Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ballast el. barlast - Ballastväxter el. barlastväxter - Balle (Bale, Baller) - Balle, Nikolai Edinger - Ballerina - Ballhornisera - Ballin, Albert - Ballin, Claude - Ballin, Mogens - Ballingslöv - Ballist - Ballister - Ballistik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
Ballastväxter—Ballistik
300
järnvägsspår bäddas; utbredes ovanpå själva
banvallen.
Ballastväxter el. barlastväxter, växter,
som uppträda på platser, där fartyg lossa sin
ballast; ofta äro de av utländskt ursprung. Några
ha förmått hålla sig kvar och småningom
na-turaliserats, t. ex. Lactuca scariola, Matricaria
discoidea samt arter av släktena Diplotaxis,
Si-symbrium, Lepidium, Me Ht o tus m. fl.
Balle (B a le, B al ler), kristen runristare i
slutet av looo-talet. B. högg ett trettiotal
runstenar, de flesta i Uppland.
Balle, Nikolai Edinge r, dansk teolog
(1744—1816), prof. 1772, biskop över Själlands
stift 1783—1800, Han var en av danska kyrkans
ledande personligheter under de sista årtiondena
av 1700-talet och intog en förmedlande
ståndpunkt mellan tidens rationalism och ortodoxien.
Hans tills, m. Bastholm utarbetade lärobok i
kristendomskunskap, införd i Danmarks skolor
1794, användes i dem över 60 år.
Balleri’na, it., dansös; prima b., första
dansös. — B a 11 e r i’n o, dansör.
Ballhornisèra, genom inbillade förbättringar
försämra ett litterärt arbete. Uttrycket
hänför sig till boktryckaren J. Bal (1) horn i Lübeck
på 1500-talet.
Ba’llin, Albert, tysk skeppsredare (1857—
1918). Han var son till en judisk
utvandrar-agent i Hamburg och fick sin kommersiella
utbildning i England. Senare anställd på en
underordnad plats i en hamburgfirma för
emigrantbefordran, väckte han uppseende för sin ovanliga
organisationstalang och övergick 1886 till
Hamburg-Amerika-linj en, som under hans ledning
snabbt utvecklades till världens största
ångbåts-bolag. Av stor betydelse för den tyska
handels-sjöfartens utveckling var B:s inflytande hos
kej-sar Vilhelm II, som gärna rådförde sig med
honom.
Ballin [-la’], Cl au de, fransk guldsmed (1615
—78), utförde i ädla metaller för Ludvig XIV,
vars främste guldsmed han var, praktfulla
arbeten, vilka nästan alla nu äro förstörda och
kända blott genom teckningar.
Ballin, Mogens, dansk silversmed (1871—
1914). Han började som målare under påverkan
M. Ballin: Dopfat och kanna av tenn.
Ballist.
av van Gogh och Gauguin, öppnade sedan i
Köpenhamn en verkstad för bruksföremål och
smycken i silver och tenn. Genom sina originella
smiden vann han snabb framgång och fick stort
inflytande på det danska konsthantverket.
Ballingslöv, stationssamhälle i Stoby i Skåne.
Balli’st (lat. ballista, av grek. ba’lletn, kasta),
ett slags krigsmaskin, som i forntiden och
medeltiden ersatte nutidens grova kanoner.
Drivkraften vanns genom att tåg först starkt spändes
och sedan hastigt lössläpptes. Med sådana
maskiner kastades stenar av hundratals kilograms
tyngd el. kolossala pilar bortåt tusen meter.
Balli’ster, se Spridningsanordning.
Ballistik (av grek. ba’llein, kasta) är
vetenskapen om projektilers rörelse och åsyftar att
klarlägga betingelserna för en rationell
konstruktion av skjutvapen, särsk. med hänsyn till
krigföringens behov. Den inre b. behandlar
projektilens rörelse inuti vapnet från det ögonblick
den av krutets förbränningsgaser sättes i rörelse
och tills den med fullt utvecklad hastighet, u
t-gångshastighet, lämnar vapnet. Den
yttre b. behandlar projektilens rörelse från det
ögonblick den lämnar vapnet och till det
ögonblick den träffar målet el. kreverar.
Den inre b :s syftemål är att för en given
projektilstorlek (kaliber och vikt) avpassa
laddningen samt eldrörets längd och godstjocklek så,
att största möjliga utgångshastighet uppnås, utan
att de påfrestningar i tryck- och
temperaturhänseende, som härvid uppstå, bli skadliga för vapnet.
Det är först under senare hälften av 1800-talet,
som mera tillförlitliga metoder börjat utarbetas
tack vare omsorgsfullt utförda försök rörande
krutladdningars förbränningsegenskaper. Ett
betydelsefullt arbete har därvid nedlagts bl. a. av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
