Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergshantering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
751
Bergshantering
752
träder en ny period för b. därigenom, att de i
livlig utveckling stadda naturvetenskaperna (kemi
fysik, geologi och mineralogi) med sina resultat
i hög grad främjade dess utveckling enligt
vetenskapliga grunder.
Sverige har flera berömda namn fästa vid
sin b., t. ex. Em. Swedenborg, S. Rinman, U.
Hjärne, Cronstedt, Tilas, Sefström, Ekman,
Åkerman, Brinell m. fl. B:s utveckling har även i
hög grad främjats genom den under benämningen
Jernkontoret 1747 bildade, kraftigt verksamma
sammanslutningen mellan de svenska bruksägarna.
Guldet torde vara en av de först upptäckta
metallerna. Tidigast torde det ha utvunnits
genom enkel utvaskning ur flodernas sand. Senare,
då dessa fyndorter utnyttjats, började man
utgrävningar ur sekundära lager och först därefter
gruvdrift i fast berg. Vid bergverk i Egypten
vanns på 1400-talet f. Kr. guldet genom
ordentlig gruvdrift. Redan då förutsatte utnyttjandet
av guldmalmen vissa metallurgiska kunskaper,
särsk. ett skickligt handhavande av elden.
Närmast guldet torde koppar vara den
metall, som tidigast kom till användning. Koppar
var bekant i Mindre Asien och Egypten redan
i femte årtusendet f. Kr. Mindre Asiens
koppargruvor voro också länge föremål för en storartad
gruvdrift. — Efter guldet och kopparn torde
tenn ha blivit en av de först kända metallerna,
då tennmalmen förekommer uppe i jordytan och
är så tung, att den med nödvändighet måste
uppmärksammas. Tennet var bekant, långt innan
Mindre Asiens folk inträdde i historien. Tennets
användning som metall är oväsentlig, men dess
legering med koppar, bronsen, har haft så
stor betydelse för människosläktets utveckling,
att de skandinaviska arkeologerna givit dess namn
åt en av de förhistoriska kulturperioderna,
bronsåldern.
Silver torde ha kommit i allmännare bruk
först efter guld och koppar, emedan nästan
allt silver antagligen måst framställas ur malmer.
— Bly lärde man förmodligen framställa
samtidigt som silver, då blyglansen är den
allmännast förekommande silvermalmen. Blyglansens
starka glans och höga vikt rättfärdiga den
förmodan, att man försökte sig på att behandla den
i eld, då den var obrukbar i det tillstånd man
funnit den.
Om järnets ålder ha många olika meningar
kommit till uttryck. En del forskare förlägga
dess första upptäckt till förhistorisk tid. O.
Mon-telius ansåg sig dock kunna bevisa, att järnet
åtminstone icke varit i allmännare bruk tidigare
än omkring 1500 år f. Kr. Vid denna tid synes
järnet ha tillverkats på Kreta samt av egypterna,
och flera till vår tid bevarade väggmålningar
åskådliggöra, huru det blåstes. — Till norra
Tyskland och Skandinavien torde
jär-net ha kommit 800 å 1000 år f. Kr. men då
endast som en dyrbarhet. Först på 600-talet f.
Kr. är järnet i så allmänt bruk, att
järnåldern kan anses ha börj at. I århundraden
framåt tillverkades järn blott i mindre
kvantiteter och på ofullständiga sätt.
Dannemora gruva 1770. Fr. v. klockstapeln, väderkonst
till gruvpumparna, maskinhuset för Triewalds ”eld- och
luftmachin” samt malmuppfordringsverk med
hästvandringar. Akvarell av C. B. Wadström.
När stenkol upptäcktes el. först började
användas, är icke känt. I England infördes
emellertid 1379 en statsavgift på kol, och 1421
belädes allt kol, som såldes till personer, vilka
icke hade handelsprivilegier i Newcastle, med en
avgift av 3å penny per ton. Ända till slutet av
1500-talet voro dock trä och träkol det enda
bränsle, som kom till användning inom
bergshanteringen. 1619 började engelsmannen Dud
Dudley försök med såväl malmsmältning som
metallraffinering med tillhjälp av stenkol och
fortsatte länge under stora svårigheter därmed.
Dudleys idéer återupptogos först omkring 1733
av A. Darby, som började använda koks i
masugnen. Från denna tid kommo stenkolen allt
mer och mer till användning. Ångmaskinens
uppfinning i slutet av 1700-talet inverkade därvid
i hög grad. Då därigenom de i dagen utgående
kolflötserna snart utbrötos, måste dessa följas på
djupet och verklig gruvbrytning anordnas.
Till b. torde också kunna räknas uppsökandet
och tillvaratagandet av bergolja el.
petrole-u m. Bakus brinnande olj ekällor omtalas redan
i forntiden, men på att utnyttja dem tänkte ingen
förrän långt senare.
Om de egentliga bergverken i äldsta tider äro
nästan inga underrättelser bevarade, med
undantag för en del uppgifter om feniciernas,
egypternas och romarnas arbeten, och man är därför
hänvisad till endast förmodanden. Tecken till
ordnad gruv- och hyttdrift i Tyskland finnas från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
