- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 2. Asura - Bidz /
589-590

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Belgiska litteraturen - Belgisk konst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

589

Belgisk konst

590

starkt påverkad av de romantiska strömningarna.
Den tog ett stort uppsving genom
nationalitets-rörelsen och självständighetsförklaringen 1830,
men det är egentligen först från tiden kring
1880, som man kan tala om en verklig
upp-blomstring. Från tiden förut har man att som
de mest betydande skalderna räkna André van
Hasselt, som under påverkan av Victor Hugo och
Sainte-Beuve anslöt sig till romantiken, och
Charles de Coster. Dennes mästerverk ”La légende
de Thyl Uylenspiegel et de Lamme Goedzak”
(1867), vari både komiskt och tragiskt mästerligt
skildras den spanska inkvisitionens herravälde
under Filip II och Alba, har blivit Belgiens yppersta
nationella roman. Banbrytande för den litterära
uppblomstringen blev konstkritikern och
romanförfattaren Camille Lemonnier, närmast genom
sina romaner ”Un måle” (1881) och ”Le mort”.
De unga, med bl. a. É. Verhaeren och I. Gilkin,
samlade sig kring tidskrifterna La jeune Belgique
under redaktion av Max Waller (pseud. för
Mau-rice Warlomont) och L’Art möderne, redigerad
av Edm. Picard. Den förres lösen var ”1’art
pour 1’art” (”konsten för konstens skull”), och
den stod under inflytande av ”les parnassiens”,
den senare förfäktade den ”sociala” el. ”nyttiga”
konsten.

Bland de av symbolismen mer el. mindre
påverkade märkas G. Rodenbach, A. Giraud, M.
Maeterlinck, Ch. van Lerberghe, M. Elskamp,
G. Le Roy, A. Mockel, V. Gille, P. Gerard, V.
Kinon, T. Braun, G. Ramaekers och P. Nothomb.
F. Séverin strävar däremot efter klassisk klarhet
och har något, som påminner om Lamartine.

Rodenbach förhärligade med stor sensibilitet det
mystiska Flandern och sjöng oupphörligt på både
vers och prosa Brygges lov. Även Verhaeren var
Flanderns skald. I början naturalistiskt, sedan
med romantisk symbolism och slutl. med sund
realism har han besjungit dess blodfulla, starkt
sensuella befolkning samt havet och den
flandriska naturen. I sina första dikter sjukligt
känslosam, blev Maeterlinck epokgörande genom sina
första dramatiska arbeten med deras mystik,
varifrån han sedan frigjort sig. Lerberghe gav i
sitt mästerverk ”La chanson d’Éve” poesi av
eterisk skönhet. Elskamp är, fastän fritänkare,
de katolska stämningarnas skald. Ortodoxa
katoliker äro de under starkt inflytande av den
franske skalden Francis Jammes stående Kinon,
Ramaekers och Nothomb. Den belgiska heroismen
under 1 :a världskriget har inspirerat É.
Cam-maerts, L. Piérard och M. Wyseur. De mest
betydande företrädarna för surrealismen torde
vara H. Dubois och O.-J. Perier.

Bland prosaförfattarna märkes främst
flamländaren G. Eekhoud, som gärna kretsar kring
primitiv bondebefolkning i den ödsliga
Kempen-landbygden. L. Courouble är mest berömd för
sina skildringar av Bryssels gammaldags
småborgare och Eugène Demolder för sina färgstarka
romaner. Som hembygdsskildrare ha framträtt
H. Krains, G. Garnir, M. Des Ombiaux, G.
Virres, H. Davignon, L. Delattre och E. Glesener.

H. Maubel (pseud. för M. Belval) är känslornas
och sensationernas psykolog. Den kände politikern
H. Carton de Wiart har skrivit historiska
romaner. P. André har förutom romaner och
noveller även skrivit dramatik. Blanche Rousseau
är en originell roman- och novellförfattarinna med
poetisk charm. Realistisk roman- och novellförf.
är däremot G. Rency. Från soldatlivet har H.
van Offel hämtat ämnen för sina berättelser.
Som dramatiska förf, förutom Maeterlinck kunna
nämnas F. Crommelynck, G. van Zype och M.
de Ghelderode samt de förutnämnda André,
Rency och van Offel. Efter 1 :a världskriget
ha bl. a. framträtt Jean Tousseul och Ch.
Plis-nier som prosaberättare.

Belgisk konst. Om konsten i Belgien före
1800-talet se Flamländsk konst. 1800-talet
medförde ett storartat uppsving inom Belgiens konst.
Belgien gjorde då en insats av stor betydelse i
den samtida konstutvecklingen.
Konstverksamheten blev, alltsedan landet 1830 blev en
självständig stat, rik och frodig och betecknar från
denna tidpunkt en jämnt stigande linje.

Under det franska herraväldet härskade där
empirestilen i arkitekturen, och även i
figurkonsten var fransk klassisk smak rådande. David
— landsflyktig från Frankrike — var ända till
sin död i Bryssel 1825 det belgiska konstlivets
hövding. Hans skola satt vid makten även efter
hans död, främst representerad av F. J. Navez,
tills revolutionen 1830 medförde nya vindar även
inom konsten, till en börj an i måleriet. Nu
uppstod ett historiemåleri med nationella ämnen
och av koloristisk hållning. Genombrottsmännen
i Belgien voro G. Wappers, L. Gallait, H. de
Keyser, E. Slingeneyer, som målade batalj tavlor,
barrikadstrider och andra historiska tilldragelser
i stort format. Detta belgiska historiemåleri
fortlevde genom hela århundradet. Ett nytt inslag
inom denna konstart gjorde H. Leys vid
århundradets mitt. Han utgick från gamla
nederländska och tyska målares framställningssätt,
förenade därmed realistisk uppfattning och gav
överraskande kärnfulla historiska
rekonstruktioner med påtagligt och trovärdigt återgiven
tidskaraktär. Excentrisk fantasikonst skapade A.
Wiertz, som även målade sociala tendenstavlor.

Påverkad huvudsaki. av fransmannen Courbet,
fick den sociala genren under århundradets
senare hälft ett betydande utrymme i belgisk konst,
både i måleri och skulptur. De fattigas liv —
bönders och arbetares — skildrades, någon gång
sentimentalt, oftare brutalt realistiskt, med
tröstlöst vemod el. hätskt anklagande av Ch. de Groux,
H. de Braekeleer, Constantin Meunier. Den
eleganta interiören med figurer fick sin typiske
framställare i Alfred Stevens. Utanför livets
realitet höll sig F. Khnopff i sina bisarra
fantasier, likaså (oftast) F. Rops i sina genialiska
och fantastiska raderingar. Porträttmåleriet har
stått mycket högt under smakens alla växlingar,
och landskaps- liksom djurmåleriet har haft och
har fortfarande många högt stående företrädare
(F. Courtens, V. Gilsoul, E. Claus, Joseph Stevens,
A. Verwée). Som det moderna Belgiens störste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:13:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffb/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free