- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 3. Bie - Brune /
37-38

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bille, 2. Ove - Bille, 3. Eske - Bille, 4. Torbern - Bille, 5. Claus - Bille, 6. Anders - Bille, 7. Steen - Bille, 8. Christian - Bille, 9. Carl Steen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

37

Bille

38

Billbergia.

Foto A. Fors.

2) Ove B., den föreg:s brorsons sonson, biskop
i Aarhus, (d. 1555). Han hade 1506—20 såsom
konungens kansler högsta ledningen av danska
riksförvaltningen. Under resningen mot Kristian
II slöt B. sig motvilligt till Fredrik I. Som
biskop i Aarhus bekämpade han kraftigt
reformationen. När efter Fredrik I:s död 1533 dennes
äldste son, den luterskt sinnade hertig Kristian,
gjorde anspråk på tronen, understödde B. den
yngre sonens, hertig Hans’, kandidatur och fick
konungavalet uppskjutet till följande år. B.
fängslades jämte de andra biskoparna vid
reformationens genomförande 1536 men frigavs året
därpå och förlänades med Skovkloster, det nuv.
Herlufsholm, och andra län.

3) Eske B., den föreg:s bror,
rikshovmäs-tare (omkr. 1480—1552). Han var 1510—14
lensmand på Köpenhamns slott och 1529—37 på
Bergenhus. I Norge verkade han för Kristian
III:s val till konung. Sedan var B., ehuru
katolik, flera gånger ståthållare på Köpenhamns
slott och blev 1547 rikshovmästare. På sin
egendom Månstorp i Skåne lät han på 1540-talet
uppföra en borg, av vilken ruiner ännu finnas
kvar (”Månstorps gavlar”).

4) Torbern, B., den föreg:s kusin, utvald
ärkebiskop av Lund (d. 1552). Han var 1507
kanik vid Lunds domkapitel, 1519 dekan där och
samtidigt sekreterare i kungliga kansliet och
uppträdde, sedan Åge Jepsen Sparre 1532 nedlagt
ämbetet, som innehavare av ärkebiskopsstolen.
Under interregnum efter Fredrik I:s död intog
B. presidiet i danska riksrådet och gick då skarpt
fram mot de luterska predikanterna i de skånska
köpstäderna. Efter grevefejdens slut blev han i
aug. 1536 fängslad och godkände 1537
lutera-nismens införande och biskopsmaktens
avskaffande. B. återinträdde därefter som dekan i
kapitlet i Lund.

5) Claus B., den föreg:s bror, riksråd (omkr.
1490—1558). Han var en av den skånska adelns
rikaste medlemmar samt personligen rättskaffens
och dugande. Han deltog 1520 i fälttåget mot
Sverige och sattes av Kristian II i nov. s. å.,

jämte Otto Krumpen och Niels Lykke, till
slotts-loven på Stockholms slott. B. biträdde Fredrik
I vid Köpenhamns belägring 1523 och senare i
Skåne och mot Sören Norby samt blev 1528
lensmand på Bohus. Han arbetade 1534—35 i Norge
för Kristian HI:s sak och var som rikets
gränsvakt på Bohus mot Sverige invecklad i ständiga
strider med adeln i Västergötland samt ofta
föremål för Gustav Vasas vrede.

6) Anders B., den föreg:s sonsons son,
riks-marsk (1600—57). Han deltog i Kristian IV:s
krig i Tyskland 1626—27, blev 1642 riksmarsk
och förde 1643 befälet i Holstein mot
Torsten-son, som tvang honom retirera norrut och
sedan över till Fyn. B. sökte under Fredrik III:s
första regeringstid genomföra en grundlig
för-svarsreform men stötte på starkt motstånd från
adeln. Vid utbrottet av svensk-danska kriget
1657 inföll B. först i stiftet Bremen men
återvände, när Karl Gustav nalkades. Han inneslöt
sig i fästningen Frederiksodde, blev svårt sårad,
när denna 24 okt. stormades, tillfångatogs under
flykten och dog 9 nov. av sina sår.

7) Steen Andersen B., sjömilitär (1797—
1883). Han var chef vid korvetten ”Galatheas”
världsomsegling 1845—47 (skildrad av honom
1853). B. var mycket verksam i kriget 1848—
50 och var bl. a. 1849 chef för nordsjöeskadern,
som blockerade Elbe- och Wesermynningarna,
samt 1850 eskaderchef i Östersjön. Marinminister
i ministärerna Bluhme och örsted 1852—54 och
i den Hallska 1860—63.

8) Christian Höyer B., diplomat (1799—
1853). Han var dansk minister i Stockholm 1847
—49 och 1850—51, arbetade kraftigt på att
förmå svenska regeringen att utlova Danmark
militär hjälp under slesvigska kriget 1848 samt
deltog i de underhandlingar, som ledde till
vapenstilleståndet i Malmö 26 aug. 1848. Som sändebud
i London från febr. 1852 förde B.
underhandlingarna om Londontraktaten (8 maj s. å.),
varigenom prins Kristian av Glücksburg (Kristian
IX) blev dansk tronföljare.

9) Carl Steen Andersen B., den föreg:s
kusins son, tidningsman och politiker (1828—98).
Han grundläde 1851 Dagbladet, som i följd av
hans inom den dåtida danska pressen ovanligt
stora yrkestekniska skicklighet och ypperliga
stilistiska talang snart blev en av landets
förnämsta tidningar. B. var nationalliberal. Han
slöt sig först till
Ej-derpolitiken och
tillhörde 1852—54 den
häftigaste oppositionen
mot de reaktionära
ministärerna Bluhme och
örsted. Senare anslöt
sig B. till den
konstitutionella helstatspoli-tiken och understödde
ivrigt ministären Hall.
1872 överlämnade B.
sin tidning till ett
bolag, grundade då och
var 1872—77 direktör

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:13:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffc/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free