Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berg, 1. Anders - Berg, 2. Fridtjuv - Berg, 3. Hjalmar - Berg, 4. Tor - Berg, 5. Yngve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
691
Berg
692
Berg, i) Anders B., folkskollärare (1821—
1912). Han var först byskolmästare i hemsocknen
Fellingsbro och därpå lärare el. skolföreståndare
i en del andra församlingar, 1858—78
skolföreståndare vid Finspång samt 1882—97
slöjdinspektör vid Stockholms folkskolor. B. mottog redan
på 1840-talet starkt bestämmande intryck av den
pestalozziska åskådningen samt kom några år
senare i personlig beröring med skolreformatorerna
T. Rudenschöld och P. A. Siljeström, av vilkas
idéer han blev starkt påverkad. I Finspång blev
han i tillfälle att praktiskt förverkliga sina
banbrytande reformsträvanden, och som
slöjdinspektör vid Stockholms folkskolor ombildade han
den 1877 införda slöjdundervisningen till ett led
i folkskolans uppfostrande verksamhet.
2) Fridtjuv B., den föreg:s son, pedagog
och politiker (1851—1916). Han blev efter
avlagd folkskollärarexamen lärare vid Finspångs
folkskola 1875 och dess föreståndare 1878; 1881
—1911 var han lärare vid Stockholms folkskolor.
Han var ecklesiastikminister 1905—06 och 1911
—14. Fil. heders-dr vid Linnéjubileet i
Uppsala 1907. Inom Sveriges allmänna
folkskollärareförening intog han en ledande ställning samt var
under många år dess sekreterare el. ordf, samt
1907—11 °ch från 1915 redaktör för dess
organ, Svensk
läraretidning. Som led. av
Stockholms
folkskole-överstyrelse (1904—05
och 1907—11) utövade
han ock ett betydande
inflytande.
Till sin allmänna
pedagogiska
ståndpunkt var B.
efterföljare av T.
Rudenschöld och P. A.
Siljeström, vilkas idéer han
sökte tidsenligt
utveckla och tillämpa.
Det starkaste
inflytan
det på de pedagogiska åsikterna i vårt land torde
han ha utövat genom sin skrift ”Folkskolan som
bottenskola” (1883), vilken hos oss gav
uppslaget till strävandet för hela
undervisningsväsendets enhetliga organisation med folkskolan som
den allmänna barndomsskolan. Positiva
framsteg för sin organisationsplan vann han genom
de förbättrade villkor, som han utverkade för de
högre folkskolorna, och genom upprättandet av
kommunala mellanskolor, som byggde på
folkskolans grundval. Folkskolans egen utveckling,
som var det viktigaste villkoret för den stora
planens genomförande, främjade han framför allt
genom den reform av folkskoleseminarierna, vars
program utarbetades under hans ordförandeskap av
den 1906 tillsatta seminariekommittén och ledde
till riksdagsbeslut under B:s första ministertid.
Med vidgat uppdrag stod kommitténs arbete även
under B:s ledning, då den utarbetade större
delen av sina omfattande reformförslag rörande
folkskolornas undervisningsplaner, upprättandet av
en hela riket omfattande skolöverstyrelse och
omorganisation av folkskolornas inspektionsväsen.
Under sin första ministertid lyckades han bereda
småskolans lärarinnor en tryggare ställning,
genomdrev en förbättring av folkskollärarnas
lönevillkor och utfärdade den s. k. nystavningsukasen
(7 april 1906). Vid 1896 års riksdag
motionerade han om åtgärder för uppfostran av
minderåriga förbrytare och i sedligt hänseende
försummade barn. B. intog sedan en ledande ställning
i den s. k. tvångsuppfostringskommittén, som för
detta ärende tillsattes. Utom flera läroböcker
för folkskolan i geografi, historia och geometri
utgav han bl. a. ”J. A. Comenius,
uppfostrings-lärans och folkskoletankens fader” (1892), ”De
frisinnades uppfostringspolitik och dess närmaste
uppgifter” (1910), ”Religionsundervisningen i
folkskolan” (1915) och ”Nutidsfrågor på
uppfostrans område” (I, 1911; II, utg. av J. Franzén,
1919)-
Som politiker intog B., som alltsedan 1891 var
led. av Andra kammaren, en inflytelserik
ställning inom folkpartiet och sedan inom Liberala
samlingspartiet. Politiska skrifter av hans hand
äro ”Inför genombrottet” (1906) och ”Under 1914
års kris” (1914). Under urtima riksdagen 1914
författade han motiveringen till den liberala
motionen rörande lantförsvaret. B. utmärktes av
stor förståndsklarhet och var ofta skarp som
polemiker, men i det hela präglades hans
offentliga uppträdande av besinningsfull klokhet.
3) Hjalmar B., den föreg:s bror, pedagog
(f. 1859 27/i). Han var lärare vid Finspångs
folkskola 1878—81 och vid Klara församlings
folkskola i Stockholm 1881—1914. Dessutom var
han 1897—1914 slöjdinspektör vid Stockholms
folkskolor. Åren 1914—17 tjänstgjorde han vid
Lär overksöver styrel sen och
Folkskoleöverstyrel-sen som inspektör och sakkunnigt biträde i fråga
om undervisningen i manlig slöjd, blev 1917 extra
led. av Skolöverstyrelsen och förordnad att som
sakkunnig biträda vid utredningen om ordnandet
av den lägre tekniska och lägre
handelsundervis-ningen samt av fortsättningsskolorna. 1919—26
var han undervisningsråd. B. är varm anhängare
av B. 2:s pedagogiska reformidéer och har särsk.
verkat för att bereda plats åt slöjden inom
folkskol eundervisningen. 1942 utg. han ”Hågkomster
från en lång levnad”.
4) T o r B., son till B.2), historiker, arkivman
(f. 1885 7/ii). Han blev fil. dr i Stockholm 1920,
amanuens s. å. och 1925 andre arkivarie i
Riksarkivet samt 1937 förste arkivarie. Jämte
gra-dualavh., ”Johan Skytte, hans ungdom och
verksamhet under Karl IX:s regering” (1920), har
B. bl. a. författat ”De särskilda fögderierna för
förbrutna gods under Karl IX:s och Gustav II
Adolfs regeringar” samt ”Riksdagens utveckling
under den äldre Vasatiden 1521—1592” (”Sveriges
riksdag”, avd. I, bd 2, 1935).
5) Yngve B., den föreg:s bror, konstnär (f.
1887 23/ia). Han studerade i Göteborg och Paris,
har utmärkt sig som tecknare, framför allt genom
de kvickt och temperamentsfullt i Sergelstil
utförda bilderna till ”Fredmans sånger” (1917) och
”Fredmans epistlar” (1918). Han har även utfört
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
