- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 2. Asura - Bidz /
705-706

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergart - Bergartsmetamorfos

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

705

Bergartsmetamorfos

706

temperatursänkning, karakteriseras de av en
lagbunden kristallisationsföljd mineralen emellan
och en fullkristallinisk, oftast likkornig struktur:
de benämnas abyssiska el.
djupbergarter. Ha de däremot stelnat vid jordytan,
hastigt och under atmosfärstryck, karakteriseras de
vanligen av ofullständig kristallisation med
resterande glasig mellanmassa och benämnas e f f
u-siva el. ytbergarter. Hit räknas alla
vulkaniska produkter, som härröra från den ytliga
vulkanismen. S. k. gångbergarter förena
i sitt bildningssätt djupbergarternas
tryckförhållanden med ytbergarternas hastiga avkylning och
erhålla därigenom oftast en karakteristisk
porfy-risk struktur.

De sedimentära bergarterna ha en
mekanisk eller kemisk sönderdelning av
jordskorpans ytlager att tacka för sitt råmaterial.
Detta har genom vattnets el. vindens förmedling
bortförts från sin primära klyft och på mekanisk
el. kemisk väg åter bringats till avlagring.
Sålunda bildas väl skiktade bergarter av relativt
enhetlig kemisk sammansättning med en genom
nötning av mineralkornen el. genom kemisk
ut-fällning framkallad karakteristisk struktur.

Förutom ovannämnda båda genetiskt väl skilda
bergartstyper brukar man räkna med en tredje
grupp, de s. k. m e t a m o r f a b. (se
Bergartsmetamorfos).

Inom varje av ovannämnda bergartsgrupper
har man sedan genomfört en detalj indelning,
huvudsaki. grundande sig på den kemiska och
den därav beroende mineralogiska
sammansättningen. Så indelar man eruptivbergarterna i
sura, intermediära och b a s i s k a,
alltefter kiselsyrehalt. En ytterligare indelning
grundar sig på arten av de ljusfärgade mineralen
(fältspater, fältspatoider) och en vidare
underindelning på de mörkfärgade mineralen (pyroxen,
hornblände, glimrar).

Inom de abyssiska b. betecknas de sura
typerna med gruppnamnet graniter, de
intermediära med namnen syeniter, dioriter,
monzoniter, alltefter arten av
fältspatut-vecklingen, de basiska med namnen n e f e 1 i
n-syeniter, ioliter, gabbror, ess ex
i-t e r, alltefter halten av fältspat el. fältspatoider.
Slutligen har man en serie s. k. u 11 r a b a s i
s-k a b., karakteriserade genom frånvaron av
fält-spatmineral, t. ex. olivinsten, s k i 11 e
r-sten, pyroxenit. Dessa b. visa ofta
tendens att blott innehålla ett bergartsbildande
mineral. De eruptiva malmerna
(järnmalm, k r o m j ä r n) äro slutled i en sadan
genom naturlig differentiation bildad extrem
typ. Särskilt alkalibetonade b., kännetecknade
genom nefelin- och leucitmineral el. alkalihaltiga
pyroxener och hornbländen, kallas
alkali-bergarter och utmärka sig ofta genom sin
rikedom på sällsynta mineral. — Inom de e f f
u-s i v a b. få vi efter samma indelningsgrund 1
i-pariter (sura), trakyter, andesiter
(intermediära), basalter (basiska) och m a
g-m a b a s a 11 e r (ultrabasiska) och d i a b a s e r.
NF II — 23

Gångbergarterna har man i
nomenklaturen velat karakterisera genom att efter
motsvarande abyssiska bergartsnamn vidfoga som epifix
-p o r f y r, t. ex. granitporfyr, dioritporfyr etc.

De sedimentära b. indelas efter kemisk
sammansättning, med hänsynstagande till grovlek
och fasthet i materialet, i mekaniska s
e-d i m e n t, t. ex. konglomerat, sand, sandsten, lera,
lersten, krita, kalksten, märgel, kemiska
sediment, t. ex. gips, anhydrit, salt, kalksinter,
e o 1 i s k a sediment, t. ex. lössbildningarna,
och glaciala sediment, t. ex. morängrus.

Bergartsmetamorfos [-å’s]. Såväl
sedimentära som eruptiva bergarter kunna under jordens
utveckling så starkt förändras, att det ofta är
förenat med avsevärda svårigheter att avgöra, vad
bergarten ursprungligen varit. Sådana mer el.
mindre förändrade bergarter kallar man m e
tamo r f a och förändringen de undergå
bergart s-m etamorfos. Orsaken till b. kan anses
vara, att den urspr. mineralassociationen i
bergarten under senare inträdande förändrade tryck- och
temperaturförhållanden ej mera representerar den
stabila kombinationen av de bergarten
uppbyggande kemiska föreningarna. Nya mineral och
mineralassociationer med nya strukturdrag
bildas då efter hand, tills en fullt ny bergart så
småningom uppstått, där man kanske blott med
svårighet kan spåra en el. annan rest av ännu ej
omsatta primära mineral el. strukturdrag (r
e-1 i k t e r).

Alltefter arten av de krafter, som antagas
åvägabringa en b., indelas den i följande:

i) Kontaktmetamorfos. De
kontakt-metamorfa bergarterna äro bundna vid
magma-kontakter, där den inträngande glödande
mag-man genom en hastig temperaturstegring i
sido-bergarten åstadkommer den förändring, som tar
sig uttryck i en mineralnybildning, varvid stabila
mineralassociationer inträda vid högre
temperaturer. Trycket förblir i det hela oförändrat.
Karakteristiska kontaktmineral äro andalusit,
granat, cordierit.

2) Dynamisk metamorfos. Ingen
väsentlig temperatur förhöj ning, undantagandes en
rent mekanisk friktionsvärmeutveckling. Starkt
ensidigt tryck, varvid bergarten ger efter och
blir mer el. mindre starkt sönderknådad (m y 1
o-n i t i s e r a d) utan mineralnybildning (k a t
a-klas). Förekommer vid bergskedjebildning el.
förkastningar.

3) Regional metamorfos. Ensidigt
tryck jämte temperaturhöjning. Strukturell
omorientering genom att de nybildade mineralen
söka orientera sig efter den dominerande
tryckriktningen. Förekommer vid bergskedj ebildning.

4) Djupmetamorfos. Högt, allsidigt
tryck jämte hög temperatur. Massformig
mineralnybildning. En förhandenvarande
parallellstruktur utplånas. Förhållandena närma sig de
magmatiska, och de dj upmetamorfa bergarterna
närma sig också alltmer de rent magmatiska
djupbergarterna. I vissa fall kan under denna
metamorfos bergarten åter uppsmältas (regenere-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:13:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffb/0441.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free