Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artisternas och litteratörernas pensionsförening - Artistisk äganderätt - Artistprov - Artistskatt - Artium baccalaureus - Artium liberalium magister - Artjomovsk, Artemovsk (Bachmut) - Artjärvi, Artsjö - Art nouveau - Artocarpus incisa - Artois - Artôt, 1. Désirée - Artôt, 2. Lola Artôt de Padilla - Artralgi - Artsjö - Artsybasjev, Michail Petrovitj - Artur av Bretagne - Artursagan el. Artussagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
839
Artisternas och litteratörernas
pensionsf örening—Artursagan
840
Artisternas och litteratörernas
pensionsför-ening i Stockholm stiftades 1847 och hade till
ändamål att bereda sina delägare pensioner. A.
upphörde 1946, och dess tillgångar övertogos av
Stiftelsen Artisternas och litteratörernas
pen-sionsförening.
Artistisk äganderätt, se Konstnärsrätt.
Artistprov, benämning på de första och bästa
avtrycken från en graverad el. etsad plåt.
Ur-sprungl. avsedda uteslutande för gravörens eget
behov (härav benämningen), förekomma dylika,
av gravören signerade avtryck numera även i
konsthandeln samt betinga mångdubbelt högre
pris än senare avdrag. Ett a. har endast
gravörens namnteckning i blyerts. Är ett dylikt
avtryck försett med ett el. flera svagt etsade el.
graverade föremål å plåtmarginalen, kallas det
artistremarkprov.
Artistskatt, den särskilda bevillningsavgift, som
uttages av utlänning, vilken i Sverige mot avgift
ger offentlig föreställning. A. utgår i regel med
5 % å bruttoinkomsten.
A’rtium baccalåu’reus, lat., eng. bachelor of
arts, filosofie kandidat.
A’rtium liberälium magi’ster, lat., se
Magister.
Artjomovsk [-jå’mafsk], Ar tem o vs k,
tidigare B a c h m u t, stad i ö. Ukraina; 55,000
inv. Salt- och kvicksilvergruvor.
A’rtjärvi, A r t s j ö, finskspråkig kommun i
Pernå härad, Nylands län, Finland, 180,7 km2;
2,800 inv. Åkern upptar 55 km2.
Art nouveau [ä’r novå’], fr., ”ny konst”, i
Frankrike motsvarigheten till den tyska
Jugendstilen, framträdande särsk. i konsthantverk omkr.
1900.
Artoca’rpus incisa, se Brödfruktträd.
Artois [artcoa’1, gammal provins och grevskap
i nordligaste Frankrike; motsvarande delar av
nuv. dep. Pas-de-Caljtis och Somme. Huvudstad
var Arras. — Landet blev 1239 förlänat åt en
yngre gren av franska konungahuset, kom
sedermera till Flandern och Burgund och genom
py-reneiska freden 1659 åter till Frankrike. Karl X
bar såsom prins titeln greve av Artois.
Artöt [artå’]. 1) Désirée A., belgisk
sångerska (1835—1907). Hon debuterade 1858 på
Stora operan i Paris som Fides. Efter att i
Italien ha utbildat sig i sång, vann hon avgörande
framgång i Berlin samt gästspelade senare på
många europeiska scener. Hennes stämma, en
fyllig mezzosopran, vann genom ihärdigt studium
en betydande höjd. Som sånglärarinna, först i
Berlin, sedan 1889 i Paris, utövade hon en
betydelsefull verksamhet. Hon gifte sig 1869 med
den spanske baritonisten Padilla y Ramos efter
att tidigare ha varit förlovad med Tjajkovskij.
2) L o 1 a A. de Padilla, den föreg:s
dotter, mezzosopransångerska (1884—1933). Elev av
sin mor, sjöng hon först på Opéra comique i
Paris och Komische Oper i Berlin. Den för sin
kultiverade stämma uppskattade sångerskan
tillhörde senare Staatsoper i Berlin. Hon har även
gästspelat i Stockholm.
Artralgi, ledgångssmärtor.
Artsjö, se Artjärvi.
Artsyba’sjev, Michail Petrovitj, rysk
författare (1878—1927). I sitt första mer kända
alster, ”Studenten Ländes död” (1904), gav A.
uttryck åt en rent tolstojansk livsåskådning, som
dock snart träder tillbaka för en utpräglad
njutningsfilosofi. Med sin stora (även till sv.
översatta) roman ”Sanin” (1907) tar A. steget fullt
ut som förkunnare av ”praktiska” livsmål.
Tillvarons mening framstår här som sinnlig
njutning, framför allt sådan av erotisk art. A. är ett
typiskt tidsfenomen omkring revolutionsåret
1905.
Artur av Bretagne, engelsk prins (1187
—1203), postum son till Gottfrid, Henrik II :s
fjärde son. Efter Rikard Lejonhjärtas död
understöddes hans anspråk på kronan av franske
konungen Filip II August, men A. insattes 1202
i fängelse av sin farbror, Johan utan land, och
blev kort därefter mördad, antagligen på dennes
befallning.
Artursagan el. Artussagan utgör en
huvudavdelning av den europeiska medeltidens
vitterhet samt är behandlad i sånger (lays), i
rimmade romaner och i prosabearbetningar. Som
centralgestalt i sagan står den brittiske
nationalhjälten Artur, som första gången omtalas i
Nennius’ 796 författade krönika och där skildras
som en av de brittiska furstar, som under
400-och 500-talen kämpade mot pikter och saxare.
De walesiska och bretagniska barderna utvidgade
området för A. genom att i den införa flera nya
Artursagan. Artur och riddarna av det runda bordet.
Mitt på bordet synes den heliga Graal. Fransk
handskrift från 1400-talet. Bibliothèque nationale, Paris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
