Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertram, Georg - Bertramrot - Bertrand, Henri Gratien - Bertrand, 1. Joseph - Bertrand, 2. Marcel - Bertrand, Louis (författare) - Bertrand, Louis (Aloysius; skald) - Bertran de Born - Bertrand-Thielprocessen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
831
Bertramrot—Bertrand-Thielprocessen
832
Isak och Esau. Detalj från Grabowaltaret av Meister
Bertram. Kunsthalle, Hamburg.
under inflytande av urförsamlingens
uppbyggelse-behov (”kulthistorisk” synpunkt, ”Die
Leidens-geschichte Jesu und der Christuskult”, 1922).
Han bekämpar den evolutioni sti ska
historieskrivningen (”Neues Testament und historische
Me-thode”, 1928).
Be’rtramrot, Rädix Pyre’thri, roten av
Ana-cyclus pyrethrum och Anacyclus officinarum,
innehåller ett harts med ihållande, skarp smak.
Bertrand [bärträ’], Henri Gratien, greve,
fransk general (1773—1844). Hans tapperhet i
slaget vid Austerlitz 1805 förvärvade honom
Napoleons synnerliga gunst. Hans
ingenjörs-skicklighet vid
byggandet av Donaubron 1809
belönades med
grevetitel. B. var Napoleons
förtrogne vän och
följde honom 1814 till
Elba och 1815 till S:t
Helena. Först efter
Napoleons död vände
han åter till Frankrike,
där han av Ludvig
XVIII återinsattes i
alla sina värdigheter.
Han följde 1840
prinsen av Joinville till S :t
Helena, då denne hämtade Napoleons lik till
Frankrike. B. ligger begraven i Invaliddomen i
Napoleons närhet.
Bertrand [bärträ’]. 1) Joseph Louis
Fran-qois B., fransk matematiker (1822—1900), prof,
vid Collège de France. B. har utg. flera gedigna,
brett anlagda läroböcker inom åtskilliga områden
av matematiken, bl. a. i differential- och
integralkalkyl och sannolikhetslära. Sin rent
vetenskapligt sett mest betydande insats har B. gjort inom
mekaniken och geometrien. Han blev 1874
Franska vet.-akad:s ständige sekr. och led. av
Franska akad. (1884). B. skrev bl. a. goda
biografier över d’Alembert (1889) och Pascal (1890).
2) M a r c e 1 B., den föreg :s son,
geolog (1847—1907). Han inträdde 1878 som
med-arb. vid Frankrikes geol. undersökning och blev
1886 prof, vid École des mines i Paris. B. var
den förste, som betr. Alperna framställde teorier
om över skjutningar och överveckningar av
lagren vid bergskedjebildningen. Hans arbeten äro
grundläggande för de moderna teorierna om
Alpernas (och bergskedjornas) byggnad, som senare
förts vidare av bl. a. Lugeon, Schardt, Argand
och Staub.
Bertrand [bärträ’], Louis, fransk författare
(1866—-1941). En av de främsta bland dem, som
skildrat de franska kolonierna, söker B. hävda,
att den romerska och icke den islamitiska
kulturen präglar medelhavsländernas folk. B:s
romaner äro färgrikt realistiska och livfulla: ”Le
sang des races” (1899), ”Le j ardin de la mort”
(1905), ”L’invasion” (1907; ”Invasionen”, 1922)
m. fl. I flera arbeten har B. även behandlat
nordafrikanska sociala och kulturella frågor. B. blev
led. av Franska akad. 1925. Av B:s senare
arbeten må nämnas ”Louis XIV” (1923), ”Histoire
de Napoléon” (1929), ”Philippe II” (s. å),
”Le roman de la conquéte 1830” (1930; om
Algeriet), ”Saint-Augustin” (1925) och ”Histoire
d’Espagne” (1932). B. har även skrivit om ”La
fin du classicisme” (1897) och Flaubert (1912).
Bertrand [bärträ’], Louis, vanl. kallad
Aloysius, fransk skald (1807—41). Okänd
under sin livstid och död i misär, vann B. en
hastig postum berömmelse med ”Gaspard de la
nuit” (1842; med inl. av Sainte-Beuve), en
samling prosaballader, som delvis inspirerats av E.
Th. A. Hoffmann. B. har i sin tur givit
Baude-laire viktiga uppslag.
Bertran de Born [bärträ’ da bå’rn], fransk
trubadur (omkr. 1135—omkr. 1210). Han
spelade en betydande roll i striderna mellan Henrik
II av England och dennes söner. Sedan B.
blivit tillfångatagen av Rikard Lejonhjärta, mot
vilken han uppeggat dennes yngre broder Henrik,
och erhållit tillgift av Rikard, förenades han i
en nära vänskap med sin förre fiende. Ständigt
redo att med sina lidelsefulla och kvickt satiriska
”sirventes” uppelda sin herres stridslystnad,
deltog B. även personligen i Rikards strider, med
undantag av tredje korståget. Efter Rikards död
drog sig B. tillbaka till klostret i Citeaux.
Bertrand-Thielprocessen [bärträ’-ti’l-], en
martinprocess, vid vilken två martinugnar an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
