Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergius, 2. Peter Jonas - Bergius, Nicolaus - Bergius, Friedrich - Bergkalk - Bergklint, Olof - Bergkristall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
729
Bergius—Bergklint
730
nämndes 1766
därjämte till assessor i
nämnda kollegium. —
B. skrev talrika
botaniska arbeten och
blev bekant som
farmaceutisk kemist
genom det berömda
arbetet ”Materia
medi-ca” (1778). Av stort
värde äro de
undersökningar, som B.
ägnade de smittosamma
sjukdomarna i
Sverige, deras uppkomst
och spridningssätt. B. står även som en av de
tidigaste målsmännen för svensk
medicinsk-histo-risk forskning (”Om Stockholm för 200 år sedan
och Stockholm nu för tiden”, 1758). Han
skapade i sin egendom vid Karlbergsallén i Stockholm
en mönsterträdgård, som han 1784 testamenterade
till Vet.-akad. (se Bergianska stiftelsen).
Be’rgius, N i c o 1 a u s, präst, författare (1658
—1706). Han blev 1691 ord. predikant vid
franska luterska församlingen i Stockholm, dess
kyrkoherde samt assessor i stadskonsistoriet 1694.
Han utnämndes 1700 till superintendent i
Inger-manland, 1701 till generalsuperintendent i Livland
och prokansler för akad. i Pernau, s. å. till teol.
prof, vid denna akad. och 1703 till kyrkoherde
vid därvarande tyska församling. B. genomgick
1688—89 en svår själskris, varunder en from
högättad dam, Christiana Juliana Oxenstierna,
sökte trösta honom; dem emellan uppstod då
kärlek, och det väckte ett oerhört uppseende,
då det blev känt, att hon 1691 i hemlighet vigts
vid den ofrälse prästmannen. För att vinna
inflyttade fransmän för luterska läran upprättade
B. en fransk skola i Stockholm. Som stiftschef
i östersjöprovinserna var han synnerligen nitisk,
sökte förmå ingermanländarna att överge de
ryska kyrkorna, lade grund till ett offentligt
bibliotek i Narva och ivrade för spridning av de
kyrkliga böckerna på estniska, tyska och lettiska.
I studiet av ryska språket var han en
föregångsman, och han utgav en översikt av rysk
kyrko-och lärdomshistoria, ”Exercitatio
historico-theo-logica de statu ecclesiæ & religionis
Mosco-viticæ” (2 dir, 1704—05).
Be’rgius [-gios], Friedrich, tysk kemist,
nobelpristagare (1884
—1949). Han blev fil.
dr i Leipzig 1907 och
1911 doc. vid tekn.
högskolan i Hannover,
där han påbörjade
arbeten om
stenkoisbildningen och om
hydre-ring av stenkol och
olja. Som chef för Th.
Goldsmidt A.-G:s
vetenskapliga laboratorium från 1914 fick B.
tillfälle att tekniskt
genomföra kol- och
olj ehydreringen, vilka arbeten fortsattes i allt
större skala till 1927, då metoden
förvärvades av I. G. Farbenindustrie Aktiengesellschaft,
där den ytterligare utvecklats. För sina insatser i
kol- och oljehydreringens utveckling till en
tekniskt användbar metod fick B. jämte Karl Bosch
Nobelpriset i kemi 1931. B. har jämte E.
Hägg-lund sedan 1916 utfört forskningar rörande
trä-försockringen, vilken fått sin tekniska lösning.
Bergkalk, se Karbonsystemet.
Bergklint, Olof, skald och estetiker (1733
—1805). Han blev
1753 student i Uppsala
och stiftade 1758 i
Stockholm det
litterära sällskapet
”Vitterlek”, till vars
publikationer (utg. under
titeln ”öfningar”) han
bidragit med flera
dikter. Han blev i
Uppsala informator
för Johan Gabriel
Oxenstierna. 1765 blev
han doc. i Uppsala,
1774 flyttade han till
sin födelseort,
Väster
ås, som lektor vid gymnasiet. 1873 utnämndes han
till kyrkoherde i Gladsax i Skåne.
B:s diktning (”Ode öfwer motgången”, ”Ode
öfwer lifwet”, ”Den blinde” m. m.) ansluter sig
i huvudsak till den samtida odediktningen, sådan
den representerades av Pope, Jean Baptiste
Rousseau m. fl. Emellertid ligger B:s betydelse mera
Bergkristaller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
