Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bedford (earler och hertigar) - Bedford, 1. John Plantagenet - Bedford, 2. John Russell - Bedford, 3. John Russell - Bédier, Joseph - Bedinge - Bedinger, Hugo - Bedlam - Bedloesön el. Libertyön - Bednyj - Bedoire, släkt - Bedrägeri - Bedräglig kadens - Bedsja (bedja, bedscha)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
533
Bedford—Beds ja
534
Bedford [be’dfad], engelska earler och
hertigar. Titeln hertig av B. gavs först (1414)
åt B.i) och 1485 åt Henrik VI :s halvbror Jasper
Tudor (omkr. 1430—1495). 1550 blev John
Russell earl av B., och i dennes släkt bibehölls
earltiteln till 1694, då William Russell, 5:e earl av
B., upphöjdes till hertig av B. Sedan ha släkten
Russells huvudmän alltjämt burit titeln hertig
av B.
1) John Plantagenet, hertig av B.,
prins, riksföreståndare (1389—1435). Han var
tredje son till konung Henrik IV och sin
broder Henrik V:s främste medhjälpare. Han
fick 1414 titeln hertig av B., var regent
i England under broderns fälttåg i
Frankrike 1415, 1417—19 och 1421 och blev efter
dennes död 1422 regent i Frankrike samt styrde
samtidigt som riksföreståndare (”protektor”) även
England. Under B:s frånvaro i Frankrike
förestods sedan Englands styrelse av hans broder
Humphrey, hertig av Gloucester. B. sökte ivrigt
upprätthålla grundvalen för engelsmännens makt
i Frankrike, förbundet med hertig Filip av
Bur-gund, och förmälde sig i detta syfte 1423 med
Filips syster Anna. Vid besök i England sökte
han mäkla fred mellan Gloucester och farbrodern,
kardinal Beaufort. Då Anna 1432 avled, bröt
Filip av Burgund med engelsmännen och slöt
1435 i Arras fred med Karl VII av Frankrike.
S. å. dog B. i Rouen.
2) John Russell, Earl av B., diplomat
(omkr. 1486—1553). Hovman hos Henrik VIII,
omfattades han med stor ynnest av denne och
grundläde den betydande släktrikedomen genom
de förläningar av kloster- och adelsgods han av
konungen mottog. Han blev 1550 earl av B. Han
lyckades bevara sitt inflytande både under den
protestantiske Edvard VI och vid den katolska
reaktionen under Maria Tudor.
3) John Russell, hertig av B., engelsk
politiker (1710—71). Han tillhörde Pelhams,
Butes och Grenvilles kabinett samt var 1756—
61 vicekonung på Irland. Genom sin rang och
rikedom blev han en av whigpartiets tongivande
ledare.
Bédier [bedie’], Joseph, fransk
litteraturforskare (1864—1938), efter Gaston Paris prof, i
äldre fransk litteratur och språk vid Collège de
France 1910. Bland hans vetenskapliga arbeten,
som utmärka sig för
en ovanlig kritisk
skärpa, märkas ”Les
fabliaux” (1893),
”Études critiques”
(1903), ”Les légendes
épiques” (4 bd, 1908
—13), ”Les chansons
de croisade” (1909).
B. har utg. flera
medeltidstexter och
verkställt en modern
bearbetning av
sagan om Tristan och
Isolde.
Bedinge, se Beddinge.
Bedinger, Hugo, tonsättare (1876—1914).
Elev av konservatoriet i Stockholm, reste B.
1897 till Amerika, där han blev organist vid
svensk-evangeliska kyrkan i Brooklyn samt
kon-servatorielärare i Lindsborg, Kansas. Han blev
1900 organist, musiklärare och kördirigent i
Hudiksvall och 1904 musiklärare vid Högre
allmänna läroverket i Västerås. B. utgav solo- och
körsånger, violinstycken m. m.
Bedlam [be’dlam] (förvrängning av
Betle-hem), sinnessjukhus i London, det första i
England (grundlagt 1246, använt som sinnessjukhus
från 1547).
Bedloesön [be’dlåuz-] el. L i b e r t y ö n,
liten ö i New Yorks hamn. Där restes 1886
Bartholdis frihetsstaty.
Bednyj, se Bjednuy.
Bedoire [bad<wä’r], en från Frankrike bördig
släkt, som på 1670-talet inkom till Stockholm
med perukmakaren Jean B. Denne, som
sedermera blev köpman och avled 1721, hade
sönerna Jean (1683—1753) och Frans (1690
—1742), bägge handlande i Stockholm. Den
förre blev mycket förmögen och en av
förgrundsfigurerna bland huvudstadens
köpmannaaristokrati. Frans B. hade en son, Jean (1728—
1800), vilken som svensk generalkonsul i
Lissabon, ceremonimästare och titulär landshövding
blev adlad med namnet de Bedoire, och fyra
döttrar, av vilka Johanna blev g. m. riksrådet
greve E. von Stockenström och spelade en
mycket bemärkt roll vid hovet och inom den högsta
societeten under det gustavianska tidevarvet.
Bedrägeri, ett förmögenhetsbrott, som
kännetecknas därav, att någon uppsåtligen genom att
föra annan bakom ljuset förleder honom till en
handling el. underlåtenhet, varigenom ekonomisk
förlust tillskyndas den förledde el. någon, över
vars förmögenhet denne råder. Dessutom fordras
att gärningen skall bereda vinning för
gärningsmannen el. annan. B. är straffbelagt i 21 kap.
Strafflagen. Även den, som genom vilseledande
av offentlig myndighet förskaffar sig t. ex.
fat-tigvårdshjälp, straffas för b. Straffet är
straffarbete i högst 2 år el. fängelse. Om brottet är att
anse som ringa, straffas det emellertid som
bedrägligt beteende med böter el. fängelse,
och om det är grovt, som grovt bedrägeri
med straffarbete i högst 6 år. Till b., resp,
bedrägligt beteende hänföres också s. k. s n y
1t-n i n g, d. v. s. då någon utan att göra rätt för
sig begagnar husrum, förtäring, transport e. d.,
som tillhandahålles under förutsättning av kontant
betalning. ”Gratisåkning” på tåg o. d. och s. k.
automatbedrägeri kan alltså straffas som b. Om
b. riktar sig mot allmänheten el. eljest en större
krets, straffas det i regel som grovt b. Även
försök till b. är straffbart. Som svindier i
straffas i vissa fall förberedelse till b. bestående i
att man utsprider vilseledande uppgifter för att
påverka priset på vara el. annan egendom.
Bedräglig kade’ns, se Kadens.
Be’dsja (bedja, b e d s c h a), det allmänna
vetenskapliga namnet på en grupp nära
besläk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
