Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Baptister - Historia - Baptisterium - Bar (rättsväsen) - Bar (tryck) - Bar (serveringslokal) - Bar (landskap) - Bar, Karl Ludwig von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351 Baptisterium—Bar 352
lärare och diakoner. Sträng kyrkotukt övas.
Främst bland b:s krav står religionsfrihet.
Historia. Baptismen är en produkt av mötet
mellan engelsk kongregationalism och holländsk
döparerörelse. Den första baptistiska församlingen
(i Kampen) synes snart ha upphört. Men exemplet
verkade. 1608 utvandrade en separatistisk engelsk
församling under J. Smyth som ledare till
Amsterdam. Här bildade denne den första engelska
baptistförsamlingen, den moderna baptismens
upprinnelse. Från en församling, som separerat från
Smyths i Amsterdam, utbreddes baptismen sedan
omkr. 1611 i England (generalbaptismen).
Åskådningen var där ej helt kalvinsk utan mera
arminiansk med förkastande av
predestinations-läran. 1641-—42 framträdde i England
parti-kularbaptismen, kännetecknad av
kalvi-nism med hård predestinationslära, fordran på
neddoppning och avsky för generalbaptisternas
arminianism. Tolererade under O. Cromwell,
blevo baptisterna under stuartarna förföljda.
Genom toleransakten 1689 erhöllo de fri
religionsutövning. På grund av olika åskådningar
söndrade i olika kyrkor och samfund, enades de
under 1800-talets lopp i Storbritanniens och Irlands
Baptist Union. De räkna nu i Storbritannien
och Irland över 3,000 församlingar med mer än
368,000 medl. Framstående engelska b. ha varit:
skalden John Milton, John Bunyan, som i
fängelset författade ”Kristens resa”, missionsivraren
William Carey och religionstalaren Spurgeon.
Den första baptistförsamlingen i Amerika
grundades 1639 i Providence, Rhode Island, av Roger
Williams, vilken i ”pilgrimsfädernas” spår
utvandrat dit från England. B., vilka till en
början fingo utstå många förföljelser, erhöllo
jämte övriga kyrkosamfund 1783 fri
religionsutövning. De ha haft stora framgångar och bilda
nu den ena av de två stora frikyrkorna i U.S.A.
1950 hade medlemsantalet ökat till 15,4 mill.
Baptismens pioniär i Tyskland var J. G.
Onc-ken, som 1834 jämte sex likasinnade lät döpa
om sig. Dessa sju bildade en baptistförsamling,
den första tyska, i Hamburg. I mitten av
1930-talet var antalet b. över 72,000.
Till Danmark kom baptismen 1839.
Medlemsantalet 1950 var nära 7,000 i 35 församlingar.
En halländsk sjöman, F. O. Nilsson, som 1847
i Hamburg låtit omdöpa sig av Oncken, förde
baptismen till Sverige. I sin hemtrakt, Veddige,
och i Göteborg verkade han som missionär och
lyckades omdöpa omkr. 50 personer, innan han
1851 som proselytmakare landsförvisades. En
skickligare målsman fick baptismen vid samma
tid i Anders Wiberg, på vars tillskyndan i
början av 1850-talet en liten baptistförsamling
grundades i Stockholm. Wiberg, som då ännu
tjänstgjorde som präst, tog 1851 avsked från
prästämbetet samt reste, omdöpt av Nilsson i
Köpenhamn, till Amerika. Därifrån återvände han
dock 1855 till Sverige, och genom hans energiska
arbete bildades 1856 Stockholms baptistiska
missionsförening. Huvudsaki. genom Wiberg och
Broady kunde under den senares ledning 1866
i huvudstaden upprättas en teologisk skola för
predikanter, det s. k. Betelseminariet. Trots yttre
förföljelser och inre slitningar har baptismen
inom Sverige gått stadigt framåt. 1935 nådde
baptistsamfundet i Sverige sitt hittills högsta antal
medl., 68,148 i 690 församlingar. Som följd av
utbrytningar har antalet sedan gått ned. Det var
1950 37,633 i 545 församlingar. Baptismen
bedriver här som annorstädes omfattande yttre
mission och livlig söndagsskolverksamhet.
Missions-fält äro Kina, Indien och Kongo.
I Norge, där baptismen vann insteg 1857,
räknade den 1950 7,617 medl. i 54 församlingar.
Täml. självständigt har en baptistisk rörelse
utvecklat sig i Ryssland. Hur stor omfattning den
f. n. har, är osäkert. Man räknar dock med
bortåt 4 mill. medl. Sammanlagt torde det i hela
världen (excl. Sovjetunionen) finnas över 16,7
mill b. De äro sammanslutna i Baptist World
Alliance, bildad 1905.
Baptisterium (grek, baptistèrion, badställe),
dopkyrka, under fornkristna tiden och medeltiden
förekommande byggnad, där dop förrättades;
vanl. en rund el. mångkantig centralbyggnad med
en bassäng i mitten. Senare kunde bassängen
ersättas av en dopfunt. — Då dopet i äldre tid
förbehölls biskoparna, finner man b. nästan
undantagslöst vid domkyrkor, men sedan barndopet,
som fick förrättas av alla präster, blivit vanligt,
upphörde man småningom att bygga särskilda b.
— Berömda b. finnas i Rom (San Giovanni in
Laterano), Ravenna, Florens och Pisa.
Bar [bä], eng., tvärslå, balk; i eng.
rätts-språk skrank i en domsal, som skiljer
domarsätet från allmänheten och vid vilket parternas
advokater taga plats; att kallas till the bar
betyder att godkännas som högre advokat, s. k.
barrister; även benämning på själva
advokatståndet. B. betecknar även det skrank, som
i eng. parlamentet skiljer ledamöternas och
kanslipersonalens platser i plenisalen från dennas
yttre del.
Bar, trycket av 1 mill. dyn per cm2, vilket är
enheten för tryck i absoluta måttsystemet.
Trycket av 1 dyn har kallats b a r y. I modern
praktisk meteorologi användes enheten m i 11
i-b a r (mb), som är en tusendels b. 1 mm
kvicksilver motsvarar 1,3332 mb. Numera begagnas
allm. mb i alla väderlekstelegram.
Bar (av eng. bar, disk), en urspr. på amerik.
el. eng. sätt anordnad serveringslokal för starka
drycker. Dryckerna tillblandas vid disken, där
gästerna förtära dem. Dryckernas tillblandare
kallas b a r-t e n d e r.
Bar, landskap i n. ö. Frankrike, nu delat på
dep. Meuse, Vosges och Meurthe-et-Moselle. B.
var under medeltiden särskilt grevskap under
grevarna av B., 1354 upphöjda till hertigar av B.;
det förenades genom arvtagaren René av Anjou
1431 med hertigdömet Lothringen. Bägge
hertig-dömena tillföllo Frankrike efter konung
Stanis-laus Leszczyriskis död 1766.
Bar, Karl L u d w i g von, tysk rättslärd
(1836—1913), från 1879 prof, i Göttingen. Han
betraktades som en auktoritet på den
internationella privaträttens område och utg. flera vär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
