Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avlat - Avledande medel, derivantia - Avledning - Avlelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
Avledande medel—Avlelse
160
Avlatsbrev från 1485.
skolastikerna och erhöll påvlig sanktion genom
bullan ”Unigenitus” (1343). A. utsträcktes
t. o. m. till de redan avlidna. — A. har sina
rötter i den gamla kyrkans botdisciplin. Sedan
den äldre botpraxis så småningom skärpts, sökte
man medel att mildra botens krav. Redan på
600-talet var man i Irland medveten om att
ådömda satisfaktoriska gärningar kunde utbytas
mot andra (redemptioner). Sådana redemptioner
voro böner, fastor, allmosor, vallfärder och snart
nog kontanta penningavgifter. Till
redemptio-nerna kommo så under 1000-talet, först i
Syd-frankrike, den egentliga avlaten, som skiljer sig
från dessa därigenom, att den innebär ett sådant
generellt efterskänkande av de ålagda
satisfak-tionerna, att dess befogenhet icke prövas för
varje individ särsk. Den s. k. korstågsavlaten
förbereddes genom uppfattningen av striden mot
de otrogna som en förtjänstfull gärning och
användes som ett medel att för sådant ändamål
värva trupper. Påven Urban II tillförsäkrade
1095 alla deltagare i det första korståget frihet
från alla botgöringar. Denna ”plenaravlat”
knytes även till de följ, korstågen och till
kättar-krigen. Fullständig a. kan endast påven meddela;
ofullständig kunna också biskoparna utskriva. A.
kan omfatta enskilda personer el. vissa
sammanslutningar (ordnar, brödraskap, föreningar), kan
vara bunden vid vissa platser och föremål el.
vissa bestämda böner, korteligen: genom varje
fr ömhetsyttring kan katoliken förtjäna mer el.
mindre a. En annan form av den ovannämnda
plenaravlaten är jubileumsavlaten, införd av
Boni-fatius VIII år 1300, vilken urspr. var avsedd
att gälla blott alla sekelskiftesår men som
sedermera utdelades även på andra tider. Botens
sakrament har här dragits in i avlaten, i det att
köp av avlatsbrev ger rätt
att bikta för de
avlatskom-missarierna åtföljande
biktfäderna, vilka äga att
meddela absolution också för
sådana svårare synder, för
vilka annars påven ensam
kan meddela förlåtelse.
Visserligen är villkoret ånger
och bikt, men erhållandet av
botsakramentets avlösning
har i samband med avlaten
blivit underlättad. I själva
absolutionsformeln har man
härvid uttryckligen inlagt
efterskänkandet av
botgöringar och skärseldsstraff. A.
och syndaförlåtelse ha så
småningom allt fastare
sammankopplats. Så blir
handeln med påvebrev, som
garantera befrielse från
botstraff, i allmänhetens
föreställning en handel med
syndernas förlåtelse. Mest
bekanta bland avlatshandlare
äro Tetzel i Tyskland,
Sam-son i Schweiz och
Arcimbol-dus i Skandinavien. Denna utveckling blir den
närmaste anledningen till den luterska
reformationen. Luthers 95 teser 1517 äro riktade mot
avlaten. A. spelar alltjämt stor roll i det katolska
fromhetslivet; den tillhör ej sakramenten och är
ej heller något tvång men anses som en förmån,
vilken står till allas förfogande.
Avledande medel, d e r i v a’n t i a, användes
fordom i medicinen för att minska
blodtillströmningen till ett sjukt organ el. avleda en i
detsamma avsamlad vävnadsvätska. Man anbragte
i denna avsikt å huden senapsdegar, senapssprit,
terpentinolja el. de ännu kraftigare verkande
spanska flugorna. Koppning och åderlåtning
kunna likaledes räknas till a.
Avledning. 1) Den ordbildningsprocess,
varigenom ett s. k. avlett ord skapas, vilket vanligen
sker genom tillägg av ett el. flera affix till en
ordstam. T. ex. be-håll-ning, o-be-slut-sam-het.
A. kan även bestå i ljudväxling med el. utan
samtidigt vidfogande av affix. Ex.: uppehäll-e av
uppehålla, hynd-a av hund.
2) Elektricitetens läckning från en elektrisk
ledning på grund av fel i isoleringen.
3) Avlägsnande av vatten, som hindrar jords
användning till åker, äng el. annat produktivt
ändamål; åsyftar även att minska en trakts
frost-ländighet. Hit räknas uttappning el. sänkning av
sjö, upptagande av huvudavlopp, som möjliggör
avdikning, samt invallning.
Avlelse. i) Kristi övernaturliga avlelse av den
helige Ande. Föreställningen därom finnes redan
i andra artikeln av det s. k. apostoliska symbolet.
— 2) Jungfru Marie obefläckade
avlelse (conce’ptio immaculäta), en av katolska
kyrkans dogmer, enligt vilken även frälsarens
moder blivit vid sin avlelse bevarad för arvsynden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
