- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 2. Asura - Bidz /
73-74

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Augsburgska bekännelsen - Augsburgska bekännelsens försvar (apologi)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

73

Augsburgska bekännelsen—Augsburgska bekännelsens försvar

74

Augsburg. Fuggerei med gotiska trappgavlar samt (t. h.) rådhuset.

Augsburgska bekännelsen (Confe’ssio
augustana, förk. Augustäna), den förnämsta av
den evang.-luterska kyrkans bekännelseskrifter
och som sådan placerad främst i konkordieboken.
Den består av två huvudavdelningar, den första
med 2i artiklar under överskriften ”Artikel des
Glaubens und der Lehre”, den andra med sju
artiklar under överskriften ”Artikel, von welchen
Zwiespalt ist, da erzählet werden die Misbräuch
so geändert seind”. Den första avdelningen
fastslår det trinitariska gudsbegreppet enl. Nicenum,
arvsyndsläran, det kristologiska dogmat samt
läran om tron och rättfärdiggörelsen i den nya
utgestaltningen, om goda gärningar,
kyrkobegrep-pet, sakrament, bikt och bot, predikoämbete,
ceremonier, överhet och den yttersta domen.
Helgondyrkan behandlas i art. 21 och blir en naturlig
övergång till andra avd. om de kyrkliga
missbruken (kalken i nattvarden, celibatet, mässoffret,
bikten, människostadgar, klosterlevnad och
biskoparnas makt).

A. författades av Melanchthon i samråd med
Luther och andra luterska teologer på
grundval av de s. k. Torgau- och
Schwabach-artik-larna. A. var ursprungi. tänkt som en sachsisk
bekännelse men blev genom underskrift av de
evangeliska ständerna allm. lutersk bekännelse.
Den förelädes 25/« 1530 kejsaren och riksständerna
i Augsburg. Den var då underskriven av
kurfurst Johan av Sachsen och hans son Johan
Fredrik, markgreve Georg av
Brandenburg-Ans-bach, hertigarna Ernst och Fredrik av Lüneburg,
lantgreven Filip av Hessen, furst Wolfgang av
Anhalt och dessutom av riksstäderna Nürnberg
och Reutlingen. A. överlämnades i två exemplar,
ett tyskt och ett latinskt, till kejsaren. Det
förstnämnda blev uppläst. Båda voro redan under
senare delen av 1500-talet försvunna, och den

ursprungliga texten är därför osäker. Senare
upplagor, som Melanchthon utgav, äro delvis
ändrade särsk. uppl. av 1540 (Confessio augustana
variata) med sin i början av luteranerna föga
uppmärksammade modifikation av nattvardslärans
formulering. Modifikationen har emellertid gjort,
att de reformerta i viss mån betraktat sig ss.
stående på a:s grund.

Genom religionsfreden i Augsburg 1555 och
genom westfaliska freden 1648 fastställdes a. som
den statsrättsliga grundvalen för den
protestantiska kyrkans existensrätt inom det tyska riket.
I konkordieformeln bekännes, att den har
normativ anseende. Genom Uppsala mötes beslut
1593 blev den i sin urspr. form (den
oförändrade a.) symbolisk bok för svenska kyrkan.

Augsburgska bekännelsens försvar (a p
o-1 o g i) upptages i konkordieboken som den
evangelisk-luterska kyrkans andra symboliska bok och
är luteranernas försvar för den augsburgska
bekännelsen emot den s. k. ”Confutatio pontifica”.
Denna, som dock snarare var en anklagelseskrift
mot de evangeliska än ett bemötande av
Augustana, var uppsatt av Tysklands främsta katolska
teologer under påvlige legaten Campeggios
ledning samt framlades vid riksdagen i Augsburg
1530. Katolikerna sökte hemlighålla detta
aktstycke för luteranerna, men Melanchthon
lyckades snart anskaffa ett exemplar och var före
riksdagens slut färdig med ett utkast till försvar
mot konfutationen. Kejsaren vägrade dock att
mottaga den. Melanchthon överarbetade den då
och tryckte den på latin 1531. Jämte
Augustana underskrevs den i Schmalkalden 1537,
upptogs tills, m. denna i flera lärosamlingar och
åberopades i konkordieformeln. — Den utgör dels
en vederläggning av ”konfutationen”, dels en
systematisk utveckling av Augustana, i tonen
be

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:13:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffb/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free