Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Benedictus av Nursia - Benedictus Olai - Benedikt - Benedikta - Benediktbeuern - Benediktiner - Benediktinorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
635
Benedictus Olai—Benediktinorden
636
Benediktinkloster. Ettal i s. Bayern n. om Garmisch-Partenkirchen.
Sannolikt har han där nedskrivit sin klosterregel.
Med denna klosterregel skapade B. åt
västerlandets munkväsen ordning och fasthet och gav
munklivet ett innehåll, som passade för
västerlänningens praktiskt-religiösa kynne.
Benedi’ctus Oläi, läkare, Sveriges förste
in-födde medicine doktor (d. 1582). Han var från
1561 livmedikus hos Erik XIV, vars synnerliga
förtroende han åtnjöt. Från 1575 var han
livmedikus hos Johan III. Han utgav 1578 ”Een
nyttigh läkere-book”, som, ehuru huvudsaki.
ett sammandrag av utländska skrifter, vann stort
anseende.
Be’nedikt, se Benedictus.
Benedi’kta, svensk drottning, dotter till Ebbe
Sunesson av den mäktiga danska Hvideätten
(omkr. 1200). Hon var enl. en uppgift maka till
konung Sverker Karlsson av Sverige.
Bènediktbeuern [-båiarn], by i Oberbayern,
nära Kochelsee, med ett 733 stiftat kloster (nu
försörjningsanstalt), vars byggnader äro
uppförda i bayersk renässans.
Benediktlner, ett slags likör.
Benediktinorden, munk- och nunneorden,
uppkallad efter Benedictus av Nursia (se
d. o.) och organiserad enligt hans principer.
Efter en prövotid, senare fastställd till ett år, måste
varje nytillträdande munk avlägga tre
klosterlöften: 1) stabilitas, bundenhet vid klostret,
varigenom Benedictus gjorde slut på vandrings- och
eremitlivet, vars avigsidor han själv prövat; 2)
conversio morum, med krav på fattigdom och
kyskhet; 3) obedientia, d. v. s. absolut lydnad
mot den av klosterfolket självt valde abboten.
Livet inom b. är byggt på likaledes tre
uppgifter: 1) praktiskt arbete med åkerbruk,
trädgårdsskötsel o. dyl. samt kärleksverksamhet,
som upptagit kampen mot tidens nöd genom
upprättande av sjukhus och välgörenhetsinrättningar
av skilda slag; 2) a s k e s, som blev ett medel att
lyfta människosjälen över bundenheten vid de
jordiska tingen; 3) religiösa övningar,
dock icke ett overksamt begrundande av och
försjunkande i Gud utan ett aktivt religiöst böneliv.
Gregorius den store, Benedictus’ förste biograf,
gav missionsverksamheten en plats på ordens
program och grundade omkr. 575 ett
benediktinkloster i Rom. Regeln spred sig vidare till
Sicilien, Spanien och Frankrike och nämndes på en
synod i Autun 670 som enda rättesnöre för
klostren. Benedictinklostren blevo betydelsefulla
härdar för andlig och materiell odling. Efter hand
insmögo sig dock världsligt sinne, ytlighet och
sedeslöshet bland benediktinerna. Då uppträdde
män, som med iver och framgång sökte
genomföra en klosterreform. Bland dem märkas särsk.
Benedictus av Aniane (se d. o.) samt en rad
abboter i Cluny. I den av dessa skapade k 1
u-niacenskongregatitfnen framstod den
första verkligt organiserade klosterorden, och
därmed inleddes ett nytt skede i det västerländska
klosterväsendets utveckling. Efter
kluniacensre-formen inträdde benediktinernas glansperiod (till
omkr. 1200). På benediktinsk grund bildades
andra ordnar, såsom kamaldulenserna och
kartu-sianerna samt framför allt
cisterciens-(bernhar-din-) orden. Från omkr. 1200 till Tridentinska
mötet inträda ånyo förfall och fruktlösa
reformför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
