Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Balkanhalvön - Klimatiskt - Befolkning - Historia - Balkankrigen 1912 och 1913 - Första Balkankriget (kriget till lands)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291 Balkankrigen 1912 och 1913 292
övergång till Asiens och Rysslands stäppklimat
gällande. Växtgeografiskt framträda dessa
olikheter också. I medelhavszonen äro oliv och
cypress karaktärsväxter, i den kontinentala delen
olika ekarter. Skogarna äro nederst ek- och
bokskogar, högre upp barrträd och macchier och
bilda sällan några mera slutna bestånd. I
djurvärlden ingår även en del asiatiska element.
Befolkning. I befolkningshänseende är B. en
av världens brokigaste trakter. Ingen av de
nationer, som nu befolka halvön, kan med
säkerhet betecknas som där autokton. Albanerna anses
dock vara avkomlingar av de gamla traker el.
illyrer, vilka under antiken befolkade halvöns n.
delar. Alla B:s folk äro så uppblandade med
främmande element, att de måste betecknas som
biandfolk, och även deras språk äro blandspråk.
Jämte albanerna kunna grekerna betecknas
som det mest autoktona folket på halvön. Att
de invandrat norrifrån och i sig upptagit de gamla
folkrester de anträffade, är historiskt bestyrkt. De
nutida grekerna äro dock ett biandfolk i vida
högre grad än något annat av halvöns folk, utom
möjligen albanerna. Deras språk, som har sin
upprinnelse i den hellenistiska tidens grekiska
ge-mensamhetsspråk, är ytterst uppblandat med
främmande element.
Större delen av B:s n. delar bebos av
slaviska folkslag, vilkas språk tillhöra den
syd-slaviska grenen av den slaviska språkfamiljen.
Denna står den östslaviska grenen tämligen nära.
Fastän gränserna äro ytterst flytande, kan man
dock med rätta indela de slaviska munarter,
som talas på B., i tre grupper: sloveniska,
serbiska och bulgariska dialekter. Av
dessa höra de sloveniska och serbiska närmare
samman och ha troligen åtskilts först efter år
800 e. Kr. Bulgariskan står något längre bort,
men dialekterna i Makedonien utgöra en brygga
mellan båda språken. — Slaverna på B. tillhöra
de senast invandrade folken. Historiskt kända äro
de där från 400-talet e. Kr., men först fyra till
fem århundraden senare hade de intagit
ungefärligen de platser, där de ännu bo.
Serberna utgöra jämte slovenerna
befolkningen i Jugoslavien. Rent språkligt höra till
serberna även kroater och
montenegri-n e r, vilka endast tala dialekter av serbiskan.
Mellan kroater och serber är skillnaden väsentligen
av historisk, religiös och kulturell art. Medan de
egentliga serberna (däribland montenegrinerna)
tillhöra grekisk-katolska kyrkan och ha ett direkt
från det gamla grekisk-slaviska härstammande
alfabet, använda kroaterna det latinska alfabetet,
ökat med en del diakritiska tecken, och deras
religion är romersk-katolsk. Även slovenerna äro
romerska katoliker.
De nutida bulgarerna ha uppkommit
genom rasblandning mellan väsentligen tvenne folk.
Det folk, som givit dem sitt namn, var icke av
slavisk stam utan talade ett turkiskt språk; efter
vandringar i nuv. Ryssland kom det omkr. mitten
av 60-talet e. Kr. till B. och underkuvade efter
årslånga strider den slaviska befolkningen i det
nutida Bulgarien och Makedonien. Denna slaviska
befolkning hade emellertid hunnit tillägna sig den
bysantinska kulturen, och segrarna erkände de
besegrades överlägsenhet genom att antaga deras
språk och seder.
Den romerska erövringen lämnade betydande
spår efter sig, främst hos rumänerna.
Rumänskan, ett romanskt språk med många
beröringspunkter med italienskan, sönderfaller i fyra
dialekter. Den viktigaste talas i egentliga
Rumänien med angränsande områden. Nära
besläktade med denna äro två dialekter, som talas av
rumänska folkspillror på andra håll på halvön:
meglenitiskan (talas på slätten
Vlacho-Meglen n. v. om Saloniki) och i s t r o r u m än
s-kan (talas i några byar nära Istriens östkust
och en Hten ort på Kar stplatån). Mera
avvikande är den dialekt, som talas av k u t s
o-vlacherna, en rumänsk folkstam, som
hu-vudsakl. bor på höj dsluttningarna av gränsbergen
mellan Makedonien och Tessalien samt i
Akar-nanien.
Sist av alla B:s nuv. bofasta folk inträngde där
turkarna. Osmanerna, den gren av den
turkiska stammen, som haft väldet i Turkiet, voro
icke det första turkiska folk, som kom till B.
Utom de med dem mera avlägset befryndade
bulgarerna vistades något århundrade i halvöns n.
del kumanerna, en nu försvunnen stam.
Bland B:s folk böra ytterligare nämnas några,
som bo där i stort antal utan att äga något
territorium, näml, levantiner, armenier, judar och
zigenare; levantinerna äro avkomlingar av
europeiska fäder och orientaliska (vanl. grekiska
el. armeniska) mödrar. En folkspillra utgöres
vidare av aromunerna, nomadiserande herdar,
särsk. i Albanien (c:a V2 mill.).
Freden i Lausanne 1923 medförde en stor
folkomflyttning, i det att V2 mill. muhammedaner
förflyttades från Grekland till Mindre Asien och PI2
mill greker lämnade Turkiet och flyttade till
Grekland. Av det europeiska Turkiet återstår
endast ett rent turkiskt-muhammedanskt område.
Historia. Någon samlad och utåt avgränsad
politisk enhet har B. aldrig bildat, om den ock
stundom utgjort en del av större välden (romerska
kejsarriket, östromerska riket, turkiska väldet).
Sedan det romerska kejsarriket fallit sönder,
skapade de inträngande folken i kamp med varandra
och med det östromerska riket nya stater av
skiftande omfång och olika livlängd, särsk. det
serbiska samt det äldre och det yngre bulgariska
riket. De turkiska osmanerna erövrade under
1300- och 1400-talet efter hand hela halvön (utom
Montenegro), och först under 1800-talet och
1900-talets första årtionden medförde det osmanska
rikets upplösning återupprättandet av
självständiga Balkanstater, vilka i regel utvecklade sig
gradvis från provinsställning till fullt oberoende,
så att till sist det turkiska väldet på B.
inskränktes till Konstantinopel och ö. Trakien. Se vidare
de olika Balkanländernas historia.
Balkankrigen 1912 och 1913. Första B
al-kankriget (kriget till lands). Efter
långa och hemligt bedrivna underhandlingar
sam-manslöto sig Bulgarien, Serbien, Grekland och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
