- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 2. Asura - Bidz /
847-848

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beskow, släkt - Beskow, 1. Bernhard von - Beskow, 2. Gustaf - Beskow, 3. Bernhard - Beskow, 4. Natanael

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

847

Beskow

848

darålderman i Stralsund (1718—90), hade sönerna
Johan Jacob (1753—95), Henrik
Nikolaus (i759—1835) och Bernhard (1762
—1820), vilka inflyttade till Sverige och blevo,
den förstnämnde stadskirurg i Arboga, de
sistnämnda grosshandlare i Stockholm. Bernhard B.,
känd som framstående och förmögen köpman,
hade fem söner, av vilka B.i) var näst äldst.

1) Bernhard von B., författare (1796—
1868). Han ingick efter kansliexamen i Uppsala
1814 på ämbetsmannabanan, där han 1818 steg
till protokollssekr.

Hans huvudintresse
var litteraturen, och
redan 1816 debuterade
han i pressen med
dikter i akademisk stil.
1818—19 utgav han
”Vitterhetsförsök”,
välklingande verser
utan personlig
egendomlighet, varmt men
konventionellt
patriotiska. 1819—21
företog han en resa till
Danmark, Tyskland,
Schweiz och
Frank

rike. 1824 fick han Sv. akad:s stora pris för det
retoriska skaldestycket ”Sveriges anor”, senare
grymt kritiserat av Runeberg. Samtidigt gjorde
han en rask karriär, blev 1825 förste
expeditions-sekr. och handsekr. åt kronprins Oskar samt
adlades 1826. 1827—28 företog han en ny lång
utrikes resa. Han övergick nu till dramatiken och
följde därvid Schiller. Hans förstlingsarbete,
”Erik XIV” (1827—28), består av två stycken,
av vilka det ena skildrar Eriks fall, det andra
hans försoning. 1836 följde ”Torkel Knutsson”,
B:s bästa skådespel. Utförandet är ojämnt och
präglas av brist på historiskt sinne. Som
fortsättning skrev B. det vida svagare
folkungadra-mat ”Birger och hans ätt” (1837). 1833—34
utgav han sina ”Vandringsminnen”. B., som 1831
—32 varit chef för hovkapellet och Kungl.
teatern, blev 1832 hovmarskalk, lämnade därefter
tjänstemannabanan och utsågs 1834 till Svenska
akad:s ständige sekr. efter Franzén. Led. av
Vet.-akad. 1836; fil. hedersdr i Uppsala 1842.

B. utövade under dessa år en omfattande
publicistisk verksamhet. Han företrädde med stor
skicklighet de konservativa och monarkistiska
idéerna och utgav 1838—41 flera stridsskrifter.
Hos Karl Johan stod B. i stor gunst och blev
bl. a. 1843 upphöjd i friherr ligt stånd. Efter
Oskar I:s tronbestigning ägnade sig B.
uteslutande åt sin verksamhet som sekr. i Sv. akad.,
vilken tillvann sig allmänt erkännande. Flera av
B:s akademiska minnesteckningar äro samlade
under titeln ”Minnesbilder” (2 bd, 1860—66).
De äro stundom byggda på en omfattande
forskning, men både det konstfullt utarbetade språket
och den starkt panegyriska anläggningen göra
B. till en äreminnesförfattare i gammal stil.
Detta omdöme gäller också om hans historiska
skildringar. Han utgav vidare en
populärfiloso

fisk skrift, ”Om själens helsa” (1857), och
påbörjade sin självbiografi, ”Lefnadsminnen”, utg.
senast 1928 av Fr. Böök. B. utövade ett i många
avseenden storartat mecenatskap mot förf, och
konstnärer och testamenterade betydande summor
till de samfund och institutioner, som vårdade
de litterära, vetenskapliga och konstnärliga
idrotter, för vilka han intresserat sig.

2) Gustaf Emanuel B., den föreg:s brorson,
predikant, pedagog (1834—99). Han tjänstgjorde
efter sin prästvigning (1859) i flera
stockholms-församlingar till 1868, då den genom hans
initiativ uppbyggda Blasieholmskyrkan invigdes och
B. förordnades att upprätthålla högmässorna där.
B., som själv hyste en evangelisk-pietistisk
uppfattning, var i hög grad uppskattad som
predikant, själasörjare och konfirmationslärare. 1867
upprättade B. en privatskola för gossar, den s. k.
Beskowska skolan, som han ledde till 1883. —
B. har utg. ett flertal predikosamlingar samt
”Lefnadsminnen” (1899; 3:e uppl. 1910). —
Litt.: G. Wikmark, ”G. E. B. och
nyevangelis-men” (1943).

3) Bernhard August B., kusins son till B.i),
ståletsare (1837—1910). Han lärde vid Karl
Gustavs stads gevärsfaktori att etsa och förgylla
stål och utövade fr. o. m. 1880-talet detta
konsthantverk. Praktvapen för dekorationsändamål,
prydnadskärl, skrin och skrivuppsatser från hans
verkstad voro högt ansedda.

4) Fredrik Natanael B., brorson till B.2),
predikant, skolman (f. 1865 9/s). Han idkade
teologiska studier i Uppsala men avbröt dem
1888 och utbildade sig i figurmålning vid
Konst-akad. till 1893, varpå han 1895 tog sina
teologiska examina. Han lät ej prästviga sig men
antog 1896 en
befattning som predikant vid
ett i Djursholm
uppfört kapell, där han
verkade till 1932. Han
blev även lärare vid
Djursholms samskola
och var dess rektor
1897—1909. Som
predikant och
skriftställare utmärkes B. av
enkel klarhet, gedigen
ärlighet och levande
känsla för de
lyckligare lottades ansvar
inför det sociala
nödtill

ståndet. Hans sociala strävanden ha sedan 1912
främst samlats kring den då av honom och
fröken Ebba Pauli grundade Birkagården,
för vars folkhögskola han var föreståndare 1916
—30. Därjämte var han ordf, i det i dec. 1918
i Stockholm bildade Förbundet för
kristet samhällsliv till 1943. Senare har han
framträtt som radikal antimilitaristisk fredsvän.
B. blev 1918 teol. hedersdr i Lund, har flitigt
medverkat som föredragshållare vid kristliga
student- och ungdomsmöten, blev 1919 led. av
den kommitté, som utarbetade 1920 års förslag
till tillägg till 1819 års sv. psalmbok och
före

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:13:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffb/0532.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free