Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Attlee, Clement - Attmar - Attock - Attòlico, Bernardo - Attorney-General - Attorps, Gösta - Attrahera - Attraktion - Attrapp - Attrappera - Attribuera - Attribut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
Attmar—Attribut
60
i i:a världskriget och blev major 1919. 1922
invaldes han som representant för arbetarpartiet
i underhuset. A. var i MacDonalds båda första
regeringar understatssekr. i krigsdep. 1924,
kansler för hertigdömet Lancaster 1930—31 och
mars—sept. 1931 postminster. 1935 blev han chef
för Labour Party och oppositionsledare i
underhuset. Han inträdde
som lordsigillbevarare
i Churchills
samlingsregering 1940 och blev
två år senare
ställföreträdande premiärminister. Han var
dominion-minister 1942—43 och
utnämndes till Lord
President of the
Coun-cil 1943. Sedan
arbetarpartiet efter krigets
slut vunnit majoritet i
underhuset, bildade
han i slutet av juli
1945 en
socialdemo
kratisk regering. A. har framstått som en idealist
och en erfaren, om ock ej lysande politiker.
Attmar, socken i s. ö. Medelpad s. v. om
Sundsvall, Medelpads v. domsagas tingslag,
Väs-ternorrlands län; 363,30 km2; 2,766 inv. (1950).
Starkt kuperad; högst är Malungsflugg (466 m)
vid hälsingegränsen. Sjöar: Marmen, Vikarn,
Noren, Gryttjen m. fl. 2,515 har åker. En stor
del av A. äges av trävarubolag. Inom A.
Sör-fors träsliperi. Kyrkan av sten byggdes 1760—
61. A. tillhör Härnösands stift, Ljunga kontrakt;
bildar storkommunen A.
Attock [eng. ätå’k, ind. a’-], stad och fort
i Pakistan i n. v. hörnet av Främre Indien, vid
Kabuls inflöde i Indus, prov. Punjab. A. är
knutpunkt för flera järnvägar (till Peshawar, Lahore
och Indusdeltat) och har stor strategisk betydelse
genom sitt läge vid vägen från Främre Asien till
Indien, just där järnvägen Lahore—Peshawar går
över Indus.
Attölico [atå’likå], Bernard o, baron,
italiensk diplomat (1880—1941), prof, i ekonomi och
finansväsen vid teknologiska inst. i Rom 1903—
07, anlitades därefter i olika kommissioner. En
kort tid var han bl. a. Nat. förb:s kommissarie
i Danzig. Han erhöll även viktiga diplomatiska
uppdrag. 1935 blev han chef för ambassaden i
Berlin och deltog verksamt i förberedelserna
till ”Berlin—Rom-axeln”. Han understödde ivrigt
Hendersons ansträngningar att förhindra
krigsutbrottet och var motståndare till Italiens inträde
i världskriget. Han återkallades därför i maj
1940 och utnämndes till ambassadör vid
Vatikanen.
Attomey-General [atä’ni d?e’naral], eng., se
Kronj urist.
Attorps, Karl Gösta Bruno, författare (f.
1899 19/?), fil. dr 1930 i Stockholm, medarb. i
Svenska Dagbladet sedan 1929, har gett ut
reseskildringarna ”Franskt och engelskt” (1925), ”Till
Tatra” (1931) och ”Huvudstupa genom Spanien”
(1933), romanen ”Barn av sin tid” (1926) och
avh. ”Pelle Molin” (1930). Vidare märkas bland
hans arbeten ”Barometern faller” (1936), ”De
tre musketörerna och andra essayer” (1938),
”Fältkamrater till Fänrik Stål” (1939), ”På
svenska vägar” (1942), ”Ungdomsskeppen” (1944)
samt barnböcker.
Attrahera (av lat. attra’here), draga till sig,
utöva attraktion (se d. o.) på någon.
Attraktion, dragningskraft, lockelse.
1) Inom fysiken kallar man a. den verkan
mellan två el. flera kroppar, som yttrar sig däri,
att kropparna synas påverkade av en kraft,
attraktionskraft, som söker närma kropparna till
varandra. Motsatsen till a. benämnes repulsion. Ex.
på attraktions fenomen i naturen är a. mellan
kroppar, laddade med oliknämnlig elektricitet, a.
mellan elektriska strömledare, mellan oliknämnda
magnetpoler, a. mellan elektriska strömmar och
magneter. Framför allt må bland
attraktionskrafterna nämnas den allm. gravitationen och dess
spec. yttring tyngkraften och vidare de
mole-kylarkrafter, som benämnas kohesion och
adhe-sion.
2) Inom språkvetenskapen den förändring av
ett ords form, som påverkats av ett närstående
ord. T. ex.: Jag hade kunnat gjort (i st. f.
göra).
Attra’pp (fr. attrape, snara, skälmstycke), en
till (skämtsam) överraskning beräknad anordning,
fodral, ask el dyl., som föreställer ett visst
föremål och därigenom vill vilseleda i fråga om sitt
innehåll; omhölje för inneslutande av en gåva.
Inom krigsvetenskapen betecknar a. föremål, som
till det yttre, vikt och vissa konstruktionsdetaljer
likna olika slag av stridsmedel.
Attrappéra, träffsäkert uppfatta och tillägna
sig el. återgiva det karakteristiska, träffa på
kornet.
Attribuera, tillskriva, tillerkänna (om ovissa
upphovsmän till något konstverk, någon skrift el.
dyl.). — Subst.: Attributiön.
Attribüt (av lat. attribütum, ”det tilldelade”).
1) Omedelbar bestämning till ett substantiv. Som
a. användas adjektiv (en liten flicka), substantiv
i grundform (i staden Stockholm) el. i genitiv
(arbetarklassens fordringar), prepositionsuttryck
(staden mellan broarna), adverb (det hände
veckan förut), infinitiv (systers rätt att ärva lika
med broder), hela satser (det barn, som sover).
A. indelas i epitet och apposition (se dessa
ord).
2) Ett föremål, vilket som igenkänningstecken
el. som hjälpmedel för karakteristiken fogas till
en bildframställning av en historisk, biblisk,
legendarisk, mytologisk el. allegorisk person el.
personifikation. Sådana a. kunna antingen antyda
någon hos huvudgestalten väsentlig egenskap el.
framställa för denna gestalts tänkta el. verkliga
verksamhet kännetecknande el. för dess historia
avgörande föremål el. ock vara godtyckligt valda
och stadfästa genom bruket. Exempel på a. äro
rättvisans svärd och våg, Jupiters öra, profeternas
bokrullar, martyrernas pinoredskap.
3) Inom filosofien: väsentlig egenskap el.
bestämning. Enligt Spinoza voro tänkande och
ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
