Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Benediktinorden - Benediktion - Benediktsson, Einar - Benedix, Roderick - Benefice - Beneficium - Beneke, Friedrich Eduard - Benelius, Josef - Benelli, Sem - Benelux - Beneš, Edvard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
637
Benediktion—Benes
638
sök. Först den katolska motreformationen
medförde ett nytt uppsving, som bl. a. tog sig
uttryck i impulser till vetenskapliga arbeten, såsom
hos maurinerna. 1930 omfattade b. 187 kloster
och 9,070 ordensmedlemmar. —
Benediktin-nunnorna leda sitt ursprung från Scholastika,
Benedikts syster. De följde samma regel som den
manliga grenen, dock ofta icke i hela dess
stränghet. 1930 funnos 349 nunnekloster med
14,700 medlemmar. Sedan 1937 finnes ett
bene-diktinnunnekloster i Köpenhamn med 35 medl.
Sverige synes icke ha ägt något
benediktin-kloster i egentlig mening. Danmark ägde flera,
bl. a. S :t Knudsklostret i Odense, Ringsteds
munkkloster, Allhelgonaklostret i Lund
(munkkloster) samt Bosö (nu Bosjökloster)
nunnekloster i Skåne. I Norge fanns bl. a. ett
benediktin-kloster, Nidarholm vid Trondhjem.
Benediktion (lat. benedlctio), välsignelse.
Inom den katolska kyrkan begagnas b. som
benämning på sådana heliga handlingar, genom
vilka vissa personer el. föremål under ceremonier
erhålla kyrkans särskilda välsignelse, t. ex. genom
böneformulär, handpåläggning, bestänkande med
vigvatten, rökelse, korstecken o. s. v. Dessa
ceremonier tillhöra de s. k. sakramentalierna
(sacra-menta minora) och äro samlade i särskilda
ritualböcker (libri benedictionales el. benedictionaria).
Åt påven ensam är förbehållen rätten att utdela
allmän b. (”urbi et orbi”), som äger rum tre
gånger om året.
Benediktsson, Einar, isländsk skald och
politiker (1864—1940). B. var overretssagförer och
tidningsman i Reykjavik samt en kort tid
syssel-man. B. var en betydande lyriker. Han har utg.
5 diktsamlingar och en isländsk övers, av Ibsens
”Peer Gynt”. Hans diktning har genomgående en
mycket intellektuell läggning och äger ofta en
utomordentligt åskådlighet och bildkraft. I sina
ofta svårtillgängliga tankedikter ger B. uttryck
för en panteistisk livsåskådning och alltför djärva
åsikter om det isländska folkets mission i världen.
Bènedix, Julius R o d e r i c k, tysk
lustspels-författare (1811—73). Var på sin tid Tysklands
mest populäre och produktive lustspels förf. B.
förstod att skickligt utnyttja gamla teatereffekter
och åstadkomma en underhållande situationskomik.
Men hans stycken voro kälkborgerliga och triviala
i dialogen.
Benefice [-fi’s] (av lat. benefi’cium,
välgärning), teaterföreställning el. dyl. till förmån för
någon (vanl. någon av de uppträdande); recett.
Benefi’cium, lat., ”välgärning”, understöd.
Ordet (i plur. beneficier) brukades under
medeltiden i betydelsen förläning, län (se Länsväsen).
Inom kanonisk rätt menas med b. den med ett
kyrkligt ämbete förenade inkomsten, sedermera även i
överflyttad betydelse själva det kyrkliga ämbetet.
Beneke, Friedrich Eduard, tysk filosof
(1798—1854). Han berövades, förmodligen på
anstiftan av Hegel och med anledning av sin skrift
”Grundlegung zur Physik der Sitten”, 1822 den
docentur han kort förut tillträtt i Berlin, verkade
som docent i Göttingen 1824—27 och blev först
efter Hegels död 1832 e. o. prof, i Berlin. B.
är jämte Herbart en
av den moderna
psykologiens grundlägga-re och en av de första,
som på grundvalen av
vetenskaplig psykologi
byggt upp ett
pedagogiskt system. Även
inom etiken, som han
sökte giva psykologisk
grundval, samt inom
religionsfilosofien var
den av sin samtid
förbisedde B. en
motståndare till dåtidens
spe
kulativa filosofi och en föregångare till mera
empiriska riktningar. Bland hans många skrifter må
nämnas ”Psychologische Skizzen” (1824—27),
”Kant und die philosophische Aufgabe unserer
Zeit” (1832), ”Lehrbuch der Psychologie als
Na-turwissenschaft” (1833, 4:e uppl. 1877) och
”Grundlinien der Sittenlehre” (1837—41).
Benélius, Josef Paul Erik, tysk katolsk präst
(1843—1928), präst vid katolska församl. i
Stockholm 1879—1926. Han har författat flera
böne-och andaktsböcker på svenska och en katolsk
katekes samt till svenska från Vulgata översatt Nya
testamentet.
Benelli [bänä’li], Sem, italiensk författare
(1877—1949). Som förf, för scenen blev han i ett
slag berömd genom sin renässanstragedi på vers,
”La cena delle beffe” (1910). Den har efterföljts
av en rad andra dramatiska arbeten, mestadels på
vers, som gjort stor lycka och befäst hans rykte.
Benelux, namn på en ekonomisk union, som
Belgien, Nederländerna och Luxemburg bildade
1949.
Benes [bä’näj], Edvard, tjeckoslovakisk
statsman (1884—1948). Han ägnade sig efter
slutad skolgång åt filologiska studier i Prag, där
han under inflytande
av den tjeckiske
patrioten Masaryk snart
övergick till den
sociologiska vetenskapen.
Sin utbildning
fullbordade han i Paris.
Hemkommen efter en
flerårig
utomlandsvis-telse uppehöll han sig
som universitetslärare
och vetenskapsman i
Prag till
krigsutbrottet 1914, då han
omedelbart, djupt
intresserad av den tjeckiska
nationalitetsrörelsen som han var, framlade en
nationell aktionsplan för Masaryk, rörelsens andlige
ledare. B. åtog sig att organisera det passiva
motståndet i Böhmen mot den österrikisk-ungerska
regeringens försvarsanstalter, medan Masaryk
reste ur landet för att tjäna den tjeckiska
propagandan. Redan 1915 måste B. fly såsom miss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
