Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Baden-Powell, Robert Stephenson Smyth - Badensare - Badenweiler - Badin, Couschi - Badische Anilin- und Sodafabrik Ludwigshafen - Badius - Bad Lands - Badminton - Badoglio, Pietro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
Badensare—Badoglio
224
B. organiserade de
ny-uppsatta beridna
polistrupperna och var 1900
—03 chef för
Trans-vaals polisväsende.
1903—07 var han
generalinspektör för det
eng. kavalleriet, blev
generallöjtnant 1908,
adlades 1909, blev
ba-ronet 1920 samt erhöll
pärsvärdighet 1929.
Han tog avsked 1910
för att h. o. h. ägna sig
åt ledningen av den av
honom 1908 grundade scoutrörelsen, vars
överhuvud han var från 1920 till sin död. B.
har utg. bl. a. ”The Matabele campaign” (1897),
”Aids to scouting” (1899; sv. övers. ”Anvisningar
i spejartjänst”, 1903), ”Sport in war" (1900),
”Scouting for boys” (1908; sv. övers. 1910),
”My adventures as a spy” (1915), ”Girl guiding”
(1917), ”What scouts can do” (1921). ”Lessons
from the varsity of life” (1933; sv. övers. ”Vad
livet lärt mig”, 1936) är en självbiografi.
Bade’nsare, invånare i Baden. — Adj.’.
Ba-d e’n s i s k.
Bädenweiler [-våi’lar], klimatisk kurort i s.
Baden, 25 km s. s. v. om Freiburg, 422’ m ö. h.,
invid det 1,165 m höga Blauen; 1,200 inv. Rester
av gamla romerska bad.
Badin [bada’], med släktnamnet C o u s c h i
(omkr. 1747—1822), var en neger, som från 1761
tjänstgjorde hos drottning Lovisa Ulrika och som
genom Crusenstolpes
roman ”Morianen” fått
rätt stor ryktbarhet.
Han tjänade först som
lakej, senare med
titlarna hovsekreterare
och assessor. Sitt
namn (fra.,
lustigkur-re) fick han på grund
av sina skämtsamma
upptåg, som ofta synas
ha varit ganska
oförskämda. Han var
drottningen trofast
tillgiven och övergick
efter hennes död i
Sofia Albertinas tjänst. B. delade tidens
ordens-vurmeri och tillhörde frimurarorden,
timmer-mansorden, Par Bricole m. fl. Mycket av vad
Crusenstolpe berättar om honom är uppdiktat.
Bädische Anilin- und Sodafabrik
Ludwigs-hafen [-ont zå’dafabrik lötvikshä’fan] (BASF),
det största av de företag, som ingingo i den
1925 bildade stora tyska trusten L G.
Farben-industrie. B., som 1865 började som självständigt
företag och som 1904 sammanslogs med en del
andra industrier till den s. k. anilinkoncernen,
fick sin stora utveckling genom framställning av
färgämnen, läkemedel m. m. ur stenkolstj ära.
B. upptog sedermera framställning av de flesta
andra kemiska och kemisk-tekniska produkter,
Fjäderboll och räcket för badminton.
t. ex. anilin-, alisarin- och naftolfärgämnen samt
konstgjord indigo, vidare produkter och mellan
-produkter, tillhörande syre-, soda-,
luftkväve-och tjärindustrien. Huvudfabrikerna ligga i
Lud-wigshafen, Oppau och Leuna vid Merseburg.
Ba’dius, artnamn på växter med helt el. delvis
kastanjebrun färg.
Bad Lands [bäd ländz] (”dåligt land”),
väldiga ökenartade områden ö. om Klippiga bergen
i Nordamerika. Det urspr. jämna
märgelland-skapet har av erosionen styckats sönder till
fantastiskt formade, svårframkomliga terrängpartier.
B. har även blivit ett geografiskt begrepp.
”Bad-land”-landskap finnas t. ex. i Nordafrika,
Algeriet, Marocko, Provence, Alpes-Maritimes.
Badminton [bä’dmintan], bollspel, som liknar
tennis. Bollen, som är av kork och bör väga
högst 5 gram, är försedd med fjädrar enl. bilden.
Den slås med räcket över ett nät, dock alltid
innan den tagit mark. Spelet kräver vindstilla. På
senaste årtionden har det börjat utövas ganska
flitigt i Sverige. Svenska
Badmintonförbundet grundades 1936 och anordnar SM
sedan 1937.
Badoglio [-å’ljå], Pietro (f. 1871), italiensk
militär, general, tjänstgjorde vid artilleriet och
senare vid generalstaben, befordrades hastigt
under 1 :a världskriget, blev kårchef och slutl.
general Diaz’ närmaste man. B. var 1919—21
ge-neralstabschef, verkade därefter några år som
diplomat för att 1926 anförtros chefskapet över
försvarsmaktens generalstab. Han blev s. å.
marskalk. 1928—33
var B. guvernör i
Libyen och adlades med
titeln markis av
Sabo-tino. Hösten 1935
efterträdde han de Bono
som högste
befälhavare i kriget mot
Etiopien, som han slutförde
följ. år. Han blev
därefter vicekonung i
Etiopien men
återvände efter kort tid till
befattningen som
ge-neralstabschef och
be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
