig A. för andra gången
till Sverige (jultiden 1806); där blev han medl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
