Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Benved - Benvävnad - Benz, Carl - Benzelius, släkt - Benzelius, 1. Eric, d. ä. - Benzelius, 2. Erik, d. y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
667
Benvävnad—Benzelius
668
Benved.
Ur ”Vilda växter i Norden”.
falla de av ett rödgult hylle omgivna fröna ej
ut utan kvarsitta. Vild förekommer b. tämligen
sällan i sydligare Sverige, men den planteras
ganska allmänt, även längre norrut.
Benvävnad, se Bindesubstansvävnad.
Benz, Carl, tysk ingenjör och industriman
(1844—1929). B. grundade 1871 en mek. verkstad
i Mannheim, där han
1878 konstruerade en
tvåtakts
förbränningsmotor, samt 1883
firman Benz & Ko., som
1885 tillverkade en av
de första
automobiler-na i världen. Firman
sammanslogs 1925 med
Daimlerbolaget till
Daimler-Benz A.-G.
Benzelius, ryktbar
svensk prästsläkt,
härstammande från
bonden Henrik
Jakobsson i Bentseby
(där
av släktnamnet) i Luleå socken. Son till
honom var ärkebiskop Eric B. d. ä., och tre av
dennes söner blevo efter varandra ärkebiskopar
(Erik B. d. y., Jacob och Henric B.). Namnet B.
bars även av en utav Erik B. d. y :s söner, biskop
Carl Jesper B. Erik B. d. y :s övriga barn adlades
(1751) med namnet Benzelstierna liksom
fyra av Eric B. d. ä:s söner (1719) samt Jacob
B :s barn (1747).
1) Eric B. d. ä., ärkebiskop (1632—1709).
Han företog med understöd av Magnus Gabriel
De la Gardie, för vars söner han var lärare,
1663—65 en utländsk resa och gjorde därunder
bekantskap med många av Europas förnämsta
vetenskapsmän. Han blev 1668 teologie prof, i
Uppsala, 1687 biskop i Strängnäs stift och 1700
ärkebiskop. B :s starka samhällskänsla och typiskt
utpräglade karolinska
ortodoxi gjorde honom
till en synnerligen
anlitad kraft i det
kyrkliga organisationsarbetet under Karl XI.
Bl. a. deltog han
verksamt i förarbetena till
den nya kyrkolagen och
psalmboken samt i
revisionen av
kyrkohandboken. Ombetrodd att
leda kronprinsens
(sedermera Karl XH:s)
teologiska studier,
för
fattade han ”Breviarium historiæ ecclesiasticæ
veteris et novi testamenti” (1695), vilket liksom
hans ”Epitome rhetoricæ ecclesiasticæ” (1694)
nära ett århundrade begagnades ss. lärobok. B.
stod i spetsen för utgivandet av Karl XII :s
kyrkobibel (1703).
2) Erik B. d. y., den föreg:s son, ärkebiskop,
polyhistor, banbrytande märkesman inom Sveriges
andliga kultur (1675—1743). Under en vidsträckt
utländsk studieresa 1697—1700 knöt han
förbindelse med Leibniz, Thomasius, Malebranche och
andra av tidens berömda lärde, gjorde sig
förtrogne bl. a. med Bodleianska bibliotekets i Oxford
skatter och utbildade sig till handskriftsforskare.
Kort efter hemkomsten blev han 1702 utnämnd
till bibliotekarie vid Uppsala univ. Som nitisk
polyhistor ägnade han på denna post sitt intresse
åt alla dåtida
vetenskaper och förstod att
skaffa univ.
betydelsefulla förvärv av
värdefulla böcker och
handskrifter. Med
utgångspunkt från sitt rika
material höll B. från
1704 mycket besökta
föreläsningar i
litteraturhistoria (hebreisk,
klassisk och arabisk),
de första i sitt slag,
och från 1712 gav
han även kollegier i
svensk historia. Hans
verksamhet på språkforskningens och
historie-granskningens fält, som kritisk urkundsgivare och
svensk dialektsamlare, betecknar gryningen av en
ny tid inom de akademiska studierna. — B.
utgjorde även genom sina mångsidiga intressen och
förbindelser en personlig medelpunkt för Sveriges
lärda värld. Han stiftade 1710 vårt första
vetenskapliga samfund, Collegium c u r i o s
o-r u m, som kom att huvudsaki. syssla med
ma-tematisk-fysiska och ekonomiska frågor, och,
sedan det snart avtynat, 1719 den ännu bestående
s. k. Vetenskapssocieten med
huvuduppgift att i en tidskrift (Acta literaria) meddela den
lärda världen, vad Sveriges vetenskapsmän
uträttade. — B. blev 1723 teologie prof, över stat samt
utsågs till biskop 1726 i Göteborg och 1731 i
Linköping. Mellan de trägna stiftsgöromålen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
