Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Atom - Atomernas elektronsystem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
Atom
36
Fig. 3. Energinivådiagram för väte,
fertalen på linjerna utgöra linjernas våglängder,
uttryckta i ångströmenheter. Av fig. framgår,
hur de från den empiriska analysen kända
linjeserierna: lymanserien, balmerserien,
ritz-paschen-serien, brackettserien och pfundserien uppkomma
(jfr även fig. 2). Fig. 4 visar ett nivådiagram
för en alkalimetall (litium).
Av det anförda framgår, att det främst är
ljuset, som a. utsända, då en elektron övergår
från ett tillstånd till ett annat, som gjort det
möjligt att ingående studera energiförhållandena i a.
Dessa energiförhållanden utgöra den solida
grunden för vår kunskap om a. Därtill ha icke endast
studiet av optiska spektra bidragit, utan även
studiet av röntgenspektra. Röntgenstrålningen
är till sin natur likartad med det vanliga ljuset,
ehuru den är mycket kortvågigare.
Röntgenstrålning uppkommer, om en elektron avlägsnas
från elektronhöljets inre delar och en annan
elektron från höljets yttre delar hoppar in och
intager den avlägsnade elektronens plats. Det är
tydligt, att studiet av energiförhållandena vid
dylika processer måste ge goda upplysningar om
byggnaden av elektronhöljets inre. Det har därvid
visat sig, att elektronerna äro fördelade i grupper
el. bilda s. k. elektronskal. Dessa skal ha
i ordning inifrån och utåt fått beteckningarna
K-, L-, M-, N-, O-, P- och Q-skalen.
Lagbundenheterna i a:s byggnad, vilka komma
till uttryck bl. a. i periodiciteten av grundämnenas
kemiska och fysikaliska byggnad, kunde först
genom kvantum teorien erhålla sin fullständiga
förklaring. I ett yttre magnetiskt el. elektriskt fält
kunna vi karakterisera en elektron genom 4 olika
kvantumtal, t. ex. huvudkvantumtalet n,
bikvan-tumtalet l, magnetiska kvantumtalet mi, som
reglerar de möjliga inställningarna av / gentemot
fältriktningen, och ms, som analogt reglerar de
.• • • • .. • –––––––.. •
möjliga inställningarna av gentemot
fältriktningen. Enl. en av W. Pauli framställd princip
kan endast 1 elektron förekomma, som har vissa
givna värden på alla 4 kvantumtalen. Då ms
endast kan anta värdena V2 och — V2, kunna
således endast 2 elektroner ha överensstämmande
värden på n, l och m . m / kan anta de 2/ -j- 1
heltalsvärdena från — l till -j-1. Ett givet
värdepar n,l kunna följaktligen 2 (2Z + l) elektroner
inneha, och, eftersom / kan anta alla positiva
heltalsvärden mindre än n, kunna endast 2 n2
elektroner med huvudkvantumtalet n förefinnas.
Sålunda kunna med n = 1, 2, 3, 4, ... resp. 2, 8,
18, 32 ... elektroner förekomma. Men denna
talserie anger, som redan Rydberg påpekat, även
antalet element i de enskilda perioderna i
periodiska systemet för grundämnena. Elektroner
med samma värde på huvudkvantumtalet n
bilda tillsammans ett elektronskal. I Æ-skalet
Fig. 4. Energinivådiagram för litium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
