Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beauharnais, 5. Hortense Eugénie de - Beaujolais - Beaumanoir, Philippe de Rémi - Beaumarchais, Pierre Augustin Caron de - Beaumaris - Beau monde, Le - Beaumont (Frankrike) - Beaumont (Texas) - Beaumont, Élie de - Beaumont, Francis - Beaune - Beaune-la-Rolande - Beaunis, Henri Étienne - Beauregard, Peter Gustavus Toutant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
513
Beaujolais—Beauregard
514
hans broder Louis Bonaparte, som 1806 blev
konung av Holland. Äktenskapet blev mycket
olyckligt icke minst i följd av hennes otrohet.
Hortense lämnade snart sin make, bosatte sig i
Paris och höll där ett lysande hov, omgiven av
konstnärer och lärda. 1810 trädde hon i intimt
förhållande till sin stallmästare Flahault och blev
därigenom mor till sedermera hertigen av Morny.
1814 blev hon i följd av Alexander I:s
bevågenhet av Ludvig XVIII förklarad för hertiginna
av S:t Leu och tillerkänd rikligt apanage. Hon
blev emellertid utvisad redan 1815, enär hon
mottagit Napoleon med jubel vid hans återkomst
från Elba. Hon var sedan 1817 bosatt på slottet
Arenenberg i Schweiz och ägnade sig mest åt
yngste sonens, sedermera Napoleon III:s,
uppfostran.
Beaujolais [bå^ålä’], gammalt franskt
landskap mellan Loire och Saöne, utgör n. delen av
Lyonnais. Producerar ett ypperligt vin,
”beaujolais”.
Beaumanoir [båmancoä’r], Philippe de
Rémi, Sire de, fransk rättslärd (1246 el. 1247
—96). B. tillhörde den skola av franska
rätts-lärda, som bröt den medeltida feodalismen och
banade väg för den monarkiska centralisationen
i Frankrike. Hans arbete ”Coutumes de
Beauvoi-sis” är av största vikt för kännedomen om
gammalfransk rätt och 1200-talets franska
kulturhistoria.
Beaumarchais [båmarjä’], Pierre
Augustin Caron de, fransk lustspelsförfattare
(1732—99). Han lärde sin faders hantverk,
ur-makeriet, och fick
genom sin skicklighet
redan vid unga år
anställning som
hovurmakare. Han inlät sig
i vidlyftiga
spekulationer, vilka gjorde
honom till millionär,
samt köpte sig en
hovsyssla och adelskap.
1770 invecklades B. i
en process mot sin
kompanjons,
Paris-Duverneys, arvingar
och anklagades för att
ha sökt muta
do
maren i målet. Slutet på processen blev, att B.
dömdes förlustig sina medborgerliga
rättigheter. Emellertid lyckades han genom fyra
glänsande broschyrer till den grad vinna allmänhetens
sympatier, att domen måste upphävas.
Från denna tid tillhörde B. de mest bemärkta
parisarna och väckte samtidigt uppmärksamhet
genom sitt författarskap. Hans första mera
bemärkta arbete var den mästerliga komedien ”Le
barbier de Seville, ou la précaution inutile”
(1775; ”Barberaren i Sevilla”). En fortsättning
av denna var ”La folie journée, ou le mariage
de Figaro” (1784; ”Figaros bröllop”), där B.
beträdde den politiska komediens område. Här
anfaller förf, de grundsatser, som voro de
härskande i 1700-talets samhälle, bestrider
bördsprin-NF II — 17
cipens berättigande och fordrar rätt för alla att
i mån av duglighet göra sig gällande i
samhällslivet. B. fick undanröja mycket motstånd, innan
det sistnämnda dramat fick framföras på scenen,
där det vann storartad framgång. — Både ”Le
barbier de Seville” och ”Le mariage de Figaro”
ha bearbetats till operatexter (åt Rossini och
Mozart).
Beaumaris [båumå’ris el. -mä’ris], huvudstad
på ön Anglesey, Wales.
Beau monde, Le [la bå må’d], fr., den
förnäma världen, societeten.
Beaumont [båmä’], ort i n. Frankrike, dep.
Ardennes, vid Meuse, 20 km s. ö. om Sedan;
bekant genom tyskarnas seger där 30 aug. 1870
över fransmännen under MacMahons återtåg till
Sedan.
Beaumont [båu’mant], stad i s. ö. Texas,
U.S.A., vid Neches River, nära dess mynning;
59,000 inv. Sedan floden gjorts segelbar för
oceangående fartyg, har B. blivit en betydande
exporthamn för petroleum.
Beaumont [båmä’], Élie de, se Élie de
Beaumont.
Beaumont [båu’mant], Francis, engelsk
dramatiker (1584—1616). Han skrev tills, m.
John Fletcher (1579—1625) tragedier efter
Shakespeares mönster och komedier, som starkt
påverkats av Ben Jonson. Man plägar tillskriva
B. större mått av passionerat tragiskt patos och
bred humor, Fletcher däremot större smidighet
och uppfinningsrikedom; B. var den djupare och
innerligare, Fletcher den genom lättflytande stil
mera glänsande. Bland deras tragedier märkas
”The philaster”, ”The maid’s tragedy”, bland
komedierna ”The knight of the burning pestle” och
”A king and no king”.
Beaune [bån], stad i Bourgogne, ö.
Frankrike, dep. Cote-d’Or, vid foten av Cote d’Or;
12,000 inv. Mycket berömda viner. Bland
stadens byggnader märkes helgeandshuset, grundlagt
1443, som är ett av de bäst bevarade exemplen
på medeltida träarkitektur i Frankrike. Bild se
nästa sida.
Beaune-la-Rolande [bå’n-la-rålä’d], stad i
franska dep. Loiret, 42 km n. ö. om Orléans;
1,600 inv. Här besegrade preussarna under
general v. Voigts-Rhetz 28 nov. 1870 en flerdubbelt
större fransk truppstyrka under general Crouzat.
Stadens kyrkogård var stridens brännpunkt.
Beaunis [båni’], Henri Étienne, fransk
läkare (1830—1921). Han grundläde laboratoriet
för fysiologisk psykologi vid Sorbonne. I ”Le
somnambulisme provoqué” (1889) framlägger han
Nancyskolans teorier om hypnotismen.
Beauregard [båu’rigäd], Peter
Gusta-vus Toutant, amerikansk sydstatsgeneral
(1818—93). Han utmärkte sig som
artilleriofficer i kriget mot Mexico 1846, tog kort före
inbördeskrigets utbrott 1861 avsked ur armén,
blev brigadgeneral hos sydstaterna och inledde
kriget genom sitt angrepp på Fort Sumter. B.
vann 21 juli s. å. segern vid Bull Run men blev
följ, år slagen vid Shiloh. 1863 försvarade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
