Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Atlantiska oceanen, Atlanten - Vindar - Atlantiska tiden - Atlantpakten - Atlantvallen - Atlas (titan) - Atlas, Atlasbergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Atlantiska tiden—Atlas
20
sidor om denna region härska passaderna,
i n. nordostpassaden till ung. 300 n. br.,
på sommaren 2 V2 grader nordligare än på
vintern, i s. den kraftigare och konstantare s y
d-o s t p a s s a d e n, som under s. halvklotets
sommar sträcker sig ända till trakten av Rio de
Janeiro i v. och till Goda Hoppsudden i ö.
N. och s. om de båda passadbältena finnas två
områden med växlande vindar el. vindstilla, vilka
man kallat vändkretskalmerna
(”hästlatituderna”). Därefter vidtaga på båda
halvkloten cyklonområdena med starka v. vindar.
Atlantiska tiden, beteckning för ett geologiskt
tidsskede efter istiden, då n. Europa hade ett
varmare och fuktigare klimat än nu. I stort sett
sammanfaller a. med ”litorinatiden”.
Atlantpakten, en den 1949 i Washington
mellan Belgien, Canada, Danmark, Frankrike
Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna,
Norge, Portugal, Storbritannien och U.S.A.
ingången 20-årig traktat. Den bekräftar
medlemsstaternas vilja att leva i fred i enlighet med
FN:s stadga. Vidare förklaras i pakten, att
medlemsstaterna äro fast beslutna att trygga sina
folks frihet och kultur, som vila på demokratiens
och den personliga frihetens grundvalar och på
lag och rätt. De vilja främja stabilitet och
välfärd i det nordatlantiska området. Slutligen
fastslås medlemsstaternas avsikt att förena sina
krafter till kollektivt försvar och till bevarande av
fred och säkerhet. Bland västeuropeiska stater,
som icke ansett sig kunna biträda A., märkes
Sverige. Genom beslut i dec. 1950 skola de tolv
A.-staterna i början av 1951 upprätta en
Europa-armé, vari även skola ingå tyska trupper och
tyskt flyg. Överbefälhavaren för denna
samordnade armé blir den amerikanske generalen Dwight
D. Eisenhower.
Atlantvallen, benämning på alla de
befäst-ningsanordningar, på vilka tyskarna under 2:a
världskriget stödde försvaret av ”fästningen
Berberläger i Mellan-Atlas, Marocko. Jfr bilder vid Afrika och Algeriet.
Herakles bär upp himlavalvet åt Atlas, som
återkommer med hesperidernas äpplen. T. v. Athena. Metop
från Zeustemplet i Olympia.
Europa” emot väntade invasions företag mot
at-lantkusten. Arbetena på A., som kan sägas ha
sträckt sig från Pyrenéerna i s. till Nordkap i
n., påbörjades hösten 1942. Befästningarnas
styrka varierade mycket. Särsk. starka voro
befästningarna vid den franska och belgiska
kanalkusten samt holländska kusten. De allierade lyckades
i juni 1944 genombryta A. på Normandies kust,
där befästningarna voro relativt svaga.
A’tlas, en titan, som uppbär himlavalvet med
sitt huvud och sina outtröttliga händer. Man
berättade senare, att han förvandlats till berget
Atlas i Afrika i yttersta
västern vid oceanens rand.
A’tlas, Atlasbergen,
bergssystem i n. v. Afrika
från atlantiska kusten genom
Marocko, Algeriet och
Tunisien till Medelhavet; 2,200
km längd. A. är ett
veck-ningsberg, som tillhör det
stora alpina systemet och
över Sicilien sammanhänger
med Apenninerna. A:s
huvudparti, Höga A.,
sträcker sig med 700 km längd
från Kap Ghir till Djebel
Aiaschin. I centralmassivet
finnas Nordafrikas högsta
toppar, som nå c:a 4,000 m
ö. h. (Djebel Toubkal 4,225
m). Även om ingen del av
A. når över snögränsen,
kvarligger ofta snön på de
högsta delarna sommaren
över. Höga A. skäres av pas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
