Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Assimilation, 1. språkvetenskapen - Assimilation, 2. djurfysiologien - Assimilation, 3. växtfysiologien - Kolsyraassimilationen - Assimilationens styrka - Olika ålder och utvecklingsstadium - Verkningsgrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
917
Assimilation
918
på fullständig konsonantisk a. lämna i svenskan
snickare (av snid-kare), stackare (av
stav-karl), lille (av litle; jfr liten), alla med
tillbakaverkande a., el. gull (av guld),
islänning (av -länding), med framåtverkande a.
Exempel på ofullständig framåtverkande a.
lämnar döpte (för döp-de, jfr döm-de).
2) A. kallas i djurfysiologi en
ombildningen av organismernas näringsämnen till
beståndsdelar av vävnader och kroppsvätskor. Det
råder en fundamental skillnad mellan a. hos
växter och djur. Under det att de förra förmå att
med tillhjälp av ljusenergi ur enkla oorganiska
föreningar uppbygga sammansatta organiska
ämnen, äro djuren hänvisade till att upptaga
organiska ämnen av en mera komplicerad byggnad.
Djurens näring utgöres av äggviteämnen, fett och
kolhydrat, vartill komma vatten och salter.
Genom matsmältningen överföras
närings-beståndsdelarna i en sådan form, att de lätt
kunna uppsugas genom tarmkanalernas väggar.
Först sedan detta skett, börjar den egentliga a.
Äggviteämnena nedbrytas i tarmkanalen till
aminosyror. Ur dessa uppbygger
organismen sedan de s. k. artegna
äggviteämnena.
3) A. kallas i växtfysiologien varje
process, genom vilken upptagna näringsämnen
förarbetas till normala cellbeståndsdelar. Hos de
gröna växterna intager bland dessa processer
kolsyraassimilationen en viktig särställning. Det
är endast kolsyreassimilationen, som närmare
behandlas i det följande.
Vid kolsyraassimilationen uppbyggas av kolsyra
och vatten assimilat, som äro mycket energirikare
än råmaterialierna. En del lägre, färglösa
organismer vinna den nödiga energien genom
syrsätt-ning av ammoniak (nitritbakterier), svavelväte,
svavel (svavelbakterier), väte etc., alltså på
kemisk väg (kemosyntetiskt). De gröna växterna
utnyttja ljuset som energikälla och a. är här en
fotosyntes. Denna deras förmåga betingas av
deras halt av bladgrönt, klorofyll. Fotosyntesen
försiggår endast i de gröna cellerna och är
inom dessa lokaliserad till klorofyllförande
plasmakorn el. -band, liggande i det f. ö. färglösa
plasmat, klorofyllkornen el. kloroplasterna, vilka
alltså äro de egentliga a.-organen.
Kloroplasterna bruka vara rörliga och ha förmåga att
uppsöka de platser i cellen, där de finna de
gynnsammaste ljusförhållandena. Klorofyllet
enbart, isolerat utanför cellen, har icke förmågan
att reducera kolsyra’ med ljusets hjälp. — Det
kemiska förloppet vid a. kan summariskt
beskrivas genom följande enkla formel:
6CO2 + 6H2O -j- 690,000 kal. = C6H12O6 + 6O2
264 g 108 g 180 g 192 g
kolsyra vatten kolhydrat syrgas
För bildningen av ett kg kolhydrat åtgå ung.
3,8 mill. kal., d. v. s. så mycket energi, som
behövs för att koka upp 45 1 vatten från
rumstemperatur. Vid processen frigöres syrgas.
A.-produkten är här ett ämne av kolhydratens
sammansättning. — Hos många växter upplagras de
under dagen bildade assimilaten i bladcellerna i
form av stärkelsekorn, som under natten helt el.
delvis åter försvinna, i mån som därur socker
bildas och bortledes. Hos dylika växter är det
mycket lätt att åskådligt påvisa a. med det s. k.
sachsska jodprovet. Stärkelsebildning och a. äro
dock två alldeles skilda processer.
A:s styrka per enhet bladyta el. bladvikt visar
betydliga specifika olikheter och
påverkas starkt av yttre faktorer. För undersökta
högre ljusälskande växter variera värdena för
den effektiva a. vid rumstemperatur, fullt
sommarljus och normal kolsyrehalt i luften mellan
omkr. 2 och över 20 mg assimilat per dm2
bladyta och timme. Hos skuggväxter och havsalger
har man under motsvarande gynnsamma
förhållanden funnit betydligt lägre värden.
Olika ålder och utvecklingsstadium.
A.-förmå-gan är, under f. ö. lika förhållanden och per
enhet bladyta räknat, störst hos medelålders,
mindre hos unga och gamla blad. Hos ettåriga
blad stiger den hastigt efter lövsprickningen och
synes sedan vara ungefär konstant från
högsommarens början till höstens inträde, fastän
klorofyllhalten långsamt stiger till ett maximum på
eftersommaren. Under våren och försommaren
och likaså under hösten ger alltså en viss
klorofyllmängd en relativt större a.-effekt än mitt på
sommaren.
Av yttre faktorer äro först och främst
de av betydelse, som reglera tillförsel av
råmaterial och energi: vattentillgången,
kolsyrahalten i luften och ljuset. Vattentillgången
inverkar i praktiken indirekt. Blir transpirationen
för stark, stänger växten mestadels sina
klyvöppningar, och därmed strypes kolsyratillförseln,
så att a. nedgår till ett minimum. För såväl ljuset
som kolsyrahalten i luften gäller följ.: Om
endera faktorn ökas från noll men den andra hålles
konstant vid ett högt värde och alla andra
faktorer ävenledes äro konstanta, så stiger a. först
hastigt men vid ytterligare ökning allt
långsammare och närmar sig ett konstant värde, som icke
överskrides vid än så stor ökning av faktorn i
fråga. Höjden av detta värde beror av
temperaturen och den specifika a.-förmågan.
Temperaturminimum, d. v. s. den temperatur, då a. nätt och
jämt ännu kan ske, är betydligt olika för olika
växter. Alpväxter och nordiska växter kunna
assimilera, ännu då deras vävnader äro frusna, t. ex.
ännu vid bortåt 20 graders köld, och hos lavar
och barrträd, t. ex. gran, har man funnit en svag
a. vid ännu lägre temperaturer. Hos tropiska
växter kan i stället minimum ligga betydligt över
o°. Även i optimets läge visa sig liknande
skillnader.
Verkningsgrad. De gröna växternas förmåga
att ombilda solljusets energi till kemisk är icke
blott av fundamental betydelse för dessas egen
hushållning utan bildar en nödvändig
förutsättning för uppkomsten och fortbeståndet av hela
livet på vår jord, sådant det gestaltat sig, oss
själva inbegripna. Själva ha vi ej lyckats
praktiskt lösa problemet att direkt utnyttja solenergi.
VI lösa det med växternas hjälp i skogsbruk och
åkerbruk. Hur effektivt, hur ekonomiskt arbetar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
