- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 2. Asura - Bidz /
375-376

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bark - Bark (sjöväsen) - Bark, släkt - Barka, Barca - Barkade segel - Barkantin - Barkarby - Barkaroll - Barkarö - Barkass - Barkbockar - Barkborrar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

375

B ark—Barkborrar

376

grund av sin rikedom på garvsyra begagnas den
vid garverierna. Den bästa är glansbarken hos
yngre ekar, som innehåller 16—20°/o garvsyra.
Orensad b. av gamla ekar innehåller endast 5
—8%, granbark nära 8%, sälgbark 10% o. s. v.
Björkens ytterbark, näver, användes till
taktäckning, skosulor, korgar m. m. Många slags b.
ha använts till färgning, t. ex. b. av al och
berberis, andra lämna viktiga läkemedel, t. ex.
kina-bark och frangulabark.

I överförd bemärkelse betecknar b. det yttre
lagret av någonting, t. ex. hjärnans bark.

Bark, sjöv. 1) En segelbåt med två master, vilka
vardera föra ett segel, som till formen är en
sammansättning av loggert- och latinsegel. Det
fästes (litsas) upptill vid ett s. k. spri el. en rå.
Det aktre seglet, som är störst, kallas storsegel
och föres om styrbord; det främre kallas fock och
föres om babord. — 2) Lastpråm av smidig form,
oftast däckad el. överbyggd. Sådana begagnas
mest vid fartygs lossning och lastning. — 3)
Förkortad benämning på barkskepp (se d. o.).

Bark, svensk släkt, se Barck.

Ba’rka, B a r c a, högland i Libyen i Nordafrika,
ö. om Stora Syrten, mellan Medelhavet och
öknen; stiger i branta sluttningar från kustremsan
till en jämn högplatå (omkr. 500 m) och når
i Djebel el Achdar 770 m. Därifrån jämn
sluttning söderut. B. är anmärkningsvärt väl
bevattnat. Främst produceras vete, korn, dadlar,
oliver, agrumer och vin. För boskapsskötsel
finnas goda betesmarker. Den infödda befolkningen,
knappt 200,000, är berber el. araber. Huvudort
är Bengasi. I antiken var landet, Cyrenaica,
berömt för sin fruktbarhet och anses ha haft
en befolkning på 1 mill.

Barkade segel, segel, preparerade med ekbark,
varigenom de bättre stå sig mot väta. Dessa
segel få härigenom en brunaktig färg.

Barkantin, 3- el. 4-mastat segelfartyg med
rår endast på förligaste masten.

Barkarby, villasamhälle i Järfälla socken,
Stockholms län; Svea flygflottiljs förläggning.

Barkaroll [-å’l] (it. barcaro’le), ”båtsång”,
sj unges av italienska båtförare el. gondoljärer.

Barkarö, socknar i Västmanland. Se
Kungs-Barkarö och Västerås-Barkarö.

Barka’ss, den största av båtarna ombord på
större örlogsfartyg; på ett handelsfartyg får
motsvarande båt
oftast namn av
storbåt.

Barkbockar kallas
många
långhorning-ar, vilkas larver leva
under barken av
träd, där de göra
slingrande gångar i
puppkamrarna. De
vanligaste arterna
äro allmänna
barkbocken
(Tetropium
castane-um), vanlig på gran
och tall, och b 1 å

Allmänna barkbocken.

Splintborre i profil.

barkbocken el. blåhjonet (Callidium
violaceum), ett svårt skadedjur inomhus, särsk.
på vindar, där barkrester finnas kvar på bräderna.

Barkborrar, Ip~idae el. Scoly’tidae, en familj
av underavdelningen Rhynchophora bland
skalbaggarna. De äro närmast släkt med vivlarna
men skiljas från dem genom att snyte saknas
el. är mycket svagt utbildat, varjämte
antennerna ha en stor klubba. Kroppen är lång och
valsformig, mörkfärgad, täckvingarna
punktstrim-miga och baktill ofta urholkade el. tandade,
storleken vanl. ringa, 3—4 mm. Larverna äro
krum-böjda och vita samt fotlösa, med tydligt huvud
och kraftiga käkar.
De flesta arterna
leva i stam och grenar
av träd; i sydligare
länder finnas dock
former, som leva i
örter el. frukter. B:s
gångsystem
bestå av två slags
gångar,
modergångar och larvgångar.
De förra urholkas
av föräldradjuren
mellan barken och
veden och äro
jämnbreda och i väggarna
försedda med små
fördjupningar, de
s. k. äggfickorna,
vari äggen läggas.
Hos arter, som leva
i månggifte,
förekommer en s. k.

parningskammare,
varifrån flera
mo

dergångar stråla ut. När äggen kläckts, äta
sig larverna från modergången utgående gångar,,
vilka kallas larvgångar och med larvernas
tillväxt alltmera vidgas och sluta i puppkamrar, i
vilka kläckningen sker. I fråga om
näringsgna-get urskilja vi två typer, av stor betydelse för
b:s skadlighet: 1) näringsgnaget sker på samma
träd, vari djuret har utvecklat sig, i vilket fall
det är betydelselöst; hit höra de flesta b.; 2)
näringsgnaget sker på andra friska träd och är
därför skadligt: märgborrar. B. höra till
följd av sin allmänna förekomst och sina ofta
återkommande härjningar till skogens svåraste
skadeinsekter. De delas sedan gammalt i tre
grupper, splintborrar, bastborrar och
äkta barkborrar.

Bastborre i profil.

Äkta barkborre i profil.

Bakkroppsspets av
tolv-tandade barkborren.

Bakkroppsspets av
åtta-tandade barkborren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:13:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffb/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free