Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bielke, 13. Sten (riksskattmästare) - Bielke, 14. Nils (generalguvernör) - Bielke, 15. Carl Gustaf - Bielke, 16. Thure Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
Bielke
8
vid freden i Roskilde 1658 liksom i Köpenhamn
1660 och blev sistnämnda år efter konungens död
kansliråd. Under åren 1663—68 var han
därjämte president i reduktionskollegium. I rådet
tillhörde han M. G. De la Gardies motparti;
han var en vän av Gustav Bondes och Per Brahes
sparsamhetspolitik och efter den förres död
partiets kandidat till riksskattmästareposten vid
riksdagen 1668, ehuru han nådde den först 1672
vid förmyndartidens slut. I den yttre politiken
verkade B. för
anslutning till Frankrikes
motståndare i Europa.
Med
skattmästareämbetet förenade han
senare under Karl XI
presidentskapet i
Bergskollegium och
j ämväl i
Statskontoret, när detta utbröts
ur kammaren som
särskilt verk. Vid rådets
rensning 1682
tillhörde B. dem, som fingo
kvarstå i tjänst,
numera med titel av
kungligt råd och konungens skattmästare. Såväl i
diplomatiska uppdrag som i den inre
förvaltningen visade B. mycken duglighet och
verk-samhetsiver. Han ägde dock icke den kraft och
självständighet, som skapa en ledande statsman.
14) Nils B., den föreg:s brorson,
fältmarskalk, generalguvernör (1644—1716). Han blev
1673 chef för livregementet till häst och
kämpade 1676 med utmärkelse i slagen vid Halmstad
och Lund, där han genom sin tapperhet vann
Karl XI :s varma tacksamhet och vänskap. Han
förde vid Landskrona som generalmajor högra
flygelns andra linje och ådagalade framstående
duglighet vid
rekryteringen av svenska
hären mellan fälttågen.
1679—82 vistades B.
som svenskt sändebud
vid den av honom
högt beundrade
Ludvig XIV :s hov.
Missnöj d med högadelns
fall och den stora
reduktionen, gick han
sedan i kej serlig tj änst
och vann rykte i
kriget mot turkarna i
Ungern 1684—87 ; han
lönades för sina
tjäns
ter med värdigheterna av kejserlig
fältmarskalklöjtnant och tysk riksgreve. Svenskt
kungl. råd, general och greve 1687, blev han s. å.
generalguvernör i Pommern, vars förvaltning
därefter i tio års tid var hans huvudsyssla; på
B:s lott föll bl. a. det föga välkomna göromålet
med reduktionens genomförande i landet. 1690
utnämndes han till fältmarskalk. Diplomatiska
uppdrag och egna böjelser förde B. in i
utrikespolitiken; han förnyade försvarsförbundet med
Brandenburg 1696, och tills, m. meningsfränder i
Stockholm sökte han i det pågående europeiska
kriget göra sitt inflytande gällande till
Frankrikes förmån. Härigenom kom han i avgjord
motsats till kanslipresidenten Bengt Oxenstierna, och
Karl XI själv röjde under sina senare levnadsår
ett tydligt misstroende till B. Efter Karl XII:s
myndighetsförklaring invecklades B. i en
vidlyftig statsprocess (1698—1705), där han såg sig
anklagad både för sin styrelse i Pommern och
för sin diplomatiska och politiska verksamhet. I
vissa fall blev B. överbevisad om egennytta och
självrådighet. Han dömdes förlustig liv och
gods men benådades till livet, medan hans gods
och förmögenhet till god del stannade i hustruns,
sönernas och mågens händer. — B. var i flera
hänseenden en av storhetstidens mest lysande
personligheter, framstående som krigare, en
fulländad hovman och dugande jämväl i
förvaltnings-värv. Det kan dock ej nekas, att han ofta nog
självsvåldigt motarbetade sin egen regering och
att hans utländska förbindelser stundom rörde sig
på landsförräderiets gräns.
15) Carl Gustaf B., den föreg:s son,
greve, krigare och ämbetsman (1683—1754).
Efter att i flera år ha varit i holsteinsk och polsk
tjänst blev B. 1712 svensk överstelöjtnant och
1716 överste samt 1719 generalmajor av kav.,
men blott under 1719 års fälttåg synes han ha
spelat någon roll. Som landshövding i
Väster-norrlands län 1727—39 var B. nitisk och duglig.
1739 blev han president i Statskontoret. Hans
bibliotek var ett av de dyrbaraste i Sverige
under 1700-talet och hans handskriftssamling
betydande. Biblioteket finnes nu på Skokloster,
handskriftssamlingen är deponerad i Riksarkivet.
16) Thure Gabriel B., den föreg:s bror,
greve, krigare, politiker (1684—1763). Han
deltog från 1704 i alla Karl XII:s fälttåg samt
följ de konungen till
Turkiet, där han var
med i kalabaliken vid
Bender. Vid
konungens död var han
överste vid Bohus läns
dragoner och känd som
en av arméns
dugligaste chefer. Han blev
1719 generalmajor av
kavalleriet och var
1719—21 svenskt
sändebud i Wien. 1727
inkallades han i rådet
och slöt sig där från
1732 i regel till Arvid
Horns anhängare, varför han ock 1739 delade
deras öde och licentierades. B., som var
en stridbar man, lät sig icke härav förmås att
avstå från kampen mot hattarna och deras
lättsinniga krigspolitik utan trädde i hemlig
förbindelse med Rysslands sändebud i Stockholm och
medverkade ivrigt till bildandet av det äldre
mösspartiet. Han blev en av mössornas främsta
ledare med plats i deras hemliga partikonselj;
efter 1747 drog han sig emellertid tillbaka från det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
