Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biblisk indelning - Biblisk teologi - Bibracte - Bibröd - Biby - Biceps - Bicêtre - Bichat, Xavier - Bichir - Bickerstaff, Isaac - Bicolor - Bicykel - Bida - Bidasoa el. Bidassoa - Bidault, Georges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
945
Biblisk teologi—Bidault
946
dock, för att ett historiskt grundat omdöme skall
vinnas, till inledningsvetenskapens sfär även
hänsyn till den utomkanoniska litteratur, som är
ägnad att sprida ljus över utvecklingen. En
betydelsefull senjudisk produktion kommer här i
betraktande, liksom även hela den grupp av till
de första århundradena hörande kristna skrifter,
vilka icke funno plats i kanon.
Inledningsveten-skapen har även att upptaga hela den
gammalkyrkliga traditionen till kritisk prövning. Dess
behandling av de olika problemgrupperna skall
till sist utgöra grunden för den
sammanhängande framställning av Israels religiösa
utveckling, kristendomens födelse och äldsta historia,
vilken blir uppgiften för den gammaltestamentliga
och nytestamentliga teologien el.
religionshistorien.
Biblisk teologi, särlagd i gammaltestamentlig
och nytestamentlig teologi, kallas den gren av
bibel vetenskapen, som har till uppgift att
undersöka de enskilda bibelböckerna med hänsyn till
den religiösa och etiska tankevärld, som
kännetecknar dem. Den läggning och art, som b. fått,
har växlat alltefter de krafter, som dominerat i
bibelforskningen. Föregående skeden med starkt
betonat dogmatiskt intresse ha vinnlagt sig om och
nöjt sig med att utarbeta och systematiskt ordna
”läroinnehållen” i de olika skrifterna, den moderna
bibelteologien känner sig starkt bunden vid en rent
historisk uppgift och metod. G. T:s b. blir på
detta sätt -— såsom termen numera ock vanligen
lyder — gammaltestamentlig el. israelitisk
religionshistoria. Även för N. T. gälla liknande
synpunkter. I stället för den systematiska
registreringen bredvid varandra av de individuella, mer
el. mindre isolerade ”lärotroperna” försöker man
att se den andliga utveckling vi i N. T. stå inför
som något enhetligt, i vars fortgående ström det
gäller att ge de enskilda religiösa företeelserna
deras riktiga plats.
Bibra’cte, gammal gallisk stad, belägen på
toppen av det 820 m höga M ont Beuvray,
27 km v. om Autun, Frankrike. B. var på
Caesars tid aeduernas huvudstad, förstördes av
Augustus; dess ruiner ha blottats genom
grävningar, som påbörjades 1864.
Bibröd, se Bifamiljen.
Biby, gods i n. v. Södermanland, nära ö.
Hjälmaren, s. v. om Eskilstuna; Gillberga socken,
Södermanlands län. Huvudbyggnaden är en
originell träbyggnad och inrymmer en egendomlig
samling turkiska arkivalier, vyer, kostymer etc.
Sedan 1788 är B. fideikommiss för ätten Celsing;
omfattar med underlydande gårdar m. m. i
Gillberga, Husby-Rekarne och Öja 3,145 har, därav
1,046 åker. Taxeringsvärdet c:a 1,6 mkr.
Bi’ceps (lat., ”den tvåhövdade”), namn på en
av överarmens_och en av lårets muskler.
Bicétre [bisä’tr], by 1 km s. om Paris i dep.
Seine. — I det forna slottet Bicétre (1200-talet)
inrymmas sedan 1650-talet en anstalt för
sinnessjuka och asyl för åldringar.
Bichat [bifa’], Marie Franqois X a vi er,
fransk anatom (1771-—1802), läkare och lärare i
anatomi och patologi i Lyon. Med en energi
utan like ägnade han
sitt korta liv åt
anatomisk forskning. Med
rätta nämnes han den
moderna histologiens
skapare: han införde
nämligen begreppet
vävnad i vetenskapen.
I sitt storverk,
”Ana-tomie générale”
(1801), framställer
han kroppen som
uppbyggd av 21 olika
vävnader, förenade i
vävnadssystem, som
slutligen uppbygga organen. Vävnaderna äro
livets verkliga bärare, och i dem äro sjukdomarna
lokaliserade. Genom detta verk grundläde han
således i väsentlig grad den moderna patologien.
Bi’chir, en fisk, se Crossopterygii.
Bickerstaff [bi’kastäf], Is aa c, pseud., använd
först av J. Swift i hans kampanj mot astrologen
Partridge och därefter av R. Steele i The Tatler.
Bi’color, artnamn på växter och djur med
två färger.
Bicykel [ba’jsykel el. bisy’kel] (av eng.
bi-cycle), tvåhjuling, förr bruklig benämning på
cykel, velociped.
Bida, stad i mell. Nigeria, Västafrika, pä
östsidan av Niger (30 km n. om floden), vid en
bibana till järnvägen Lagos—Kano; 25,000 inv.
Förr huvudstad i negerriket Nupe. Togs av
engelsmännen 1897. Livligt besökta marknader;
mässingsindustri.
Bidasoa [-så’a] el. B i d a s s o a, flod i spanska
Navarra från Pyrenéerna till Biscayabukten, 150
km. I sitt nedersta lopp gräns mellan Spanien
och Frankrike. Nära mynningen Fasanön, där
pyreneiska freden slöts 1659.
Bidault [bidå’], Georges, fransk politiker
(f. 1899), urspr. läroverkslärare. Han var på
1930-talet utrikesskribent i tidn. L’Aube och
väckte uppmärksamhet genom kraftig opposition mot
eftergiftspolitiken gentemot Tyskland. Vid
krigsutbrottet 1939 anmälde han sig som frivillig,
tillfångatogs i maj 1940 av tyskarna men frigavs
följ, år, for till den icke ockuperade delen av
Frankrike och fick en lärarbe fattning vid univ.
i Lyon. Han inträdde snart i en aktiv
motstånds-grupp och utgav en underjordisk tidn., Le
Bulletin de la France
com-battante. Han
häktades 1943 men undkom
efter en tids
internering och blev i aug.
s. å. chef för den
samlade motståndsrörelsen.
Efter Frankrikes
befrielse blev han sept.
1944 utrikesminister
under de Gaulle. Han
gjorde sig känd som
skicklig diplomat och
förhandlade under
efterkrigstidens stora in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
