Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Benzelstierna, 3. Matthias - Benzelstierna, 4. Lars - Benzelstierna, 5. Lars - Benzinger, Immanuel - Benzon, Otto - Benzow, Kristofer - Benådning - Benåldern - Benämnt tal - Beograd - Beotien - Beowulf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
671
Benzinger—Beowulf
672
Matthias Benzelstierna.
av de största enskilda
i Sverige, övergick till
systersonen, sedermera
excellensen Lars v.
Engeström, och
utgjorde grundstommen
i det av dennes sonson
1864 till Kungl.
biblioteket överlämnade
Engeströmska
biblioteket.
4) Lars B., biskop
(1719—1800), son till
B.i), 1746 prof, i
grekiska i Uppsala och
1747 teol. prof, där
samt 1759 biskop i
Västerås. Mest bekant är han som riksdagspolitiker
(vid samtliga riksdagar 1755—92). B. var ivrig hatt
och en av partiets flitigaste debattörer inom ståndet.
5) Lars B., politisk äventyrare (1759—1808),
sonson till ärkebiskop Erik Benzelius d. y. Han
blev fänrik vid örlogs flottan 1786 och uppgjorde
vid besök i Köpenhamn 1788—89 en plan att
bränna upp en där infrusen rysk eskader. Denna
plan, som han meddelat Gustav III och general
Toll och som av dem omfattats, blev emellertid
upptäckt. Dömd till döden, benådades han med
livstids fängelse men frigavs 1796. Han erhöll
efter hemkomsten ett litet understöd av allmänna
medel men användes ej vidare i rikets tjänst.
Be’nzinger, Immanuel, exeget (1865—
1936), född i Stuttgart, prof, i
religionshistoria i Riga. Han var en längre tid bosatt i
Jerusalem och har arbetat särsk. på den
gammaltestamentliga arkeologiens område. Hans
förnämsta arbete är ”Hebräische Archäologie”.
Benzon, Otto,
dansk författare (1856
—1927),
apoteksinne-havare i Köpenhamn
från 1884. Han har
skrivit en mängd
komedier, lustspel och
proverb, som genom
sin kvicka dialog och
fina ironi gjort
mycken lycka även i
Sverige. Bland hans
arbeten märkas:
”Surrogat”, ”Tillfälligheter”,
”En skandal”,
"Föräldrar”.
Benzow [be’ntsåv], Bengt Johan
Kristofer, skolman (f. 1883 18/s), fil. lic. 1908, teol.
kand. 1910, disputerade för lektorat 1914, blev
lektor i Gävle 1915 och vid Göteborgs
realläroverk 1924. Han deltog i utredningsarbetet
inom 1921 års skolkommission och hos
skolsak-kunniga 1925. Skr.: ”Om religionens etiska
grundval” (1914; lektorsavh.), ”Kristustron i
historisk belysning” (1919), ”Idealitet och
religiositet” (1921), ”Livstro och Gudstro” (1932) och
”Religionsundervisning och uppfostran” (1943).
Benådning, den åtgärd av statsmakten,
varige
nom de straffrättsliga påföljderna av brott
undanröjas, d. v. s. nåd meddelas. Enl. R. F. § 26 äger
Konungen i brottmål göra nåd. — I äldre tider
kallades stundom en förmån el. ett understöd, som
tilldelades tjänstemän el. andra, benådning. Ordet
förekommer även i sammansättningen b e n å
d-ningshemman; dessa ha i kameralt
hänseende intagit ungefär samma ställning som
vanliga kronohemman.
Benåldern, en stundom brukad benämning på
Nordens äldsta stenålder före
kökkenmöddingar-nas tid. De bästa redskap och vapen man
påträffat från b. äro förfärdigade av horn el. ben,
ehuru även flintan var ett flitigt utnyttjat material;
krukmakarkonsten var okänd under b. Geologiskt
sett infaller b. under Ancylussjöns tid.
Benämnt tal, tal av ett visst uppgivet
storhetsslag, t. ex. ”10 äpplen” i motsats till 10 i allm.
Beograd, se Belgrad.
Beötien (grek. Boiotia, lat. Boeo’tia),
landskap i mellersta Grekland, mellan Korintiska
viken i s. och Eubeasundet i n. ö. och i s. ö.
begränsat av Ättika. Större delen av B. bildar en
av höga berg omgiven dalslätt, som genomflytes
av floden Kefissos. B. är ett av Greklands
bördigaste landskap. Efter Kopaissjöns fullständiga
torrläggning 1883—94 har klimatet förbättrats
och särsk. malarian med stor framgång kunnat
bekämpas. — B. utgjorde icke ett strängt politiskt
helt utan var delat mellan ett flertal städer, av
vilka Tebe var mäktigast. Övriga viktiga städer
voro Orchomenos, Koroneia, Lebadeia (Livadia),
Haliartos, Thespiai, Tanagra och Plataiai, vilka
tillsammans med Tebe bildade Beotiska
förbundet. I allmänhet var detta endast löst
sammanhållet och söndrat men ägde även efter
Te-bes förstöring 335 f. Kr. bestånd långt in i
romerska tiden. Berget Helikon i s. gällde som
sånggudinnornas hemvist. Från B. voro skalderna
He-siodos och Pindaros. Beoterna betraktades dock i
senare tid, särsk. av atenarna, såsom råa och
plumpa. De ha invandrat till B. från Tessalien.
I förhistorisk tid nämnas som B :s inbyggare
mi-nyerna i Orchomenos, kadméerna i Tebe m. fl.
stammar. — I det nya Grekland bildar B. tills, m.
Ättika ett nomos.
Beowulf, en gammal angelsaxisk dikt, högst
märklig i litterärt, språkligt och historiskt
avseende. Den föreligger i ett på västsaxisk dialekt
avfattat manuskript, som härrör från slutet av
900-talet; själva diktens avfattningstid är
700-ta-let. Dikten sönderfaller till innehållet i två
huvuddelar. I den första berättas i korthet följande:
Beowulf, sångens hjälte, en frände till geatemas
konung Hygeläc, drager med 14 kämpar till
da-nernas konung Hrödgår, som i 12 år plågats av
ett odjur, Grendel. B. dödar Grendel och dennes
moder, får rika gåvor och återvänder därpå till
geaterkonungens hov. I andra delen omtalas, huru
B., som omsider själv blivit geaternas konung,
efter 50 års regering besegrar en drake men själv
dör av sina sår, varefter hans sörjande folk för
hans lik på bålet och kastar upp en väldig hög
kring detsamma. I inströdda episoder meddelas
berättelser ur geaternas historia och särsk. om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
