Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Attribut - Attundaland - Attung - Atum - Atwater, Wilbur Olin - Atwoods fallmaskin - Atypi - Atyreos - Au. - a. u. el. a. u. c. - Aubade - Aubanel, Théodore - Aube (flod) - Aube (departement) - Auber, Daniel François Esprit - Aubert, släkt - Aubert, 1. Ludvig - Aubert, 2. Elise, f. Aars - Aubert, 3. Andreas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
Attundaland—Aubert
62
sträckning verklighetens båda för oss kända a.
•— Adj.: Attributi v.
Attundaland, se Folklanden.
A’ttung, ”en åttondel”, medeltida benämning
på en jordenhet. Inom Östgöta lagsaga och på
Öland betecknade a. ett jordområde, som hade det
för den urspr. attungen i lag fastställda
tomtmåttet (enl. östgötalagen skulle ena:s gränslinje
mot bygatan ha en längd av 10 alnar).
Atum, lokalgud i den egyptiska staden On
(Heliopolis) och den förnämste guden i det
religiösa system, som hade sitt säte där och som
genomträngde hela det gammalegyptiska religiösa
tänkandet. A var en solgud, uppfattad särsk. som
den nedgående solen.
Atwater [ä’ta)äta], Wilbur O lin,
amerikansk fysiolog (1844—1907), prof, i kemi vid
univ. i Middletown och tillika direktör för
lant-bruksförsöksstationen i Connecticut, expert på
näringsfysiologiska frågor i jordbruksdep. A.
utförde omfattande undersökningar av födoämnen
och fodermedel samt kosten inom olika klasser,
yrken och åldrar av den amerikanska
befolkningen. Tills, m. F. G. Benedict och E. B. Rosa
konstruerade han en respirationskalorimeter
(1897), som möjliggjorde en samtidig
bestämning av kroppens värmeproduktion och beräkning
av energiomsättningen i kroppen.
Atwoods fallmaskin [ä’t<wods], apparat,
medelst vilken fallrörelse kan demonstreras; består
av en lätt lintrissa, över vilken ett snöre
uppbärande 2 olika tunga vikter löper. A. uppfanns av
den egelske matematikern George Atwood
(1745—1807).
Atypi, oregelbundenhet (särsk. i fråga om
sjukdomar). — Adj.: Atypisk, oregelbunden,
med oregelbundet förlopp (t. ex. om en feber).
Atyreos [-ä’s] (av grek, nekande a och thyreo’s,
sköld) betecknar hel el. delvis förlust av
sköldkörteln el. symptom på bortfall av dess funktion.
Au., kem. tecken för en atom guld (lat. aurum).
a. u. el. a. u. c., förk. för a’nno u’rbis el.
a’nno urbis co’nditae el. ab u’rbe co’ndita, lat.,
ӌr (det och det) efter stadens (Roms)
grundläggning”.
Aubade [åba’d], fr., morgonsång, som
trubaduren sjöng utanför sin dams fönster. Jfr Serenad.
Aubanel [åbanä’l], Théodore, provensalsk
skald (1829—86), se Feliberförbundet.
Aube [åb], flod i n. ö. Frankrike, biflod fr. h.
till Seine. Kommer från Långres’ platå och
flyter genom Champagne. Längd 248 km, segelbar
från Arcis.
Aube [åb], departement i n. ö. Frankrike,
kring övre Seine och dess biflod Aube; 6,026
km2; 235,000 inv. I A. framträder en stark
motsättning mellan de öde, glest befolkade slätterna
n., Champagne pouilleuse (”Lusiga Champagne”),
och de bördiga sädesslätterna i s. v. I s. ö. är
vinodlingen av stor betydelse. Här finnas ock
stora skogar. Huvudstad: Troyes.
Auber [åbä’r],Daniel Fran^oisEsprit,
fransk operakompositör (1782—1871), direktör
för Pariskonservatoriet 1842. Sin första mer
betydande framgång vann han 1825 med den
komiska operan ”Muraren”. Sitt ryktes höjd
nådde han med ”Den stumma från Portici”
(1828), som särsk. genom körerna, de i
handlingen livfullt deltagande folkmassorna, inledde
en reformering av den ”stora operans” stil. A.
är dock främst, genom spirituell
konversationston och älskvärt musikaliskt behag, en av
huvudrepresentanterna för
fransk opéra comique;
och med ”Fra
Diavo-lo” (1830), som blivit
hans mest populära
verk, återvände A. till
detta sitt egentliga
område. Till hans
mera kända alster höra
även ”Kronjuvelerna”
och ”Svarta dominon”,
vilka jämte förut
nämnda och andra
operor under
1830-och 40-talen begynte
införlivas med Stock-
holmsoperans repertoar. Till A:s framgångar
bidrogo även de av Scribe författade
spännande texterna.
Aubert [åbä’r], norsk släkt, som härstammar
från Lothringen och adlats där 1612. En ättling,
F. J. X. d’A. (1726—93), blev generalmajor i
dansk tjänst och naturaliserades som dansk
adelsman. Med hans son, den om Norges geografiska
uppmätning högt förtjänte generalmajoren och
chefen för norska ingenjörbrigaden Ben oni
d’A. (1768—1832), inkom släkten till Norge.
1) Ludvig Mariboe Benjamin A., rättslärd
(1838—96). A. var från 1866 med ett kort
avbrott prof, i lagfarenhet vid Kristiania univ. Han
tog 1877—79 verksam del i arbetet på de
gemensamma nordiska växellagarna, var 1884
justitieminister i Schweigaards ministär
(”aprilministären”). A. sökte i ”Kielertraktatens opgivelse
som unionens retslige grundlag” (1894) påvisa,
att den svenska politiken efter avslutande av
Mosskonventionen (14 aug. 1814) varit grundad
på ett principiellt erkännande av Norges
suveräna självständighet. Hans viktigaste verk äro i
övrigt: ”De norske retskilder og deres
anven-delse” (1877), ”Den nordiske vexelret” (1880—82)
och ”Den norske obligationsrets specielle del”
(2:a uppl. 3 bd, 1901—05).
2) Elise Sofie A., f. Aars (1837—1909),
den föreg:s hustru, författarinna. Hon vann en
stor läsekrets genom underhållande
flickberättel-ser och kulturhistoriskt intressanta novellistiska
skildringar från de norska borgerliga kretsarna,
särsk. på 1850-—70-talen. Ett urval av A:s mest
populära berättelser ges i ”Da bedstemor var
ung” (1910). A:s levnadsminnen äro återgivna
i ”Fra de gamle præstegaarde” (1902) och ”Dage
som svandt” (1906). Sofie Aubert Lindbæk har
utgivit hennes brev m. m. i ”Fra krinolinetiden.
Elise A:s ungdomsbreve og dagböger” (1921).
3) Andreas A., bror till A.i),
konsthistoriker (1851—1913). Han utövade starkt
inflytande på sin tids konstuppfattning i Norge. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
