Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakterier - Bakteriofag - Bakteriofobi - Bakteriologi - Bakteriologiska laboratoriet - Bakteriologisk krigföring - Bakteriolysiner - Bakterios
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263 Bakteriofag—Bakterios 264
niskor och djur, samt Bacillus mallei, som
förorsakar rots, främst hos hästar.
Bacillus tuberculosis (”tbc”) är orsaken till
alla de olika former av tuberkulos, som
förekomma hos ryggradsdjuren. Man skiljer
på 4 olika typer: human, bovin (hos
nötkreatur) och fågeltuberkulos samt
tuberkulos hos kallblodiga
ryggradsdjur. Morfologiskt äro de fyra typernas
alstrare varandra lika; de äro långa, smala, i
regel svagt böjda, orörliga stavar med
segmen-terad el. kornig protoplasma. De äro utpräglat
aeroba. Genom fluorescensmikroskopien har man
numera lyckats att i vida högre antal fall än förut
påvisa tuberkelbacillerna i det material, som skall
undersökas. De äro mycket motståndskraftiga mot
kyla och även i viss mån mot vanliga kemiska
desinfekterande medel. — Den humana typen är
patogen för människa, apa och marsvin, den
bovina för nötkreatur (lungtuberkulos, pärlsot och
juvertuberkulos), svin, får, get och kanin. För
människan är den bovina typen farlig som
orsak till tuberkulos hos barn. — Bacillus leprae,
spetälskans bacill, liknar i hög grad
tuber-kelbacillen.
Inom vibrionernas grupp märkes
framför allt Vibrio cholerae asiaticae, den asiatiska
kolerans orsak. Denna b. uppträder i regel som
en liten, något böjd stav, liknande ett komma
(”kommabacillen”) och något mindre än
tyfus-bacillen. Den bildar icke sporer, är strängt aerob
och äger med tillhjälp av en i ena polen fäst
cilie en livlig rörelseförmåga. Koleravibrionen
förekommer mest i den sjuka människans
tarmkanal och avföring men kan även rätt länge leva
saprofytiskt i vatten. På grund av sin stora
resistens mot kyla håller den sig levande även i is.
Vibrionen växer på enkla substrat och är lätt att
renodla från kolerapatientens avföring.
Bland spirochaeterna märkes främst
Spirochaete pallida, orsaken till syfilis. Den är
en mycket tunn spirill med i allm. 6—14
regelbundna vindlingar. Den har en livlig, slingrande
och roterande rörelse. Den är svår att odla och
växer endast i anaerob kultur. Den är föga
motståndskraftig mot intorkning, värme och köld.
S. Obermeieri, som orsakar återfallsfeber, är
större och tjockare. S. icterohaemorhagica, som
framkallar den infektiösa gulsoten el. Weils
sjukdom, har ung. samma storlek och tjocklek som
5". pallida men har tätare och oregelbundnare
vindlingar. S. morsus muris, som orsakar sodoku
el. råttbettsfeber, är helt kort.
Bakteriofag, se Immunitet.
Bakteriofobi, bacillskräck.
Bakteriologi, läran om bakterierna, numera
oftast läran om mikroorganismer i allm. Den
förste, som iakttagit bakterier, är holländaren
Leeuwenhoek (1632—1723), mikrobiologiens
grundläggare, som i regnvatten,
tarmuttömningar, tandbeläggning etc. fann ytterst små, ofta
rörliga varelser, ”tusen gånger mindre än axeln på de
finaste sandkorn”. Först kring mitten av
1800-talet fördes studiet av dessa organismer vidare.
Mjältbrandens stora bacillstavar iakttogos 1850
av fransmannen Da vai ne. Den moderna b:s
verkliga grundare äro fransmannen Louis
P a s t e u r och tysken Robert Koch. Koch
var den förste, som införde verkligt praktiskt
användbara metoder för renodling av bakterier.
Den av honom utarbetade moderna
bakteriologiska tekniken förde under åren 1880—94 till
upptäckten av det stora flertalet bakterier,
som alstra smittosamma sjukdomar hos
människan. Efter denna period har i brännpunkten
för forskningsintresset stått läran om
immunitet jämte denna läras praktiska tillämpning
i form av serumbehandling och s
e-rumdiagnostik. Vid sidan av den
medicinska bakteriologien ha också andra grenar
utvecklats till allt större praktisk betydelse i
jordbrukets, mejerinäringens samt öl-, sprit-,
pressjäst- och vinproduktionens tjänst. För
jordbruks-bakteriologien grundläggande blev tysken H e
11-riegels upptäckt (1886) av baljväxternas
kväveupptagande genom bakterier. På senare
tiden har bakteriologernas intresse allt mer
kommit att inriktas på dels vira, dels mögelsvamparna,
av vilka de förra genom den fantastiska
utvecklingen på mikroskopiens och
ultracentrifugering-ens områden kunnat göras synliga och göras till
föremål för allahanda viktiga undersökningar
och ett flertal av de senare visat sig äga enorma
bakteriedödande egenskaper gentemot en rad
bakteriearter.
Bakteriologiska laboratoriet, se Statens
bakteriologiska laboratorium.
Bakteriologisk krigföring innebär användning
av bakterier el. deras gifter (bl. a. genom
spridning via luften) för att skada och döda
människor och djur samt förstöra gröda m. m.
Hittills har b. icke tillämpats, men förberedande
undersökningar för dess iscensättande vidtogos
redan under 2:a världskriget i skilda länder.
Bakteriolysiner, se Immunitet.
Bakterios [-å’s], bakteriesjukdom hos högre
växter. Vanl. kännetecknas b. av
förruttnelsesymtom, d. v. s. växtens vävnader falla sönder
till en lös, ofta illaluktande massa. I andra fall
blir första sj ukdomsyttringen växtens el.
växt-delens plötsliga nedvissnande, medan en tredje
typ kännetecknas av att vävnaderna i stället för
att upplösas stimuleras till stark tillväxt,
varigenom svulster uppstå. Ex. på viktigare b. äro:
1) Stjälkbakterios hos potatis,
förorsakad av Erwinia phytophtora, kännetecknas
därav, att stjälkens nedersta del smalnar, blir
mörkfärgad, blöt och slemmig; blasten gulnar,
småbladen rulla ihop sig, och knölalstringen
förminskas starkt, varvid de bildade knölarna ofta
ruttna inifrån. — 2) Knölbakterios
(”blötröta”) hos potatis, förorsakad utom av
ovannämnda även av flera andra bakterier,
uppträder såväl på fältet som under lagringen. —
3) Brunbakterios hos kålväxter
förorsakas av Pseudomonas campestris. Bakterien
intränger här genom vattenporerna i bladkanten
och sprider sig hos kål i bladen, hos rovor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
