Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvsordning - Arvsrätt - Arvsskatt - Arvsynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
853
den först avlidnes föräldrar el. deras
avkomling-ar, äga dock de efter den först avlidne närmast
arvsberättigade taga V2 av ef ter levandes bo, med
viss modifikation. — Barn utom
äktenskap el. dess avkomma tager arv efter moder
och mödernefränder, och ärves av dem på lika
sätt som inom äktenskapet fött barn. Är barnet
trolovnings barn el. har fadern avgivit
förklaring i viss form, att det skall ha samma
arvsrätt efter honom som inom äktenskap fött
barn, tager barnet sådant arv efter fadern och
denne efter barnet, men arvsrätt mellan det och
dess fädernefränder äger ej rum. Adoptivbarn
och dess avkomma tager arv efter adoptanten
lika med inom äktenskap fött barn, dock att
adop-tants bröstarvinge ej därmed må inkräktas i sin
laglott. Hälften av den arvslott, som enl. lagen
tillkommer bröstarvinge, är hans laglott
och må ej genom testamente el. gåvor, som till sitt
syfte äro att likställa med testamente, betagas
honom. Finnes ej arvinge efter vad nu sagts
tillfaller arvet allmänna arvsfonden, vars medel
skola användas för främjande av barns och
ungdoms vård och fostran.
Arvsrätt kallas den rätt till död mans
kvar-låtenskap, som lagen tillerkänner vissa
efterlevande, väsentligen på grund av blodsförvantskap.
A. grundas enl. nutida svensk rätt å skyldskap,
äktenskap el. adoption. Arv kan tagas endast av
den, som lever vid tiden för arvlåtarens död,
dock må dessförinnan avlat barn taga arv, om
det sedan framfödes med liv. A. förverkas efter
den, som man genom brottslig gärning el.
delaktighet däri bragt om livet. Utländsk medborgare
tager i regel arv i Sverige lika med svensk.
Arvsskatt, skatt på övergång av egendom el.
förmögenhet till följd av arv el. testamente.
Denna skatt, som förekommer i de flesta
stater, har vanligen formen av en skatt å varje
särskild arvs- el. testamentslott (arvsskatt i
egentlig bemärkelse). Skatteprocenten är i
allmänhet beroende av skyldskapsförhållandet till
den avlidne, så att den är högre för avlägsnare
skyldemän än för närmare. A:s storlek
bestämdes senast 1941. Den utgår i form av stämpel
å bouppteckningen el., om sådan saknas, å
särskild deklaration. Skattskyldiga delas i 4 klasser:
Klass I (avkomlingar, adoptivbarn, styvbarn
el. deras avkomlingar, make): andel under 3,100
kr. är skattefri, för andel å 3,100 kr. är skatten
32 kr. och stiger sedan till 54,040 kr. för lott å
400,000 kr. samt med 20% å därutöver
överskjutande belopp. Klass II (föräldrar, syskon el.
deras avkomlingar, trotjänare /io-års-/,
adop-tant): andel under 1,100 kr. är skattefri, för
andel å 1,100 kr. är skatten 24 kr. och stiger
sedan till 16,260 kr. för lott å 100,000 kr. samt
med 24% å därutöver överskjutande belopp.
Klass III (kyrka, kommun, religiösa,
ekonomiska el. sociala stiftelser m. fl.): andel under
1,100 kr. är skattefri, för andel å 1,100 kr. är
skatten 50 kr. och stiger sedan till 13,490 kr. för
lott å 60,000 kr. samt med 30% å därutöver
överskjutande belopp. Klass IV (andra
arvingar el. testamentstagare): för andel å 1,100
Arvsrätt—Arvsynd
854
kr. är skatten 50 kr. och stiger sedan till 9,890 kr.
för lott å 40,000 kr. samt med 35 % å därutöver
överskjutande belopp. Fria från a. äro staten,
inhemska stiftelser el. sammanslutningar för
stärkande av rikets försvar, för barns el.
ungdoms vård el. utbildning el. för vård av
behövande åldringar, sjuka el. lytta, för vetenskaplig
undervisning el. forskning. Likaså är
efterlevande makes lott, vars värde ej uppgår till
25,100 kr., fri från a. Tillfaller lott barn el.
avkomling, som icke fyllt 18 år, är utöver 3,000
kr. ytterligare 1,000 kr. fria för varje år el. del
av år, som återstår, tills mottagaren fyllt 18 år.
— Från 1948 infördes i Sverige
kvarlåtenskaps-skatt (se d. o.).
Arvsynd. Under de första kristna
århundradena betonade särsk. de österländska
kyrkolä-rarna, då det gällde att finna grunden till den
allmänna syndigheten i världen, den fria viljan
och det personliga ansvaret, om också här och
var tanken på a. skymtar fram. Arvsyndsläran
är dock resultatet av västerländskt teologiskt
tänkande. Augustinus’ insats blir i detta
avseende epokgörande. Visserligen anknyter han
härvid till tankar, uttalade av Tertullianus,
Ambrosius m. fl., vilka dock i fråga om ett ärvt
syndatillstånd alltid hävdat en viss viljans frihet. I
urtillståndet var människan enligt Augustinus i
besittning av en på det goda, på tjänandet av Gud
riktad fri vilja. Men människan hade i sin fria
vilja också en möjlighet att synda, vilken
förverkligades genom Adams fall. Den köttsliga
begärelsen tog makten och upphävde enheten med
Gud och själens herravälde över det kroppsliga.
Av viljans inriktning på det onda följde
nödtvånget att synda och dö. Detta nya tillstånd överföres
genom avlelse och födelse från släktled till
släktled, och eftersom alla människor ”voro till i
Adam”, ha de, redan innan de själva begått någon
syndig handling, att bära arvsyndens tyngd,
skuld och straff. Från a. renas människan genom
det kristna dopet. Denna arvsyndslära
utformades i medveten motsats mot pelagianismens brist
på sinne för dels kontinuiteten i viljelivet
och syndens karaktär av viljefördärv, dels
människornas inre samband. — Nominellt
fast-höll medeltidskyrkan vid Augustinus’ uppfattning
men stannade däremot reellt vid en kompromiss
(semipelagianism), vilken går igen i det
triden-tinska mötets ståndpunkt.
Luther och Calvin äro i motsats mot Zwingli
klart augustinska i denna fråga. Den lutherska
ortodoxien omhuldar arvsyndsdogmen.
Upplysningstidens rationalistiska teologi angriper
häftigt kyrkans arvsyndslära. Schleiermacher skjuter
åt sidan den från Augustinus och skolastiken
övertagna betraktelsen av problemet mot
bakgrunden av det första människoparets fall och
synd och understryker i stället tros
medvetandet om synd, skuld och straff. Han bygger på
den paulinska motsatsen mellan kött och ande.
Både den ursprungliga fullkomligheten och
ur-syndigheten måste ses från synpunkten av den
mänskliga naturens eget väsen, oberoende av
tidshändelser. Han drager i härnad mot varje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
