- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 2. Asura - Bidz /
107-108

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Australien el. Australkontinenten - Djurvärld - Befolkning - Upptäcktshistoria

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

107

Australien

108

Folktäthet.

I ingen vit bebyggelse, 2 mindre än 1 inv. pr 20 km2,
3 mindre än 1 inv. pr 2,5 km2, 4 1—3, 5 3—12 och
6 över 12 inv. pr km2.

tes). Bland fiskar är den märkvärdigaste
lung-fisken el. barramundafisken, som är känd i
fossilt tillstånd från Europas trias- och
juraforma-tioner. — Av lägre djur äro jättedaggmaskarna
märkvärdiga. Kusterna äro rika på marina djur.

Befolkning. Australiska fastlandets infödingar,
också kallade australnegrer, utgöra en särsk.
människotyp, närmare besläktad endast med vissa
mörka sydasiatiska folk. Hudfärgen växlar
åtskilligt men skildras mest som chokladbrun.
Längden skiftar rätt mycket hos olika stammar,
men medeltalet torde närma sig européernas.
Håret är vågigt el. lockigt. Kroppen är rikt
hårklädd; männen ha god skäggväxt. Näsroten
ligger mestadels djupt, näsan är bred och något
plattad, muntrakten utskjutande (pro gnati).
Huvudskålen är långsträckt. Händerna äro små
och smala. Tasmanierna, nu utdöda, voro av
annan typ, mindre och ullhåriga. Deras kultur
stod lägre än fastlännnigarnas. Australnegrerna
ha framgått genom uppblandning av två typer,
varav en varit negerartad och liknat tasmanierna.
Australnegrernas andliga kultur är livlig och
ganska högt utvecklad; den materiella står lågt.
Dräkten utgöres ofta bara av ett bälte kring
midjan. Däremot nyttjas talrika prydnader.
Kroppen målas vid strid, fest och sorg med olika
färger. Männen borra vanl. ett hål för en
pryd-nadsstav genom näsans skiljevägg.

Australnegrerna leva i stenåldern men nyttja
också trä, ben, tänder, mussel- och snäckskal till
redskap. Eld göres upp genom drillning el.
såg-ning. Flätkonsten är känd; lerkärl saknas.
Bostäderna äro enkla, uppförda av grenar, täckta
av blad, gräs el. bark. Vapnen äro klubbor, spjut
— som slungas med hjälp av ett kastträ — och
bumerangen. Växtodling möta vi blott i dess
allra första stadium. Enda husdjuret är hunden,
dingon. Huvusakl. lever australnegern av fiske,
jakt och vad han kan samla av smådjur och
ur växtvärlden.

Människoäteri har varit vanligt; man har ätit
både sina egna och sina fiender. Någon stark
samhällsstyrelse finnes knappast; makten ligger i
händerna på en hövding el. hos stammens äldre
män. Folket delas upp i stammar; varje grupp
har rätt till sitt område. Den uppdelning av
samhället, som kommer av släktskap och
giftermåls-förbud, är invecklad. Dels tillhör varje
människa en totemistisk klan, dels är samhället
uppdelat i klasser, vilkas medlemmar endast i viss
ordning få gifta sig med varandra. Liken jordas
på olika sätt. Stundom grävas de ned genast,
stundom först sedan kvarlevorna en tid multnat
på en plattform, uppförd i ett träd.

För australnegrerna spela ceremonier en
mycket stor roll. Deras utförligaste ceremonier
förekomma vid ynglingainvigningen. Denna urgamla
handling är hos australnegrerna mycket viktig och
omständlig. Fullt invigd och fri från varje
förbud mot viss föda blir mannen först i
medelåldern. Flickorna invigas också men mindre
högtidligt och omständligt. Australnegrernas frejdade
dans, ”korroborin”, är ofta endast ett nöje men
har stundom religiös innebörd. Trolldom spelar
stor roll i australnegerns liv. I vissa nordliga
delar av A. har kulturen tagit intryck från Nya
Guinea; därför står här den materiella
kulturen — i fråga om bostäder, båtar m. m. —
högre än i övriga delar av landet. De rena
australnegrerna uppskattas numera till ung. 48,000,
halvbloden till 25,000. — Om den vita
befolkningen se Australiska statsförbundet.

Upptäcktshistoria. Den förste europén i A. var
sannolikt portugisen Godinho d’Eredia, som 1601
besökte Melville Island utanför A:s nordkust.
1606 genomfor spanjoren Louis Vaz de Torres
det efter honom uppkallade sundet. Holländarnas
tidigaste färder ledde till upptäckten av
Car-pentariaviken på n. kusten genom Willem Jansz
1605. 1642 upptäckte holländaren Abel Tasman
Van Diemens land (senare kallat Tasmanien),
ehuru han ej konstaterade dess önatur, Han
fortsatte sedan österut och fann Nya Zeeland. Den
ö. kusten av kontinenten följdes och kartlades av
James Cook 1770. Han åtföljdes därvid av
svensken D. C. Solander. Sedan engelsmännen börjat
kolonisera A., blevo så småningom kusttrakterna
kartlagda och bättre kända. — Först i början
av 1800-talet började utforskningen av Ars
okända inre, 1813 övervunno Gregory Biaxland,
William Wentworth och William Lawson Blue
Mountains. John Oxley (1817—23), Charles Sturt
(1828—30) och Thomas Mitchell (1831—45)
utforskade Murray-Darlings flodsystem. Från det
nyanlagda Adelaide framträngde Eyre 1839—41
mot världsdelens centrum och fann på denna resa
Flinders Range och de stora saltsjöarna i det
inre. Av särsk. betydelse blev Leichhardts stora
expedition 1844—45 från Brisbane längs hela
kusten norrut samt s. om Carpentariaviken. Denne
oförfärade forskare försvann spårlöst på en
senare resa (1848). — Under 1850-talet började
forskningarna även i världsdelens v. delar, och
1860 korsades A. f. ggn från s. till n. av Burke.
S tuart upprepade detta experiment med framgång

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:13:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffb/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free