Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bansektion - Baňská Bystrica - Baňská Štiavnica - Banta - Bantamhöns el. dvärghöns - Bantamvikt - Banteng - Banting, Sir Frederic Grant - Bantingskur - Bantis sjukdom - Bantlär (bantler) el. bandoler - Bantock, Sir Granville - Bantu el. bantufolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
Banskå Bystrica—Bantu
348
ningstjänst indelas i olika bansektioner med var
sin befälsgrupp och arbetspersonal.
Banskå Bystrica [ba’njskä bi’stritsa], ty.
Neusohl, stad i mell. Slovakien, 11,000 inv.;
huvudstad i regionen B. (9,266 km2, 487,000 inv.).
Textil- och träindustri. Biskopssäte.
Banskå Stiavnica [ba’njskä Jtja^njitsa], ty.
Schemnitz, stad i s. Slovakien; 13,000 inv. B.
grundades på 1200-talet som tysk gruvstad och
har vidsträckta gamla guld- och silvergruvor.
Driften är numera föga lönande. Tobaks- och
textilindustri. B. har en medeltida borg, rådhus
från 1400-talet samt bergs- och skogshögsk. från
1700-talet.
Ba’nta, söka bli mager, genomgå en
avmag-rings-, en bantingskur (se d. o.).
Ba’ntamhöns el. dvärghöns, se Höns.
Ba’ntamvikt (eng. bantamweight’), en viktklass
i brottning (max. 57 kg.) samt den näst lättaste
i boxning (51—64 kg i amatör- och 50,802—53,524
kg i professionell boxning); viktklass även i
svensk tyngdlyftning.
Ba’nteng, se Oxsläktet.
Banting [bä’ntiij], Sir Frederic Grant,
kanadensisk läkare, nobelpristagare (1891—1941),
prof, vid Medical Research Univ. of Toronto
från 1923. B.
framlade tillsammans med
Best och Macleod 1922
mycket
uppmärksammade forskningsresultat; han visade därvid,
att det lyckats honom
att ur bukspottskörteln
hos djur framställa ett
preparat, innehållande
en substans, vars
frånvaro är den förnämsta
betingelsen för
sockersjuka hos människan.
Preparatet, som fick
namnet insulin,
åstadkom en revolution inom behandlingen av
denna sjukdom. Härför erhöll han och delade
med sin forne lärare Macleod nobelpriset i.
medicin för 1923.
Bantingskur, en 1861 av predikanten i London
William Banting (1797—1878), urspr. för
eget bruk, uppfunnen avmagringskur, där
huvudvikten är lagd på största möjliga inskränkning
av fett- och kolhydrathaltig näring, medan
däremot kvävehaltig — vanligen i form av magert
kött — tillföres i riklig mängd för att undgå
kväveförlust.
Ba’ntis sjukdom, ett sjukdomstillstånd främst
kännetecknat av mjältförstoring och blodbrist.
B:s orsak är okänd.
Bantlär (b a n 11 è r) el. b a n d o 1 è r (fr.
bandoulière), axelgehäng för bärande av
jakthorn, sidogevär, karbiner, patronkök m. m. I
svenska armén kvarlevde b. (k o r s b a n 11 ä r)
till omkr. 1860.
Bantock [bä’ntåk], Sir Granville, engelsk
tonsättare (1868—1946), prof, i musik vid univ.
Uniform modell 1756 med vitt
bantlär.
i Birminghamn,.
fö-ståndare för en
musikskola i
samma stad och även
dirigent. Genom
symfoniska dikter,
orkestersviter,
körverk med orkester
(”Omar
Khay-yåm”), sånger och
pianostycken intar
B. en rangplats
bland samtida
engelska tonsättare.
Särsk. utmärkas
hans verk av
orientalisk kolorit.
Ba’ntu
(”människor”) el. b a n t
u-f o 1 k, gemensam
benämning på en
särskild grupp
negerfolk, som
inneha nästan hela det
kilformiga stycket
av Afrika s. om
ekvatorn, närmare
angivet från
hot-tentotternas och
buschmännens
område i s. till omkr.
5° n. br. De
nordvästligaste representanterna bo i
Kamerun (bl. a. bakwiri). B. utgöra den
s. stora avdelningen av Afrikas negrer, till
skillnad från den n., sudannegrerna. Till b. hör en
mängd stammar, som framför allt genom sina
språk bilda en enhet. Till sitt yttre utmärka de
sig genom mörk hudfärg och gråsvart, ulligt
hår. Den förra växlar dock hos olika individer,
från mörk choklad- till ljus kaffefärg.
Hårväxten på kroppen är klenare än hos oss, skäggiga
individer äro sällsynta. Skallen är lång och smal,
näsan vanl. låg, bred och platt, läpparna tjocka,
käkarna vanl. framskjutande (prognatiska).
Geografiskt kunna b. delas i flera grupper,
av vilka de viktigaste äro: 1) sydöstra gruppen
(ung. till Sambesi), som ofta sammanfattas under
det gemensamma namnet k a f f r e r, bland vilka
märkas suluer, matebele, betsjuaner, basuto; 2)
den sydvästra med herero m. fl.; 3)
sambesigrup-pen med marotse (barotse), grundare av ett
väldigt rike; 4) östafrikanerna (mellan de stora
sjöarna och Indiska oceanen), ss. suaheli längs
kusten, makua, wania-mwesi, akamba, akikuyu å
höglandet i det inre samt baganda n. om
Vic-toriasjön; 5) kongofolken med baluba-basj ilange,
bakuba, bangala, bakongo, bateke etc.
I ö. spelar boskapsskötseln i jämförelse med
åkerbruket ofta den övervägande rollen, i v.
tvärtom. Den materiella kulturen är mycket rik.
Smideskonst, lerkärlstillverkning, flätning och
vävning äro allmänt kända, den senare dock mest
i v. Afrika. Stora byar förekomma egentligen
en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
