Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Benzelius, 2. Erik, d. y. - Benzelius, 3. Henric - Benzelius, 4. Jacob - Benzelius, 5. Carl Jesper - Benzelstierna, 1. Lars - Benzelstierna, 2. Gustaf - Benzelstierna, 3. Matthias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
669
Benzelstierna
670
fortfor han med sina litterära sysselsättningar.
Bland hans skrifter må nämnas: ”Supplementa
homiliarum Joannis Chrysostomi” (1708) och
”Utkast till swenska folkets historia”. Som
ur-kundsutgivare framträdde B. med omsorgsfulla
editioner av bl. a. ”Joannis Vastovii, Gothi, Vitis
aquilona” (1708), ”Monumenta historica vetera
ecclesiæ sveogothicæ” (1709—13), ”Diarium
Vaz-stenense” (1721) m. m. Han var ock
grundläggaren av den första vetenskapliga tidskriften i
Sverige, Acta literaria Sveciæ (1720—39). B.
började insamla statistiska uppgifter om
folkmängden i de stift, vilkas styresman han var —
en början till det verk, som sedan anförtroddes
åt Statistiska tabellkommissionen. Han ivrade
även för näringarnas främjande. — B. var ivrig
anhängare av det nya statsskicket och från 1723
en inflytelserik deltagare i riksdagslivet, varvid
han tillhörde först det holsteinska och sedan
hattpartiet. Hans teologiska ståndpunkt var
präglad av faderns ortodoxa fasthet. 1742 utnämndes
han till ärkebiskop men hann aldrig tillträda
ämbetet.
3) H e n r i c B., den föreg :s bror, ärkebiskop
(1689—1758). Han anträdde 1712 en resa genom
Preussen, Polen, Ungern och Moldau till Karl XII
i Bender, där han tillfångatogs vid kalabaliken.
Snart frigiven sändes han till Konstantinopel, där
han någon tid tjänstgjorde som
legationspredikant. Han fortsatte sedan resan över Mindre
Asien till Syrien och Palestina samt besökte
Egypten och Sinaihalvön, varefter han återvände
hem 1718 över
Li-vorno, Paris, Tyskland
och Holland. B. blev
1720 e. o. prof, i
filosofiska fakulteten i
Lund, 1728 prof, i
österländska och
grekiska språk, 1732 i
teologi, 1738 domprost,
1740 biskop i Lund och
slutligen (efter
brodern Jacob) 1747
ärkebiskop. Han tog del
i alla riksdagarna
från 1740 till 1756,
tillhörde hattpartiet
men närmade sig från 1752 i viss mån det nya
hovet. I de religiösa striderna intog han ett
bemärkt rum och var en av tidens mest utpräglade
ortodoxa ivrare, särsk. mot pietisterna men även
mot herrnhutismen och mot det begynnande
fri-tänkeriet.
4) Jacob B., den föreg :s bror, ärkebiskop
(1683—1747). Han företog 1707—09 en utländsk
studieresa, blev teologie prof, i Lund 1718, biskop
i Göteborg 1731 och brodern Eriks efterträdare
som ärkebiskop 1744. Som akademisk lärare och
teologisk förf, har B. utövat stort och långvarigt
inflytande. Hans läroböcker i teologi, särsk. hans
”Epitome repetitionis theologicæ”, anbefalldes av
ständerna till bruk vid de offentliga läroverken
och begagnades långt in på 1800-talet. B.
bevistade nästan alla riksdagar 1719—47, var medlem
Jacob Benzelius.
av hattpartiet men
som sådan relativt
måttfull. B.
medverkade vid 1726—27 års
riksdag till att få
pie-tisten Dippel utvisad.
Han hade betydande
andel i tillkomsten av
1735 års synnerligen
ofördragsamma
religi-onsstadga.
5) Carl Jesper
B., son till B.2),
biskop (1714—93). Han
var 1744
kronprinsessan Lovisa Ulrikas
handledare i svenska
språket, blev 1750 teol. prof, i Lund och 1776
biskop i Strängnäs. Han hade under utländska
studieresor förvärvat rätt omfattande lärdom men
saknade originell begåvning och var mycket
improduktiv som vetenskapsman; som lärare och
stiftschef var han älskvärd och fridsam.
Benzelstierna. 1) Lars B.,
bergsvetenskapsman (1680—1755), son till ärkebiskop Eric
Benzelius d. ä. Han blev bergmästare 1713, assessor i
Bergskollegium 1722, utsågs dessutom till
direktör för Hällefors silververk 1727 och till bergsråd
1744. Han adlades 1719 och fick 1747
landshövdings titel.
2) G u s t a f B., den föreg :s bror, bibliotekarie,
historisk samlare (1687—1746). Han blev 1732
kungl. bibliotekarie och
1737 censor librorum.
B. var en god
bokkännare och bidrog
väsentligt till Kungl.
bibliotekets förkovran
med värdefulla
vetenskapliga verk. Hans
censorskap utmärkes
av mycken försiktighet
i fråga om politiken
och en avgjord
strävan att strängt ansa
språkformen. B :s
rikhaltiga historiska
samlingar förvaras nu i
Engeströmska samlingen i Kungliga biblioteket.
Viktiga upplysningar till svensk lärdomshistoria
ges i B:s av Lidén (dock med uteslutningar) 1791
utgivna brevväxling med brodern Erik
Benzelius d. y.
3) M a 11 h i a s B., statssekreterare, lärd
samlare (1713—91), son till ärkebiskop Jacob
Benzelius; hette före sitt adlande (1747) Benzel.
B. tjänstgjorde i kansliet från 1734 och dessutom
som sekreterare i sekreta utskottet vid
riksdagarna 1740—52. 1759 erhöll han statssekreterares
titel och blev överpostdirektör. Som
överpostdirektör hade han överinseendet över Stockholms
posttidningar, och han tog 1760 initiativet till
deras supplering med ett på inrikesnyheter
specialiserat nyhetsblad, Inrikes Tidningar, som han sedan
utgav till sin död. Hans värdefulla bibliotek, ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
