Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Balkankrigen 1912 och 1913 - Första Balkankriget (kriget till lands) - Andra Balkankriget (kriget till lands)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293 Balkankrigen 1912 och 1913 294
Montenegro sommaren 1912 till ett Balkanförbund
med uppgift att befria Makedonien från det
turkiska oket. Envar av förbundets medlemmar hade
därjämte sina särskilda territoriella
utvidgnings-mål.
Stormakterna sökte genom hotelser och
diplomatiska noter hindra krigsutbrottet, men förgäves.
8 okt. utfärdades Montenegros krigsförklaring
mot Turkiet, och de montenegrinska trupperna
framryckte mot Skutari. Grekland proklamerade
grekisk överhöghet över Kreta, och förbundet
sände en not till Turkiet, i vilken krävdes
självstyrelse för Makedoniens provinser med kristna
styresmän. Turkiet återkallade sina sändebud i
Balkanstaterna och förklarade krig 17 okt. Följ,
dag överskredo de bulgariska, serbiska och
grekiska trupperna gränserna till Turkiet. De båda
huvudkrigsskådeplatserna blevo Trakien och
Makedonien. Balkanstaternas fälttrupper utgjorde
sammanlagt omkr. 635,000 man. Turkiet hade
betydande stridskrafter i Mindre Asien, men dessa
voro vid krigets början ej disponibla på grund
av den grekiska flottans överlägsenhet i Egeiska
havet. Då kriget bröt ut, hade Turkiet samlat
blott omkr. 300,000 man. Balkanstaterna voro
således betydligt överlägsna. Samtliga turkiska
stridskrafter stodo under högsta ledning av
krigsministern Nazim pascha.
Hela bulgariska hären koncentrerades
huvudsaki. mot Trakien, formerad på tre arméer med
konung Ferdinand som nominell överbefälhavare.
2:a armén framryckte från Trnovo mot
Adria-nopel och besatte Mustafa Pascha 18 okt.; fyra
dagar senare omslöts Adrianopel från v., n. v.
och n., 3:e armén framryckte från Jamboli mot
Kirk-Kilise, under det att 1 :a armén gjorde sin
frammarsch mellan de båda andra arméerna, slog
en turkisk styrka och förföljde den mot Kavakly.
Sedan en turkisk framstöt mot Bulgarien
misslyckats 22 okt., bragtes turkarna på defensiven;
fästningen Adrianopel försvarades av Shukri
pascha med omkr. 60,000 man. Huvuddelen av
bulgariska hären framryckte mot Kirk-Kilise och
trakten v. därom, och här utspunno sig 22 och
23 okt. häftiga strider, slaget vid
Kirk-Kilise. Det bulgariska artilleriets
överlägsenhet avgjorde utgången, och turkarna flydde åt
s. och s. ö.. Bulgarerna ryckte därefter mot den
ställning, i vilken turkarna samlat sig, den 23
km långa linjen Karagatsch—Lüle Burgaz.
Anfallet mot denna linje inleddes 27 okt. och
ledde den 29 till slaget vidLüle Burgaz,
vilket 31 okt. slutade med turkarnas nederlag
Under mycken förvirring och stora lidanden gingo
de turkiska trupperna tillbaka till den 1877
anlagda försvarsställningen vid Tschataldscha, belägen
35 km från Konstantinopel, med båda flyglarna
stödda mot hav. Bulgarernas försök att storma
denna linje avvisades genom blodiga strider 17, 18
och 19 nov. Turkarna gjorde t. o. m. försök
att gå till anfall. Ett av stormakterna förmedlat
vapenstillestånd bragte 3 dec. ett uppehåll i
fientligheterna.
Under tiden hade serberna och grekerna haft
framgångar i Makedonien. Hela sandjaket Novi-
pazar var 29 okt. i serbernas händer. En annan
serbisk grupp stormade Pristina 22 okt.
Huvudstriden utkämpades mellan den i mitten
framryckande 1 :a serbiska armén under kronprins
Alexander och turkiska Vardararmén under Zekki
pascha. Vid Kumanovo, 50 km n. ö. om
Üsküb, blevo turkarna 23—24 okt. i grund slagna,
och serberna kunde utan motstånd 26 okt. besätta
Üsküb. Sedan 2:a armén satt sig i besittning av
Köprülü 29 okt., förflyttades den till Adrianopel
för att förstärka den bulgariska belägringsarmén.
Monastir föll efter en hård strid 18 nov. i 1 :a
serbiska arméns händer. Serberna hade i början
av dec. besatt hela n. delen av Albanien. Detta
sågs med oblida ögon av Österrike, men
stormakternas påtryckningsåtgärder mot Serbien ledde
ej till något resultat förrän hösten 1913, då
serberna på grund av Österrikes hot nödgades
utrymma Albanien. Även i Makedonien avbrötos
fientligheterna genom vapenstilleståndet 3 dec.
1912 mellan å ena sidan Bulgarien och Serbien
och å den andra Turkiet. Huvuddelen av
Serbiens stridskrafter koncentrerades till Üsküb.
Även i s. Makedonien hade turkarna haft
motgångar. De anföllos där av grekiska armén med
kronprins Konstantin såsom högste befälhavare.
Under denna armés framryckning mot Saloniki
tillfogade den turkarna nederlag vid Selfidze
(Sarantopodron) 24 okt. och Jenidze-Vadar 2
och 3 nov. Efter att ha överskridit Vardar satte
sig grekerna i besittning av Saloniki 9 nov.
Ja-ninas erövring återstod ännu, och med hänsyn
härtill anslöt sig Grekland ej till
vapenstilleståndet. — Ej heller Montenegro, som dittills
förgäves sökt taga Skutari, godkände vapenstilleståndet.
Under tiden hade en konferens i dec.
1912 samlats i London, och där voro såväl
de kristna Balkanstaterna som Turkiet
representerade. Stormakternas fordran, att Adrianopel
skulle uppgivas, blev avslagen av turkarna.
Konferensen upplöste sig 28 jan., och fientligheterna
togo åter sin början 3 febr.
Det andra skedet av första B a
1-kankriget karakteriserades av turkarnas
framgångsrika försvar av Tschataldschalinjen,
den förlust, som drabbade dem genom Janinas fall
— staden besattes av grekerna 6 mars —, och
de bulgarisk-serbiska truppernas lyckade
slutanfall mot Adrianopel 24—25 mars 1913. Turkiet
erkände nu sitt nederlag, och nytt
vapenstillestånd ingicks i slutet av mars. Ej heller till detta
anslöt sig Montenegro, som fortsatte belägringen
av Skutari. Denna fästning föll slutl. 22 april.
På grund av stormakternas därom framställda
fordran utrymdes emellertid Skutari åter av de
montenegrinska trupperna 6 maj. Första Balkan
-kriget avslutades 30 maj genom en konvention
i London, enl. vilken Turkiet till Balkanförbundet
avstod sina europeiska besittningar v. om en
linje från Midia vid Svarta havet till Enos vid
Egeiska havet samt Kreta.
Andra Balkankriget (kriget till
lands). Balkanstaternas byte under det första
kriget var stort, men bytets fördelning
framkallade stor oenighet. Serbiens förhoppningar på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
