Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beredskapsarbeten - Beredskapsgrad - Beredskapskåren - Beredskapslagring - Beredskapsstat - Berendsohn, Walter - Berengar I (italiensk konung) - Berengar II (italiensk konung) - Berengar av Tours - Berengaria - Bérenger, Alphonse Marie - Bérenger, Henry - Berenike (ptolemaiska drottningar)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beredskapsgrad—Berenike
683
nas av kommunernas arbetslöshetskommittéer
med 20—85 % statsbidrag, el. rent kommunala.
För statens del ha b. helt ersatt de tidigare
nyttjade reservarbetena. Som b. ha utförts allmänna
vägar, kanaler, farleder och hamnar, flygfält,
byggnader för offentliga ändamål,
kyrkorestaureringar m. m.
Beredskapsgrad. Inom civilförsvarsväsendet
förekomma olika grader av civil
försvarsbered-skap, benämnda b. I—III, innebärande resp,
högsta, mellersta och lägsta b.
Beredskapskåren, en 1910 i Stockholm av dåv.
intendenten, kaptenen i armén Jacques
Lagercrantz stiftad förening med uppgift att
träda skyndsamt hjälpande och räddande emellan
vid fall av ensamhet, olycka, rådlöshet och
förtvivlan. B. upphörde 1932.
Beredskapslagring, lagring, utförd av stat el.
enskilda för mötande av varubrist. 1937 och
1938 års riksdagar beviljade samamnlagt 140
mkr till statlig b., och 1939 beviljades ytterligare
70 mkr. Lagringen, som främst omfattade oljor,
mineralier och spånadsämnen, omhänderhades av
Statens reservförrådsnämnd. Under och efter
kriget har denna lagring fortsatt, främst i
Folk-hushållningsdepartementets regi. Lagring av
spannmål har ingått som ett led i
jordbrukspolitiken.
Beredskapsstat, utgiftsstat, som är avsedd att
sättas i kraft, endast om särskilda
omständigheter inträffa. Vid 1941 års riksdag fattades
beslut om införande av två b., en allmän b.
och en b. för försvaret, vilken sistn. är
obligatorisk. Samtidigt avskaffades de s. k. stora
och lilla kreditiven.
Bérendsohn, Walter Arthur, tysk
litteraturhistoriker (f. 1884), av judisk börd. Han blev
1926 prof, vid Hamburgs univ.; efter nazismens
genombrott emigrant, först i Danmark och från
1943 i Sverige. B. har författat ett stort antal
stilistiska och litteraturkritiska verk, bl. a. ”Stil
und Form der Aphorismen Lichtenbergs” (1912),
”Grundformen volkstümlicher Erzählerkunst in
den Kinder- und Hausmärchen der Brüder
Grimm” (1922) och ”Selma Lagerlöf” (1927;
både sv. och ty. uppl.) samt ”Zur Vorgeschichte
des Beowulf” (1935). Han har vidare utg.
”Strindbergs problem” (1946) och ”Strindbergs
sista levnadsår” (1948).
Bèrengar, italienska konungar.
1) Berengarl (d. 924), dotterson till kejsar
Ludvig den fromme. Markgreve av Friuli sedan
sin faders död 874, bemäktigade han sig 888
efter Karl den tjockes död Italiens krona och
kröntes i Pavia till italiensk konung men måste
hela sin levnad kämpa med medtävlare. B.
kröntes till romersk kejsare 915; han dog genom
lönnmord.
2) Berengar II (d. 966), den föreg:s
dotterson. Markgreve av Ivrea sedan 925, gjorde
han sig med Otto I :s hjälp till herre i Italien
945 med undanträngande från makten av konung
Hugo, Lothar II :s dotterson. Efter dennes
sons, konung Lothars, död 950 valdes B. till
Italiens konung. Han måste dock 952 taga sitt
684
rike som län av Otto, avsattes 961 och fördes
963 till Tyskland, där han dog.
Berengar av Tours [-tör], skolastisk teolog
(omkr. 1000—1088). B. föddes i Tours, blev
ledare för domskolan i sin födelsestad 1031 och
ärkediakon i Ångers 1040. Han var en av de
första, som tillämpade dialektisk metod med
logiska premisser och slutsatser på det teologiska
området och som satte en sålunda med tänkan
dets hjälp deducerad trossats över mänsklig
auktoritet. Till dåv. priorn, sedermera
ärkebiskopen av Canterbury, Lanfranc, sände B. 1050 ett
brev till försvar för Ratramnis skrift om
nattvarden. Enl. B. bliva brödet och vinet genom
konsekrationen Kristi lekamens och blods
sakrament, vilket dock för honom ej betyder en
substantiell förvandling. B. anklagade Lanfranc,
för-vandlingslärans förfäktare, för kätteri, och
Lanfranc svarade med en kätterianklagelse mot B.
inför en synod i Rom 1050. En 30-årig, föga
uppbygglig strid utspann sig. På en synod 1059
tvangs B. att återkalla sin irrlära i en formel,
som fick stor betydelse för den följande
utvecklingen av nattvardsläran. Han måste senare, efter
det flera synoder fördömt hans åskådning, 1080
djupt förödmjuka sig, avsade sig sitt ämbete
och tillbragte sina sista levnadsår under sträng
askes på ön S:t Cosme nära Tours, officiellt
försonad med kyrkan.
Berengäria, dansk drottning (d. 1221), dotter
till konung Sancho I av Portugal. Hon var
berömd för sin skönhet, blev 1214 g. m. Valdemar
II Sejr och hade med honom sönerna Erik, Abel
och Kristofer. Om hennes liv i Danmark vet man
för övrigt intet med säkerhet; folksägnerna låta
henne i motsats mot Valdemars första gemål, den
fromma drottningen Dagmar, uppträda som hård
och girig.
Bérenger [berä^e’], Alphonse Marie,
fransk politiker (1785—1866). Han skrev 1818
det värdefulla arbetet ”De la justice criminelle
en France”, vari han hävdade juryns betydelse
för den personliga friheten. Deputerad 1815 och
1828—39, var B. en av de kommissarier, som
anklagade Polignacs ministär inför
pärskamma-ren. Han blev 1839 pär och 1840
domstolspresi-dent.
Bérenger [berä^e’], Henry, fransk
politiker, diplomat och skriftställare (f. 1867). B. har
varit ämbetsman, specialiserad på
undervisningsfrågor, deputerad för Toul (1898—1908) och
red. för Le Matin samt senator för Guadeloupe
(sedan 1912) och president i senatens
utrikesutskott. 1918—20 var han generalkommissarie
för krigsskadeståndens indrivning och 1926—27
fransk ambassadör i Washington med särskild
uppgift att söka lösa den internationella
krigs-skuldfrågan. Bland hans skrifter må nämnas
”Les prolétaires intellectuels” (1901), ”La
poli-tique du pétrole” (1920), en populär biogr. över
Chateaubriand (1930) och ”La question des
dettes” (1933).
Berenike (”segerbringerska”), i forntiden
namn på åtminstone fyra ptolemaiska drottningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
