Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berber (folk) - Berber (stad) - Berbera - Berberiet - Berberis - Berceuse - Berch, 1. Anders (nationalekonom)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
677
Berber—Berch
678
mellersta Sahara äro t u a r
e-g e r n a. Till b. få kanske
även räknas tibbu i Tibestis
högland, vilka dock ha en
stark tillsats av negerblod
och tala ett sudanesiskt
negerspråk. Slutligen höra till
dem även guancherna
(den utdöda inhemska
befolkningen på Kanarieöarna),
forntidens libyer, maurer el.
mauretaner, numider m. fl.,
förfäder till nu levande
ber-berfolk. De åkerbrukande
Atlasberberna bo aldrig som
araberna i tält el. halmhyddor
utan i jämförelsevis bekväma
hus av sten el. lera med platta
tak, ofta försedda med
skottgluggar. Litteratur i egentlig
mening äga b. ej, men ett
stort antal berättelser, dikter
och tänkespråk har muntligen
fortplantats.
Berber, stad i Eng.-egypt. Sudan, på högra
Nilstranden, något n. om Ätbaras inflöde i
Nilen; omkr. 10,000 inv. Staden är känd för sitt
konsthantverk, den var tidigare en viktig
karavanknutpunkt.
Be’rbera, huvudort och hamnstad i Britt.
Somaliland, n. ö. Afrika, vid Adenviken. Staden
har en god och djup hamn. Vid de stora
marknaderna under okt.—april växer stadens
folkmängd till 30,000 personer. Under 2:a
världskriget höllo italienarna staden besatt några
månader 1940—41.
Berberiet, dets. som
Barbareskstater-n a i n. v. Afrika. Namnet B. kom av
huvudbefolkningen, berber.
Be’rberis, artrikt växtsläkte, bildande typen för
fam. Berberidaceae, vilken står ranunkelväxterna
nära. Vild förekommer i Skandinavien endast
den vanliga berberisbusken el.
surtorn (B. vulgaris).
De flesta bladen på
långgrenarna äro förvandlade till
enkla el. 2—7-uddiga tornar.
Vid varje torn utvecklas
tidigt en kortgren med tätt
sittande, omvänt äggrunda,
något läderartade blad. De gula
blommorna sitta i lutande
klase. De mogna, högröda
bären ha en starkt sur smak
av äppelsyra och kunna
användas till beredning av sylt,
saft och likör, då fröna
likväl böra borttagas. Under
senhösten antar buskens
bladverk samma högröda färg
som bären. Utom former av
B. vulgaris med guldkantade
el. mörkröda blad (b
lod-fa e r b e r i s) odlas flera arter
i trädgårdarna; mest bekant
En grupp berber i Tunisien. Se även bild 3 å pl. vid Algeriet.
är B. (Mahonia) aquifolium med parbladiga,
övervintrade blad och blåa bär.
Den hos oss vanliga B. vulgaris (även den
rödbladiga var. atropurpurea) gör stor skada som
värdväxt för skålroststadiet av svartrost, en
viktig sjukdom hos sädesslagen. Mångenstädes
föres också ett ivrigt utrotningskrig mot b.
Genom lag 1933 äger K. m:t på framställning av
hushållningssällskap och vederbörande landsting
förordna, att den vanliga b. skall utrotas inom
visst område, oavsett dettas avstånd till åker. K.
m :t äger ock bestämma, att förbudet skall gälla
andra arter b. än B. vulgaris, samt meddela
förbud mot försäljning el. plantering av b. Genom
ny lag 1944 stadgas bötesstraff för den, som
uraktlåter att på föreskrivet sätt utrota b.
Berceuse [-sö’z], fr., vaggvisa.
Berch [bärk]. 1) A n d e r s B., nationaleko-
Berberis vulgaris.
Ur ”Vilda växter i Norden”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
