- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 2. Asura - Bidz /
309-310

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Baltiska höjdryggen, Baltiska landhöjden - Baltiska issjön - Baltiska isströmmar - Baltiska provinserna - Baltiska sjöplatån - Baltiska skölden - Baltiska språk - Baltiska staterna - Baltiska utställningen - Baltisk-geodetiska kommissionen - Baltisk konst - Baltistan - Baltzarfejden el. Balsefejden - Baluba - Baluchistan - Baluchitherium

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

309

Baltiska issjön—Baluchitherium

310

landskapet från den yngre baltiska isströmmen.
Landskapet är ganska kuperat och rikt på
insjöar. För sin rikedom på sjöar har en del av
denna höj drygg, som tillhör Pommern och
Mecklenburg, fått namnet Baltiska sjöplatån.

Baltiska issjön kallas den till sist mycket
betydande isdämda sjö, som under istidens
goti-glaciala avsmältningsskede efter hand upptog
hela s. delen av den baltiska dalen mellan
Öresund och Bälten, som då lågo något högre än
nu och utgjorde sjöns avlopp, och den norrut
avsmältande landisen. Dennas rand bildade åt
detta håll issjöns strand och uppdämde dess yta
till en höjd av några tiotal meter ö. h., ända
till den uppdämmande isranden passerat
Billingens n. ända, då den stora issjön plötsligt
tappades, varigenom det baltiska bäckenet kom i
förbindelse med världshavet.

Baltiska isströmmar, benämning på
isströmmar, som följt Östersjöns dalgång och som nu
spåras särsk. i Skåne, av olika riktning och ålder.
Tre sådana ha kunnat konstateras. Vid sin första
framryckning följde landisen Östersjöns sänka.
När den nådde Skånes sydkust, trängde den i
riktning mot n. v. in över landskapet. Denna
isström kallas den gammalbaltiska. Vid
kraftigare snöpålagring i de centrala delarna
kunde landisen forcera s. Götalands höjder. En
ny framryckning följde i s. Skåne från ö. el.
s. ö. (den medelbaltiska el.
sydosti-sen). Denna avsmälte som dödis, isranden drog
sig norrut, varefter följde en ny, sista
framryckning av isbrämet. Detta nådde Skånes sydkust
v. om Ystad, gick åt n. och nådde möjl.
Hallandsåsens fot. Dess v. kant går på Själlands
ö. kust och dess s. trol. i n. Tyskland. Detta
är baltiska isströmmen i inskränkt bemärkelse,
den ungbaltiska, lågbaltiska el. s y
d-västisströmmen.

Baltiska provinserna, före i :a världskriget
detsamma som östersjöprovinserna, d. v. s.
Estland, Lettland och Kurland.

Baltimorefågel.

Baltiska sjöplatån, se Baltiska höj dryggen.

Baltiska skölden, se Fennoskandia.

Baltiska språk är det sammanfattande
vetenskapliga namnet på den indoeuropeiska
språkfamilj, till vilken hörde litauiskan,
lettiskan, den på 1600-talet utdöda preussiskan
samt den ännu tidigare försvunna j a t v i n g i
s-kan. De ha sina närmaste fränder i. den
slaviska språkgrenen.

Baltiska staterna, under mellankrigstiden
brukligt namn på republikerna Estland, Lettland
och Litauen.

Baltiska utställningen i Malmö 1914, se
Utställning.

Baltisk-geodetiska kommissionen, en på
initiativ av prof. I. Bonsdorff 1924 bildad
sammanslutning av delegerade från samtliga stater
vid Östersjön med uppgift att främja utförandet
enl. enhetliga metoder av geodetiska arbeten
runt Östersjön samt gemensamt bearbeta
resultaten.

Baltisk konst, beteckning för
östersjöländernas konst, i den mån denna under viss tid varit
i större el. mindre omfattning enhetlig, särsk.
under medeltiden, då östersjöländerna, med
undantag av Polen och Litauen, ägde en av
gemensamma stilsträvanden och flitig inbördes
påverkan kännetecknad konstalstring. Vissa delar
av östersjöområdet framträdde tidvis som
stil-skapande och uppslagsgivande centra; märkligast
äro Gotlands ledande roll inom stenskulpturen
under 1100- och 1200-talet och inom
byggnadskonsten under 1200-talet, samt de nordtyska
städernas, särsk. Lübecks, ledande ställning inom
byggnadskonsten på 1300-och 1400-talet.

Baltistän, provins i Kashmir, före 1835 eget
furstendöme.

Baltzarfejden el. Balsefejden kallades
striderna i Jämtland och Härjedalen under
Kalmarkriget 1611—13. Namnet uppkom från
Balt-zar Bäck, Karl IX :s ståthållare över
sjölapparna och hela Lappmarken, som i maj 1611 fick
konungens befallning att infalla i Jämtland. Bäck
besatte småningom hela Jämtland utan motstånd,
och allmogen fick svärja svenska kronan trohet.
Hösten 1612 nödgades Bäck avtåga med sina
trupper, som behövdes på annat håll, och i freden
i Knäred 1613 återlämnades Jämtland till Norge.
— Under beteckningen ”Balsefejder” gå också
de strider, som utkämpades mot Norge 1643—45,
då Hannibal Sehested var ståthållare där.

Balüba, stor bantufolkgrupp i Kassaiområdet
i Belgiska Kongo, delad i flera stammar. B. äro
välvuxna och kraftiga människor, i synnerhet
kvinnorna. Även i intellektuellt och materiellt
hänseende höra de till de mest utvecklade
stammarna i Centralafrika, bygga stora byar, ha ett
utvecklat jordbruk och äro bekanta för sina
metallarbeten, vävnader och lergods.

Baluchistan [balötjistä’n], eng., se Belutsjistan.

Baluchitherium, Indricothérium,
Paracerathè-rium, paleont., släkte av uddatåiga hovdjur,
som levde under oligocen- och miocentiden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:13:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffb/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free