Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berlin, Karl - Berlin, Nils Johan - Berlinare - Berlin-Babelsberg (Sternwarte Berlin-Babelsberg) - Berliner, Emile - Berlinerblått - Berliner Börsen-Zeitung - Berliner Lokal-Anzeiger - Berliner Staats- und Domchor - Berliner Tageblatt - Berliner Zeitung am Mittag - Berling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
791
Berlin—Berling
792
Borås och från 1913 vid Tekniska läroverket i
Malmö. B. hade stort intresse för äldre svensk
arkitektur och ledde flera
byggnadsrestaurering-ar. Tills, m. F. Hazelius utgav B. 1916 bl. a.
”Skånska gårdar och hus” och medverkade i F.
Hazelius’ ”Skånska prästgårdar” (1920—21).
Berlin, Nils Johan, ämbetsman, kemist
(1812—91), fil. mag. 1833 och, sedan han vintern
1833—34 åtnjutit Berzelius’ personliga
handledning, sistnämnda år
docent i kemi, varefter
han idkade medicinska
studier och
promoverades till med. dr 1837;
adjunkt i kemi och
farmaci vid Karol.
inst. 1839, e. o. prof, i
farmakologi vid Lunds
univ. 1845, prof, i
kemi och mineralogi 1847
samt i medicinsk och
fysiologisk kemi 1862.
B. utnämndes 1864 till
generaldirektör och
t. f. ordf., 1873 till
ordf, i Sundhetskollegium (fr. o. m. 1878
Medicinalstyrelsen) ; tog avsked 1883.
Såsom akademisk lärare intog B. ett mycket
framstående rum; såsom författare av allmänt
lästa läroböcker har han i hög grad främjat och
höjt den kemiska och farmakologiska bildningen
inom vårt land. Såsom mångårig chef för det
svenska medicinalväsendet utvecklade B. en
rastlös och fruktbärande verksamhet. Genom sina för
folkundervisningen avsedda skrifter gjorde han
sitt namn känt även utanför Sverige. Hans
”Lärobok i naturläran för folkskolor och
folkskollärare-seminarier” (1852) och ”Läsebok i
naturläran för Sweriges allmoge” (1852) äro mönster
för dylika arbeten.
Berlinare, en lätt, fyrsitsig vagn, liknande en
landå, med nedfällbar sufflett.
Berlin-Babelsberg (Sternwarte
Berlin-Babelsberg), astronomiskt observatorium
invid Potsdam, byggt 1911—14. Bland
instrumenten märkas särsk. ett spegelteleskop med 120
cm öppning och 8,4 m brännvidd. Refraktorerna
äro uppställda i en gemensam byggnad,
spegelteleskopet och de tre meridianinstrumenten äro
däremot uppställda i särskilda byggnader. Det
äldre observatoriet, grundat 1832, låg vid
Encke-platz inne i Berlin.
Berliner, E m i 1 e, tysk-amerikansk uppfinnare
(1851—1929). Han patenterade 1878 en
mikrofonkonstruktion och berikade från 1887
grammofontekniken med en rad praktiska uppfinningar
och förbättringar. B. konstruerade även en
bensinmotor med roterande cylindrar och gjorde
uppfinningar till förbättring av akustiken i rum.
Berlinerblått, ferriferrocyanid, teoretisk
formel Fe4 [Fe(CN)e]3, det vanligaste bland de blåa
färgstofterna. Framställes av järnklorid el.
järn-vitriol och gult blodlutsalt. I det senare fallet
måste ett oxidationsmedel användas. På senaste
tiden utföres oxidationen även på elektrolytisk
väg. Stoftet utmärkes av sin finkornighet och
starka blå färg med dragning åt grönt.
Sistnämnda egenskap betingar dess användning till
gröna blandningsfärger, såsom kromgrönt,
zink-grönt, oljegrönt o. s. v. På grund av sin
oerhörda färgstyrka kan det utdrygas med tungspat,
gips, kaolin, stärkelse o. dyl. liksom även
blandnings färgerna. B. användes företrädesvis i olja
till tryckfärg, färgning av rullgardiner, papper
och tapeter samt som vanlig oljefärg.
Berliner Bö’rsen-Zeitung [-tsai’toQ] uppsattes
1855 och hade nationalliberal färg. B. var
huvudsaki. organ för handels- och industrikretsar.
Tidningen var under nazistregimen nominellt
självständig och stod under inflytande av riksvärnet.
Berliner Lokäl-Anzeiger [-a’ntsaigar]
uppsattes i Berlin 1833 av Aug. Scherl. Till en början
politisk färglös, arbetade sig tidningen genom
förträffligt reportage, rikliga telegram och
modern teknik upp till betydande spridning. Den
upptog i sig 1934 tidningen Der Tag.
Berliner Staats- und Domchor [-Jtä’ts ont
då’mkår], tidigare kallad Königlicher
Hof- und Domchor, en av gossar och män
bestående blandad kör vid domkyrkan i Berlin.
Den fick sin slutliga organisation 1838—42 med
Mendelssohns tillhjälp och anslöts 1919 till
mu-sikhögsk. i Berlin-Charlottenburg.
Berliner Tägeblatt grundades 1872 i Berlin
av Rudolf Mosse. Tidningen fick en vidsträckt
spridning och var ledande organ för det
demokratiska partiet i Berlin fram till 1933, då den blev
organ för Arbetsfronten. Den sammanslogs 1939
med Deutsche allgemeine Zeitung. Huvudred, för
B. var 1906—33 den bekante politiske skribenten
Theodor Wolff.
Berliner Zeitung am Mittag [-tsaiToq-],
vanligen kallad B. Z., en före 1933 mycket spridd
middagstidning i Berlin, utgiven av Ullsteinska
tidningsförlaget.
Be’rling, svensk-dansk boktryckare- och
tid-ningsutgivaresläkt, härstammande från
Mecklenburg. På 1730-talet inflyttade från Tyskland
bröderna Ernst Heinrich B. (1708—50)
och Carl Gustaf B. (1716—89), den förre
till Danmark, där han uppsatte Berlingske
Tiden-de (se d. o.), den senare till Lund, där han 1745
övertog akademiboktryckeriet. Detta innehades
sedermera av hans son och av sonsonen Carl
Fredrik B., vilken utgav Lunds Weckoblad
1809—32 och Malmö Tidning 1813—35 samt från
1822 var akademiräntmästare i Lund. Hans son
Fredrik Johan B. (1808—76) upparbetade
väsentligt Berlingska boktryckeriet (se d. o.) och
förenade därmed ett stilgjuteri; han utgav 1832—
39 Lunds Weckoblad. Hans yngre bror E
d-ward B. (1813—83) blev 1844
universitetsbibliotekarie och utgav bl. a. det sakrika
stadshisto-riska arbetet ”Lund” (1859; tillägg 1868,
sammandragen ny uppl. 1879).
Mest bekant av släktens danska gren är Johan
Carl Ernst B. (1812—71), ägare och utgivare
av Berlingske Tidende. Han stod högt i gunst
hos Fredrik VII och var förtrogen vän till
dennes älskarinna Louise Rasmussen (med tiden
gre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
