Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bach, 1. Johann Sebastian - Bach, 2. Wilhelm Friedemann - Bach, 3. Carl Philipp Emanuel - Bach, 4. Johann Christoph Friedrich - Bach, 5. Johann Christian - Bach, Carl von - Bach, Knud - Bache, Otto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
Bach—Bache
206
hans sviter, sonater, partitor samt konserter för
olika instrument om hans mångsidighet. Ett
hedersrum intager ”Das wohltemperierte Klavier”
(I 1722, II 1744). — B:s inflytande som lärare
var ofantligt; det närmaste tidevarvets såväl
praktik som teori grunda sig på honom.
Klaver-tekniken omdanade han alldeles, och som
orgelspelare ställde han de högsta krav.
1800-talet tillhör äran av att ha återupplivat
det länge förlamade intresset för B. 100 år
efter det Matteuspassionen först klingade genom
Thomaskyrkan i Leipzig, genljöd den under
Mendelssohns ledning i sångakademien i Berlin.
100 år efter mästarens död bildades i Leipzig
ett ”Bachsällskap”, som 1850—90 utg. en så vitt
möjligt korrekt och fullständig praktupplaga (i
59 bd) av B:s tonskapelser. 1900 stiftades ”Nya
Bachsällskapet” med uppgift att verka för
utbredningen av hans verk och bringa till
utförande de mindre kända. Sällskapet har inrättat
ett Bachmuseum i B:s födelsehus i
Eise-nach och anordnat Bachfester i olika städer samt
alltifrån 1904 utgivit en Bachårsbok. — Biogr. av
A. Schweitzer (1905; 10 :e uppl. 1934), A.
Sche-ring (1941), I. Bengtsson (1946) och J. Rabe
(1947).
2) Wilhelm Friedemann B., den
föregrs son, kallad ”Hallescher-Bach” (1710—
84). Han var utomordentligt begåvad, sin faders
älskling och föremål för sin broder Emanuels
högsta beundran. Han undervisades av fadern i
musik och blev 1733 organist i Dresden och
1747 musikdirektör och organist i Halle men
lämnade av obekanta skäl 1764 denna plats.
Sedan förde han ett ostadigt liv som
kringvandrande musikant och dog i största armod. Hans
kompositioner (pingstmusik, adventsmusik,
orgelfugor, klaverstycken m. m.) äga en individuell,
ofta innerlig karaktär och uppenbara genialitet
och originalitet.
3) Carl Philipp Emanuel B., den
föreg:s bror, kallad ”Berlin-Bach” el.
”Ham-burg-Bach” (1714—88). Han blev 1740
kammarmusiker hos
Fredrik II och 1767
kyrkomusikdirektör i
Hamburg. B. är den
för musikhistorien
mest betydande av
den store Sebastians
söner; hans betydelse
ligger däri, att han
sammansmält den
gamla stränga stilen med
det melodiska, sinnliga
behaget. Det är
egentligen på
klavermusi-kens fält, som B. var
epokgörande, i det att
han ej blott utvecklade den av fadern grundlagda
speltekniken utan även stadgade och väsentligen
utbildade den s. k. sonatformen. Han
komponerade bl. a. nära 200 solostycken för klaver, trior,
symfonier, passionsmusik, oratoriet ”Die Israeliten
in der Wüste”, melodier till Gellerts andliga
sång
er m. m. Han utg. det förtjänstfulla och
inflytelserika arbetet ”Versuch über die wahre Art,
das Klavier zu spielen” (1752—62).
4) Johann Christoph Friedrich B.,
den föreg :s halvbror, kallad
”Bückeburg-Bach” (1732—95). B. blev 1750 kammarmusiker,
1756 grevlig kapellmästare i Bückeburg. Med
betydande talang komponerade han oratorier (till
text av Herder), kantater, kvartetter för flöjt
och stråkinstrument samt fyrhändig pianomusik.
5) Johann Christian B., den föreg:s
bror, kallad ”London-Bach” (1735—82). Han
undervisades av brodern Emanuel i klaverspel och
komposition. 1754 begav han sig till Milano och
fick anställning som
kapellmästare, 1760
som
domkyrkoorga-nist. 1762 slog han
sig ned i London, där
han blev drottningens
kapellmästare. Han
vann där 1763 stort
bifall med sin opera
”Orione”. Han
berömdes för en smekande
melodik samt glans i
instrumentationen men
tadlades för lättsinne
och eftergivenhet för
en ytlig publiks smak.
Lika fullt har han stor betydelse för sonatens
och den sångbara instrumentalsatsens utbildning.
Genom sin eleganta behandling av klaveret
främjade han kärleken till klaver spelet och utvidgade
dess teknik.
Bach, Carl von, tysk maskiningenjör
(1847—1931), prof, vid tekn. högskolan i
Stuttgart. Han har inlagt stora förtjänster inom
håll-fasthetslärans och materialprovningens områden.
Bland hans skrifter märkas ”Elastizität und
Festigkeit” och ”Maschinenelemente”.
Bach [bak], Knud, dansk bondeledare (1871
—1948). Han övertog 1898 sin fädernegård i
närheten av Randers. Då böndernas krav på hjälp
under jordbrukskrisen genom skattesänkning,
prisreglering och sänkning av kronkursen 1930
ledde till stiftandet av Landbrugernes
Sammen-slutning (L. S.), valdes B. till ordf, först för
Randers amt och 1931 för hela organisationen.
Denna representerades från 1934 i riksdagen av
Frie Folkeparti. B. agiterade häftigt mot
regeringen Stauning-Munch, bl. a. genom ett
bondetåg till kungen i juli 1935, genom valuta- och
produktionsstrejker samt motstånd mot
tvångs-auktioner under krisen. Under den tyska
ockupationen arbetade B. för en nära anknytning
till de danska nationalsocialisterna, men
därigenom splittrades rörelsen. Efter Tysklands
kapitulation arresterades B., anklagad för
landsförrä-disk verksamhet.
Bache, Otto, dansk målare (1839—1927),
prof, vid danska konstakademien 1887. Han
utförde såväl historie- och genremålningar som
landskap, porträtt och djurmålningar. Han var
länge hovets och aristokratiens favoritporträttör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>