Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Automobil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
Automobil
124
remöverföring till bakaxeln. Med denna vagn
uppnåddes 18 km/tim (bild 2 å pl.). Daimler var
den förste, som försåg motorn med vevhus och
andra inkapslingar för att lättare kunna hålla den
fri från yttre försmutsning. Maybach bidrog med
uppfinningen bl. a. av tändkulan; först på
1890-talet övergick Daimler till ett slags primitiv
magnettändning, ett dittills okänt begrepp. Benz’
första a., en 3-hjuling (bild 3 å pl.), tillverkades
1886 vid Rheinische Gasmotoren Fabrik, vilken
uppfinnaren tills, med några kompanjoner hade
grundat några år tidigare. Motorn var 1-cylindrig
och utvecklade 3A hkr vid 800 varv/min. Den
saknade vevhus och var försedd med öppen
vattenmantel, i vilken kylvattnet fick koka.
Motoraxeln var vertikal, en anordning som troligen
hade valts för att det rätt omfångsrika
svänghjulet ej på grund av gyralkrafter skulle stjälpa
fordonet vid kurvtagning. Inga växlar funnos,
utan igångsättning skedde genom att drivremmen
till bakaxeln långsamt slirades över i arbetsläge.
Benz använde redan från början ett elektriskt
tändsystem, baserat på en vibrator, som erhöll
ström från en liten generator. Han var dock
tvungen att använda ett batteri vid
igångvev-ningen av motorn. — Varken Daimler el. Benz
vunno till en början någon förståelse för sina
konstruktioner i hemlandet. Däremot funno bägge
uppfinnarna intresserade förläggare i Frankrike,
Daimler hos snickerimaskinfirman Panhard &
Levassor, firma Sarazine m. fl., Benz hos
vagnfabrikanten Émile Roger. Det var sålunda i
Frankrike, som den unga a-industrien först
växte sig stark. Vid sidan av de redan nämnda
firmorna var Peugeot en av de första att
upptaga a.-tillverkning. En av dess ägare företagen
och mycket uppmärksammad ”non-stop”-färd
mellan Paris och Brest bildade i själva verket
upptakten till de internationella
automobiltäv-lingar, som under de närmaste decennierna skulle
bli av så stor betydelse för a:s tekniska
utveckling och popularisering. Den första av dessa
tävlingar arrangerades 1894 av paristidningen ”Le
petit Journal”. Häri deltogo 21 vagnar
(ångdrivna, motordrivna och elektriska), varvid i
själva verket en modifierad, ångdriven traktor
av märket De Dion kom först i mål. Den var
dock ej föreskriftsmässigt byggd, varför första
priset i stället delades mellan två bensindrivna
bilar, en Panhard och en Peugeot, som kommit
in samtidigt efter att ha avverkat den 126 km
långa sträckan Rouen—Paris på 5 tim. 40 min.,
alltså med en genomsnittsfart av 22 km/tim. —
Rörande senare tiders biltävlingar, se Motorsport.
— I U.S.A., numera bil-landet före alla andra,
konstruerades den första a. av Ch. E. Duryea
(1892), tätt följd av E. Hayes (1894), den förste
som i U.S.A. upptog fabriksmässig tillverkning
av a. Andra amerikanska föregångsmän på
området voro R. E. Olds, som 1897 färdigbyggde
sin första gasolindrivna a. (vilken finnes bevarad
på Smithsonian Institution i Washington), David
Buick (som 1902 organiserade Buick manuf. co.)
samt H. M. Leland (vilken s. å. startade Cadillac
automobile co.). H. Fords insatser som
a.-till
verkare tillhöra ett senare skede; hans
expansionsperiod inleddes först 1908. Priset på en
billig 1-cylindrig Olds-a. var vid sekelskiftet 650 $,
motsv. c:a 220 cents pr kg; 40 år senare kostade
en amerikansk genomsnittsvagn 58 cents pr kg.
— I Sverige byggdes den första bensindrivna
bilen 1899 vid Vagnfabriks-ab. i Södertälje
(Vabis). Konstruktör var Gustaf Erikson (bild
4 å pl.). — Viktiga etapper i biltillverkningens
historia representerades av de pneumatiska
ringarnas anpassning för bildrift. Pioniärer voro här
de franska bröderna A. É. Michelin, som 1895
lanserade det lätt utbytbara bildäcket (länge en
av a:s ömtåligaste delar). Vidare
magnettänd-ningen (uppfunnen 1902 av Robert Bosch),
pre-cisionstillverkning enl. toleransmetoden, d. v. s.
med fritt utbytbara detaljer (Cadillac-bolaget,
1907), den elektriska självstarten (Ch. F.
Ket-tering, 1911), ballongringar (1922), syntetiska,
snabbtorkande lacker (Du Pont, 1922) och
”synkroniserad” växling (Cadillac, 1928). — Ännu ett
stycke in på 1900-talet byggdes a. tämligen höga
och med former, som direkt kopierats från de
hästdragna fordonens. Omkr. 1906 började dock
mera självständiga karosseriformer utbildas. Ända
in på 1930-talet dröjde sig dock vissa
typolo-giska spår från de gamla diligens-vagnskorgarna
kvar, särsk. hos de heltäckta bilarna (t. ex. Ford,
mod. A). Dessa stilrester försvunno emellertid
i o. m. att ström- el. dropplinjeformen infördes
med början omkr. 1934.
Statistiska uppgifter. Antalet bilar
(personbilar, lastbilar, bussar) i hela världen utgjorde
omedelbart före 2:a världskriget c:a 43 milj.,
varav omkr. 69% hörde hemma i U.S.A..
Sammanlagda årsproduktionen utgjorde vid samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
