Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Basel - Baselkonsiliet - Basellaceae - Baselmissionssällskapet - Bas-Empire, Le - Baser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
441
Baselkonsiliet—Baser
442
del blev 1792 en ”raurakisk republik” och 1793
ett franskt dep.; 1815 lades hela stiftet till
Schweiz.
Baselkonsiliet, ett allmänt kyrkomöte, som
till år 1431 sammankallades av påven Martin V
och högtidligen öppnades 23 juli. Verkliga
förhandlingar vidtogo först efter kardinal Cesarinis
ankomst i sept., och den nye påven Eugenius IV
sökte i dec., skrämd av mötesdeltagarnas
antipåv-liga tendenser, upplösa mötet, men det gav ej
vika. Cesarini lyckades hindra brytning, och 1434
erkände påven konsiliet. De främsta
mötesupp-gifterna voro kätteriets utrotande, fredens
återställande inom kyrkan, kyrkans reformation samt
union med den grekiska kyrkan. Långa
förhandlingar fördes 1433 med husitiska sändebud och
fortsattes i Prag, där i nov. 1433 en preliminär
överenskommelse ingicks (Prag- el.
Baselkom-paktaterna). Enligt dessa inträdde Böhmen i
kyrkans fulla gemenskap, varemot bl. a. medgavs,
att nattvarden skulle få utdelas under bägge
formerna (med bröd och vin). Till den på denna
grundval ingångna uppgörelsen gav B., om än
motsträvigt, sitt samtycke.
Reformbeslut i stort antal fattades av konsiliet:
provisioner och reservationer inskränktes,
anna-terna avlystes, ett försök gjordes att reformera
kurian. Då emellertid B. självt fann sig
föranlåtet att mot betalning förkunna plenarindulgenser,
sjönk dess anseende; de flesta reformdekreten
stannade på papperet.
Frågan om unionen med grekerna gav
anledning till konsiliets definitiva brytning med påven.
Denne önskade få unionsförhandlingarna
förlagda till någon italiensk stad, konsiliemaj oriteten
däremot bestämde sig under franskt inflytande
för Avignon. Påven överenskom då med
grekerna om unionskonsiliets hållande i Ferrara och
förklarade Baselmötet upplöst. Konsiliet
besvarade upplösningsdekretet med att först
suspendera (jan. 1438) och därefter avsätta (juni 1439)
påven och utsåg till ny påve hertig Amadeus
av Savojen (Felix V) i nov. 1439. Sedan Felix
abdikerat, valde konsiliet 1449 Nikolaus V till
påve och beslöt s. å. sin egen upplösning.
Påvepolitiken hade därmed segrat över
konsiliean-hängarnas reformidéer.
Baselläceae, växtfamilj med 20 arter, samtliga
slingrande örter, huvudsaki. hemma i Anderna.
Basella alba odlas överallt i varmare länder och
användes som soppkrydda. Ullucus tuberosus har
ätbara underjordiska stamknölar, som likna
potatis, och odlas i Anderna.
Baselmissionssällskapet stiftades 1815 och
har sitt stöd i både luterska och reformerta
kretsar i Schweiz och Sydtyskland. Före 1 :a
världskriget bedrev sällskapet ett omfattande
missionsarbete i 1) Indien (Sydindiens västkust), 2) Kina
(Kwang-tungprovinsen), där svensken T.
Ham-berg 1846—54 grundläde dess arbete bland
hakka-folket, och i 3) Afrika (på Guldkusten, i Kamerun
och Togo). I samband med 1 :a världskriget
förlorade B. alla sina arbetsfält utom det i Kina,
men senare kunde verksamheten återupptas i
Indien och de västafrikanska områdena. Under
Domkyrkan i Basel.
2:a världskriget kunde arbetet i viss
utsträckning fortgå i Sydafrika och Kina, medan det
lamslogs på de afrikanska fälten.
Bas-Empire Le [b-bäz-äpi’r], ”lågväldet”, i
äldre historieskrivning stundom namn på
östromerska riket.
Baser kallas kemiska föreningar, som i
vattenlösning alstra hydroxyljoner (OH-joner).
Enl. J. N. Brönsted benämnas numera alla
föreningar, som kunna anlagra vätejoner, b. Ju
flera hydroxyljoner, som finnas i en viss
volym lösning, dess starkare basiskt verkar denna.
En stark bas är i vattenlösning mycket
disso-cierad, d. v. s. spjälkad i joner. Man kan ej
omvänt av dissociationens storlek sluta till basens
verkan i lösning. Många baser ge nämligen, ehuru
starkt dissocierade, endast svaga baslösningar,
beroende antingen på att de äro svårlösliga
(t. ex. kopparhydroxid) el. på att de
huvudsaki. förekomma i en annan form. De fria
hydroxylj onerna förläna de lösningar, vari de
befinna sig, flera karakteristiska egenskaper.
Särsk. utmärkande är förhållandet till många
organiska färgämnen. Lackmus’ violetta färg
övergår t. ex. i blått vid tillsats av en baslösning,
fenolftalein blir intensivt rött. Utom genom denna
egenskap utmärka sig b. även genom att deras
lösningar kännas hala och smaka beskt samt att de
med syror bilda salter. I dagligt tal gå
baslösningarna ofta under namnet 1 u t. Ibland kallas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
