Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arnoldson, 2. Sigrid - Arnoldson, Klas Pontus - Arnolfo di Cambio - Arnórsson, Einar - Arnould, Sophie - Arnould-Plessy, Jeanne Sylvanie - Arnsberg - Arnstadt - Arnulf (biskop) - Arnulf (kejsare)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
811
Arnoldson—Arnulf
812
framställde på Stockholmsoperan kan nämnas
Mignon, Traviata, Rosina, Lakmé, Margareta i
”Faust”, Julia och Carmen. Med utsökt
välkling-ande stämma och en sångkonst, som var mer
briljant än värmande, förenade hon en främst för det
täcka och graciösa lämpad scenisk begåvning. Hon
var 1889—1925 g. m. impressarion A. Fischof.
Arnoldson, Klas Pontus, skriftställare,
nobelpristagare (1844—1916), urspr.
järnvägstjänsteman, stationsinspektor 1871—81. Han har
företrädesvis gjort sig känd genom sitt
nyrationalistiska författarskap och sin verksamhet i
freds-sakens tjänst. Han stiftade 1871
Sanningssökar-nes förbund och redigerade tills, m. A. F.
Åkerberg 1878—81 Sanningssökaren. Led. av Andra
kammaren 1882—87, bragte han 1883 genom
motion där först på tal frågan om Sveriges ständiga
neutralitet. S. å.
stiftade han Svenska
freds-och skiljedomsföreningen och uppsatte i
Stockholm den liberala
dagliga tidningen
Tiden. A. utgav senare
Fredsvännen,
Nordsvenska Dagbladet
m. m. Genom talrika
större och mindre
skrifter och i föredrag
sökte han i övrigt
verka för fredsfrågan
och för ingående av
skilj edomsfördrag med
främmande stater. Bland hans talrika skrifter
märkes främst ”Seklernas hopp, en bok om
världsfreden” (1901). Efter hans död utgavs
det pacifistiska världsdramat ”Riket”. 1908
erhöll A. halva nobelska fredspriset.
Arno’lfo di Ca’mbio, florentinsk arkitekt (d.
1302). Endast två arbeten kunna med säkerhet
tillskrivas honom, nämligen franciskankyrkan
Santa Croce och domkyrkan i Florens. Den förra,
som påbörjades 1295, är en stor, korsformig,
tre-skeppig basilika utan valv. Dess kraftfulla
proportioner och enkla hållning giva åt dess inre en
rumsverkan, präglad av kärv storhet, enhetlighet
och allvar. 1296 påbörjades domkyrkobygget
efter A:s planer och modeller och under hans
ledning. Vid hans död hade arbetet icke
framskridit långt, och ehuru några av honom
uppförda murpartier ingå i den bestående
byggnadskroppen, torde de vara starkt förändrade. Han
säges också ha varit arkitekt för det 1300—01
uppförda stadshuset, Palazzo vecchio, i Florens.
Amorsson [a’d], Einar, isländsk rättslärd och
politiker (f. 1880), jur. prof, i Reykjavik 1911
—32, förf, i rätthistoriska, civil- och
straffpro-cessrättsliga ämnen. Han var Islands minister i
Köpenhamn 1915—17 och finansminister 1930—
31. 1932 blev han led. av högsta domstolen och
var 1942—44 justitie- och kultusminister.
Arnould [arno’], Sophie, fransk
operasångerska (sopran; 1744—1802). Hon debuterade
1757 Pa Stora operan i Paris och var dess firade
Arnolfo di Cambio: S:ta Croce i Florens.
primadonna ända till 1778. Hon kreerade med
stor framgång titelrollen i Glucks ”Ifigenia i
Aulis”. I sina salonger såg A. män som
d’Alembert, Diderot, Helvétius och Rousseau. Hon
slösade lika mycket med ynnestbevis som med
kvickheter.
Arnould-Plessy [arno’-plesi’], Jeanne S y
I-vanie, fransk skådespelerska (1819—97),
tillhörde Théåtre franqais 1834—45 och 1855—76.
Hon glänste till en början genom sin skönhet
och senare även genom sin klangfulla, mäktiga
underbart utbildade och nyanserade stämma. Sina
förnämsta triumfer vann hon i Marivaux’ och
Molières komedier.
Arnsberg, stad i Westfalen, vid floden Ruhr,
14,000 inv. I den pittoreska äldre stadsdelen
kvarstå flera torn av gamla befästningar.
Pappersindustri.
Arnstadt, stad i mellersta Tyskland,
Thüring-en, i den vackra Geradalen vid foten av
Thü-ringerwald; 22,000 inv. Det forna furstliga
slottet (Schwarzburg-Sondershausen) är nu museum
med en ståtlig porslinssamling. Handsk-,
sko-och maskinfabriker.
Arnulf, biskop av Metz (omkr. 582—641). Han
blev genom sin son, Ansegisel, som var gift med
Begga, dotter till major domus Pippin av
Landen, stamfar till karolingiska ätten, som ock
ibland kallas arnulfinger.
Arnulf, tysk kejsare (d. 899). Oäkta son till
den östfrankiske konungen Karloman, erhöll han
vid dennes död hertigdömet Kärnten samt blev
efter sin farbroders, Karl den tjockes, avsättning
(887) vald till östfrankisk konung, Han
besegrade de fruktade nordmännen vid Löwen (891).
Däremot blevo hans krig mot Mähren
resultat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
