Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bert, Paul - Berta - Bertelmaskin, bettelmaskin - Bertel-Nordström, Engelbert - Bertelsen, Erik - Berthelot, Henri - Berthelot, 1. Marcelin - Berthelot, 2. Philippe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
825
Berta—Berthelot
826
Paul Bert.
ningsminister i dennes
”stora ministär” 1881
—82. Han blev 1886
generalresident i
Ton-kin och Annam och
dog i Hanoi 11 nov.
s. å.
Berta, ”den heliga”
(d. omkr. 615),
fran-kisk konungadotter
och omkr. år 584 g. m.
konung Ethelbert av
Kent. Hon förmådde
honom att mottaga
påvens sändebud
Augustinus och att
övergå till kristendomen.
Detta var inledningen till hela Englands
kristnande.
Bertelmaskin, numera kallad b e 11 e 1 m
a-s k i n, plåtvikningsmaskin, använd vid
bleck-slageri.
Bertel-Nordström, Gustaf Adolf
Engel-bert, finländsk-svensk konstnär (f. 1884 19A).
Efter studier i Stockholm, Köpenhamn och Paris
har han framträtt dels som grafiker och tekniker,
dels som målare särsk. av stockholmska
kvälls-och nattmotiv, dramatiskt betonade kustlandskap
samt clownbilder. Han har även försökt sig som
teaterdekoratör.
Bertelsen, Erik, dansk författare (f. 1898).
B. föddes i ett fiskarhem i Harboör på Jyllands
västkust, genomgick 1920—21 Bukhs
gymnastik-högsk. i Ollerup, var en tid lärare, arbetade 1924
—30 på en silverfabrik och har sedan levt som
skriftställare. B. är främst havets och fiskarnas
skildrare. Han debuterade 1921 med romanen
”Havets börn”. 1930 kom romanen ”Revlernes
ridder”, 1938 ”Dagen bryder frem”, 1939.”Mænd
på havet” och 1940 ”Kvinder ved stranden”,
vilka tre senare skildra jylländska fiskares liv
under senare hälften av 1800-talet. Andra av
hans romaner behandla danskt skolliv, småländskt
bondeliv (”Over paa solsiden”, 1937) och
arbetarlivet. B. har även framträtt som lyriker.
Berthelot [bärtlå’], Henri Mathias, fransk
general (1861—1931). Han tjänstgjorde i Tonkin
1885—87, blev 1910 chef för ett
infanteriregemente och 1913 brigadgeneral samt 1915
divisionsgeneral. Under 1 :a världskriget förde B. först
olika befäl på västfronten. Mest känd har B.
blivit genom de honom givna uppdragen att vara
Frankrikes delegerade först vid rumänska armén,
som han reorganiserade, och därefter vid den
amerikanska. Juli—okt. 1918 var han chef för
5:e armén och därefter chef för fransk-engelska
armén på Balkanhalvön. Efter fredsslutet var
B. guvernör i Metz 1919—21 och i Strasbourg
1922—27.
Berthelot [bärtlå’]. 1) Pierre Eugène
Mar-celin B., fransk kemist (1827—1907). B. var
■en av 1800-talets största naturforskare och har
-utövat stort inflytande på sin samtids kemiska
uppfattning. Han var prof, vid École de phar-
macie i Paris 1859—64 och vid Collège de France
från 1864 samt efter Pasteur 1889 en av Franska
vetenskapsakad:s ständiga sekr. B. var 1876—
88 generalinspektör för den högre
undervisningen, valdes 1881 till senator på livstid, var dec.
1886—maj 1887 undervisningsminister i
ministären Goblet samt nov. 1895—mars 1896
utrikesminister i ministären Bourgeois. Led. av Franska
akad. 1900.
B. har utfört betydande arbeten på alla
områden av kemien. Främst må ställas hans arbeten
över organiska föreningars syntes. Han var den
förste, som systematiskt sökte uppbygga den
organiska kemien på syntetisk grund; här må
nämnas syntesen av bensol, den mest berömda, vidare
de av acetylen och andra kolväten samt av
alkoholer. Senare ägnade sig B. främst åt
termokemiska forskningar och blev vid sidan av
dansken Julius Thomsen termokemiens grundläggare;
med hjälp av sin berömda ”kalorimetriska bomb”
kunde B. bestämma
förbränningsvärmena
med långt större
precision än någon förut.
Som ordf, i
”Vetenskapliga kommittén
för Paris’ försvar”
kom B. 1870 att börja
undersökningar över
sprängämnena; de
framlades i det
grundläggande verket ”Sur
la force de la poudre
et des matières
explo-sives” (1872). På
grund av försök med
steriliserad och icke-steriliserad jord gjorde B.
1885 gällande, att kvävets anrikning i jorden
måste förmedlas av kvävebindande
mikroorganismer. Sedan dess ägnade han sig alltmer i främsta
rummet åt växtfysiologi och jordbrukskemi.
B., som var utpräglat antiklerikal fritänkare
och republikan, blev under tredje republiken
snart en av de inflytelserikaste personerna i
landet på undervisningens och vetenskapens
områden. Hans förnämsta forskningar äro
sammanfattade i ”Chimie organique, fondée sur la
synthèse” (1860), ”Mécanique chimique fondée
sur la thermochimie” (2 bd, 1879) och
”Thermo-chimie” (2 bd, 1897). På äldre dagar
intresserade han sig mycket för kemiens — och
alkemiens — äldsta historia och utgav ”Les origines
de 1’alchimie” (1885) och ”La chimie au moyen
åge” (3 bd, 1893).
2) Philippe B., den föreg:s son, fransk
diplomat (1866—1934). Han anställdes 1904 i
franska utrikesministeriets politiska avdelning,
blev 1907 underdirektör för asiatiska ärenden
och fick med åren allt större inflytande på
ut-rikesärendenas faktiska ledning, särsk. den
kritiska veckan före krigsutbrottet 1914, då han
under utrikesministern Vivianis frånvaro på
Rysslandsresa var ministeriets ledande man, och
sedermera fram till Briands avgång i mars 1917
samt därpå under Clemenceau nov. 1917—jan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
