Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bernard, 2. Jean-Jacques - Bernard de Ventadour - Bernardin de Saint-Pierre - Bernardino, San, Bernhardin(o) - Bernau - Bernauer, Agnes - Bernays, Jakob - Bernburg - Berndes, Anton Ulric - Bernecker, Erich - Berner, Albert Friedrich - Berner, 1. Hagbard - Berner, 2. Carl - Berner Oberland - Berners, Gerald - Bernesk - Bernfeld, Siegfried
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
805
Bernard de Ventadour—Bernfeld
806
världskriget, påverkad av freudianska idéer men
även av Maeterlinck och framför allt Tjechov,
”tystnadens teater” el. — med hans egen term —
”det outsagdas teater”, en realistisk
vardagsdra-matik med oväntat öppnade utsikter mot det
okändas värld. Nämnas må ”Le feu qui reprend
mal” (1921), ”Martine” (1922), ”L’invitation au
voyage” (1924), ”Le printemps des autres” (s. å.)
och L’åme en peine” (1926; ”En själ i nöd”,
Stockholm 1930). B., som en tid under tyska
ockupationen av Frankrike satt i
koncentrationsläger, har även skildrat sina erfarenheter
därifrån.
Bernard de Ventadour [bärnä’r da vätadö’r],
se Provensalska litteraturen.
Bernardin de Saint-Pierre [bärnardä’ da [-sä-piä’r],-] {+sä-
piä’r],+} J. H., se Saint-Pierre.
Bernardino, San B., B e r nh a rd i n(o),
ett 2,063 m högt bergspass i Graubünden,
Schweiz, ledande från Hinterrheins dal till Val
Mesocco och Bellinzona. B. är uppkallat efter
den helige Bernardino av Siena, som verkade här
i början av 1400-talet.
Be’rnau, stad i Brandenburg, 20 km n. ö. om
Berlin; 15,000 inv.. Grundlagd 1142;
textilindustri.
Be’rnåuer, Agnes, borgardotter i Augsburg,
blev 1432 i hemlighet förmäld med hertig
Albrekt av Bayern. Men dennes fader, hertig Ernst,
lät under sonens frånvaro häkta och döma Agnes
till döden som trollpacka och kasta henne i
Donau 1435. Folkvisan och modern diktning
(Hebbel) ha besjungit denna tragedi.
Bernays [bä’rnåis], Jakob, tysk filolog av
judisk börd (1824—81), prof, i Bonn. Han
behandlade förtjänstfullt grekernas filosofiska
litteratur, särsk. Aristoteles.
Bernburg, stad i Anhalt, Tyskland, vid Saale;
42,000 inv. B. var 1603—1863 residensstad för
huset Anhalt-B. B. är med salt-, socker- och
maskinfabriker Anhalts viktigaste industristad.
Under 2:a världskriget voro flygplanfabriker här
föremål för våldsamma bombangrepp.
Berndes, Anton Ulric, konstnär (1757
—1844). Ansedd miniatyrmålare, utförde han
också porträtt m. m. i mezzotint. Även hans son
Johan Bernhard B. (1792—1834) utförde
några blad, mest porträtt, i mezzotint.
Be’rneker, E r i c h, tysk slavist och baltolog
(f. 1874), prof, i München. B. har bl. a. utgivit
”Die preussische Sprache” (1896), ”Slavische
Chrestomathie” (1902) och ”Slavisches
etymolo-gisches Wörterbuch” (1908; ofullb.) och fortsatte
efter Jagi c utgivandet av Archiv für slavische
Philologie.
Bemer, Albert Friedrich, tysk
rätts-lärd (1818—1907), prof, i straffrätt vid univ.
i Berlin från 1861. Berömd är B :s ”Lehibuch
des deutschen Strafrechts” (1857).
Berner. 1) Hagbard Emanuel B., norsk
politiker (1839—1920). Jur. kand. 1863, övertog
han 1869 redaktionen av Dagbladet, som under
hans ledning (t. o. m. 1879) blev vänsterns
huvudorgan. B. framlade 1879 det första förslaget om
unionsmärkets borttagande ur Norges flagga och
tog livlig del i ”flaggstriden” ända till förslagets
slutliga seger 1898. Stortingsman 1880—88,
gjorde B. sig bemärkt genom omfattande kunskaper
i stats rättsliga och ekonomiska frågor. B. var
1898—1912 borgmästare i Kristiania. Som
tidningsman och stortingsman var B. en slagfärdig
och djärv agitator även för mycket långt gående
reform- och nyhetskrav.
2) Carl Christian B., den föreg :s kusin,
politiker (1841—1918). Han var direktör för
tekniska skolan i Bergen 1874—91.
Stortingsman 1886—91, 1895—1909, blev B. snart
president i odelstinget och var alltsedan 1898
president i stortinget. Som oppositionens ledare
framlade B. 21 febr. 1891 den efter honom uppkallade
dagordningen, som medförde ministären Stängs
avgång. I Steens första ministär (1891—93) var
B. först medlem av statsrådsavdelningen i
Stockholm, sedan kyrkominister. En särskilt
betydelsefull roll spelade B. vid händelserna i samband
med unionsupplösningen 1905. Han var nämligen
icke blott stortingets president och led. av
kon-stitutionskommittén utan även ordf, i
”specialkommittén” för
konsulatsakens genomförande, ledde stortingets
förhandlingar 7 juni
samt var delegerad i
Karlstad. Han var
även ordf, i den storr
tingsdeputation, som
20 nov. s. å. till
danske konungen
framförde budskapet om
valet av hans sonson
prins Karl till konung
i Norge. — B:s söner
Jörgen Haslef B.
(f. 1873) och Carl
B. (f. 1877) upprättade 1903 den ansedda
arkitektfirman Berner & Berner, som bl. a. lett
Nobelinstitutets ombyggnad och byggt ”Böndernes
hus” i Oslo.
Berner Oberland [åTorlant], s. delen av
kantonen Bern.
Berners [bo’naz], GeraJd Hugh
Tyrwhitt-Wilson, baron B. (1918), engelsk kompositör (f.
1883). Han var i diplomatisk tjänst 1909—20,
studerade instrumentation för Stravinskij och
Casella men är huvudsakligen autodidakt. B. har
blivit omtalad som ett modernismens enfant
ter-rible men är särskilt i sitU^emland också
uppskattad för sina ironiska och humoristiska
intentioner. Betecknande äro titlarna på hans första
utgivna verk, tre sorgmarscher för piano: ”för
en statsman; en kanariefågel; en rik moster”. B.
har även komponerat ”Valses bourgeoises” för
piano, orkesterverket ”Fantaisie espagnole”,
en-aktsoperan ”Le carosse du Saint-Sacrement”
m. m.
Berne’sk, se Berni.
Bernfeld [-fält], Siegfried, österrikisk
psykolog (f. 1892), en av psykoanalysens främsta
företrädare. B. har framför allt intresserat sig
för psykologien och sociologien men även arbetat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
